Ja, vi har inte spelat fotboll eller nåt sånt.

Men vi har gått i mål.

D v s gruppen har gått i mål och gjort ett helt fantastiskt jobb!

Wow!

Det är så underbart att få vara med om den här resan - att träffa individer som på fyra dagar hittar så mycket  styrka och glädje samt får chans att räta ut eventuella frågetecken, det är helt otroligt. Det är nästan magiskt. Ändå händer det varje gång vi har en UGL-kurs!

Om någon av er nånsin får chans att gå UGL, gör det!!

Jag blir nästan lite avundsjuk på deltagarna....jag vill ju gå kursen IGEN.

Nu är vi trötta och belåtna och ikväll ska vi bara njuta av god mat och samvaro. Om 45 minuter serveras middagen.

Jag försöker förtvivlat hitta fler magar....

Annika - trött och glad och nöjd

Jag lovade ju att fota syrener....

Precis som om ni inte har sett syrener tidigare.

Men dom ÄR ju så vackra och luktar så underbart.

En godmorgon hälsning, alltså.

Jag KUNDE inte hålla mig från havet....

Inte denna kvällen heller.

Men alldeles speciellt kunde jag inte motstå KLIPPAN.

Den där märkliga, fascinerande klippan som jag sprang på i går under min promenad.

Det är verkligen naturens mirakel, tänker jag.

Vilket konstverk!

Och när solens strålar föll på mönstret i klippan, skapat av vågor och vind, blev det nästan magiskt. Jag kan bara tänka mig hur det ser ut i månljus....

Både i går och idag, när jag satt där alldeles ensam vid det skummande vattnet....

...följdes jag av en liten fågel.

Han kom tillbaka gång på gång och slog sig till slut ner bredvid mig.

En svala!

Så märkligt.

Svalor brukar vara väldigt skygga och rädda. Inte alls speciellt sällskapliga och definitivt inte intresserade av att ta kontakt med människor.

Men den här svalan var annorlunda.

Han väntade på mig....

Kanske han hade ett budskap till mig. Eller ville berätta något.

Annika - som undrar vad fågeln ville

Jag skulle behöva komagar!
En mage för frukosten, en mage för kaffebrödet, en för lunch och en för middag.

Då kanske det inte skulle bli så himla fullt i den ENDA mage jag har.

Idag fick vi hemmagjord prinsesstårta!

Inte lätt att motstå. Jag FÖRSÖKTE. I flera minuter. Men jag förlorade....

Här på terassen sitter vi och jäser.

Ser ni stolarna uppe till vänster?

Där har våra kursdeltagare förlagt sina diskusskionsstunder samt alla "breaks". Dom kommer att vara bruna som pepparkakor när dom kommer hem och alla medarbetare kommer att undra vilken sorts kurs dom har varit på....

Och sedan kommer vi att få hundra anmälningar. Ha ha :)

Min kollega Jan har stuckit iväg för att titta på en båt han vill köpa.

I Fjällbacka. Det är en bra bit härifrån.

Ska jag gå ner till vattnet i dag också.

Eller helt enkelt svimma på sängen.

Eller sätta mig på terassen?

Åh, vilket hårt jobb det här är!

Annika - som tycker livet är rätt "gött"

Jag skulle faktiskt kunna vänja mig vid att leva så här.

Gå upp på morgonen och se den videunderliga utsikten över havet fjorden.

Bli serverad frukost med allt vad som finns att tillgå.

Jobba några timmar.

Bli serverad underbara fiskrätter.

Jobba några timmar till.

Sola på terassen. Ta en promenad.

Attackera lyx-middagen med världens godaste efterrätter.

Slappa. (Ännu mer).

Sova.

Det skulle kunna bli en ful ovana att leva så här.

Svår att ta sig ur.

Tur att man får lov att åka hem snart och äta knäcke och fil på soffan istället. Och stirra in i en grå mur istället för att stirra på det otäcka havet.

Vilken tur....!

Annika - njuter

Om ni tror jag jobbar hårt så har ni fel  rätt!!

Efter en UNDERBAR middag - ugnsbakad kyckling med världens godaste sås och potatisgratäng samt äggost med björnbär till efterrätt - tog jag återigen en promenad ned till strandkanten. Där satte jag mig. Kunde suttit där i timmar. (Det gjorde jag nästan också!)

Vattnet var så stilla, några kanadagäss flög kvackande över ytan, en gök gol i bakgrunden - annars ingenting. Vilken vila för själen det är att bara sitta så där och beundra stillheten.

Våra kursdeltagare är SÅ duktiga och effektiva, därför blir det inte alltför mycket kvällsjobb utan dom får också tillfället att njuta av naturen.

Och nu.....är det alldeles för mycket mat i min mage för att jag skall orka göra mycket mer....

Annika - som kanske ska masa mig ut till receptionen och i alla fall ta en kopp te

Blommor ute.....

...och blommor inne.

Vad kan man mer begära?

Annika - tar en snabb paus på rummet

Jag var vaken riktigt tidigt idag.

Solen strålar och jag kan titta ut genom mitt fönster och se havet!
I alla fall en fjord....

Men mina ögon kliar som attans, så jag undrar vad det är som blommar nu?

Tur jag har ögondroppar med mig.....

 Hade fått mail i natt (!) från killen som skriver manus. Eftersom han är i gång med ett stort projekt hinner han inte vara på Internet, skrev han, men han vill absolut träffa mig nästa vecka. Då är även hans projekt klart. (Vilken tajmning!!)

Okej, bäst att gå till "klassrummet", vi börjar åtta.   

Annika - redo för en ny kursdag