Nu har jag faktiskt haft en givande dag!

Började med att rengöra ugnen och skura golven.

(För er som har dåligt samvete för att ni inte har rengjort ugnen på länge - tro mig, det är inte ofta jag gör det! Bara när när det börjar lukta bränt av alla halvt förkolnade matrester där inne.....)

Sedan fick jag äntligen ihop alla kvitton, traktamenten, milersättningar och annat krafs som jag måste ha in till revisorn. Bestämde mig för att promenera dit, till Odengatan, så löser sig motionsfrågan så att säga automatiskt.

Och då kunde jag lika gärna passa på att gå till Svea Ekonomi på Otterhällan. Jag lämnar alla fakturor som har förfallit till dom, så fixar dom resten. Smidigt och skönt. 

Tog en sväng till Kungshöjd. Det är så sällan jag är där uppe.

Här är den gamla befästningen - Garnisonen.

Och uppe på toppen ser man rätt över till MIN fästning (ler)

Det är alltså häremellan det skall gå en hemlig tunnel.

Säger dom som vet....

(Gud, DÄR kan man ju gömma ett lik! Vilket bra uppslag till en deckare!)

Nere till vänster ser ni Göteborgs berömda "Feskekörka", d v s fiskhall.

Och så bar det neeeed för Kungshöjd.

Och uuuuupp för nästa kulle, Otterhällan.

Här ligger Drottning Kristinas jaktslott.

Ett av Göteborgs äldsta hus, som uppfördes 1731.

Visserligen ligger det inte på samma plats som då. 1971 flyttades det till andra sidan berget.

Drottning Kristina har egentligen inget med huset att göra, men "storyn" berättar att uppföraren av huset var nära bekant med hennes far, Gustav II Adolf, Göteborgs grundare. Kanske ville han helt enkelt hylla konungens dotter.

Efter besöket hos SVEA travade jag bort till Odengatan och sedan fick det bli spårvagn hem.

En and stog mitt inne bland folket på spårvagnshållplatsen. Det såg så roligt ut. Hon bara STOG där och inga andra änder i sikte heller.

Okej, vilken spårvagn går till Slottsskogen?

Jag orkar inte flyga hela vägen!

Vad då Ettan? Och var går den? Här borta?

Tillbaka hemma. Nu ska jag göra mat och sedan ska jag försöka få iväg synopsis och information till Bokförlaget Natur & Kultur.

Annika - det är så fantastiskt när man tvättat fönstren, man ser ALLT!!!

Gamla Ullevi invigs i dag 15.45

Ja, det är egentligen NYA Ullevi. Eller rättare sagt: nya gamla Ullevi. För det finns redan ett nya Ullevi.

Hänger ni med?

För er som är utsockens kan jag meddela att vi har byggt om vår gamla fotbollsarena Gamla Ullevi, men namnet har fått hänga kvar.

Jerry Williams, Anders Lundin och Amy Diamonds inviger.

Källa

Liseberg öppnade 11.45 idag.

Åkte förbi i går och såg en hel hög med ungdomar KÖA!

I GÅR!! Men vaaa????!!

Fast det är väl sånt där man gör när man är ung. :)

Själv lägger jag mig tillrätta i solstolen och läser att under 2009 (3 1/2 månad) har världen lagt ut i runda tal 2 855 454 000 000:- (hur säger man DET?) på militära kostnader. Vad hände med kristiderna?

Det är något fel på oss människor.

Allvarligt talat....

Annika - som undrar varför krig är viktigare än allt annat? 

Love, peace and understanding.

Från Styleroom

Efter pannkakslunchen bestämde jag mig för att promenera in till stan och kolla Göteborg i vårsolens sken.

Men så snart jag gett mig iväg gick våren i moln.

Min vårkappa var inte alls speciellt varm, märkte jag.

Brrrr....!

Så mycket vår fanns inte kvar när solen var borta!

Men BLOMMOR hittade jag!

Hagaparken är alltid ett säkert kort.

Här är det SÅ vackert!

Krokusar är tjusiga. Dom ÄR våren!

Gick och gick och gick....

En liten björkdunge mitt bland trafiken....

Och i Nya Allén prunkar blommorna också....

Men det vackraste stället om man ska se Göteborg i vårprakt är nog Floras Kulle vid Grönsakstorget.

Här är det helt underbart på våren!

Jag spankulerade fram längs kanalen, gick förbi en mor med sin lilla son och noterade hans förtjustning över att gång på gång klättra upp, rulla ner, klättra upp, rulla ner, klättra upp....

Varför är det så kul att RULLA när man är barn?!

Vem katten vill rulla runt så där när man är vuxen?!

Spyvarning, liksom.... (Skratt)

Gick över Bazarbron....och hörde sedan ett PLASK och ett illskrik!
"HJÄÄÄLP!"

Åh, Gode Gud, tänkte jag! Pojken har trillat i!!

 Jag såg bara mamman som höll i barnvagnen och i några hemska sekunder trodde jag att pojken höll på att drunkna.....!

 ...tills jag insåg att det "bara" var barnvagnen med ett antal shoppingskassar som gjort ett litet kanaldopp. Hjälpsamma förbipasserande fiskade upp prylarna.

Den lilla "prinsen" stod och betraktade äventyret.

Jag vet inte om han var "skyldig".

I så fall var nog mamma INTE glad....   :)

Sedan blev det KALLT.

Inte alls läge för en fika utomhus.

Jag tog spårvagnen hem.

Så fort jag satte nyckeln i dörren kom solen fram igen. Nu är det knallblå himmel!

SUCK....!!

Annika - som ser fram mot...hrm....tvättstugan istället.... 

Det här vackra huset ligger på Linnégatan i centrala Göteborg och byggdes 1898. Kung Oscar II var ägare, men huset byggdes genom en bulvan för att inte sprida ut det som alla redan visste: detta var kungens "hemliga" kärleksnäste.

Oscar brukade anlända i täckt hästdroska tillsammans med sina älskarinnor, vilka han träffade under sina golfrundor i Särö, där societen frotterade sig.

Men många voro de som klagade på kungens amorösa och omoraliska leverne. Speciellt fastighetsägaren tvärs över gatan. För att visa vad han kände - i en tid då man inte fick lov att SÄGA vad man kände - uppförde han på ytterväggen en djävul. Denna blev kungen tvungen att stirra rakt in varje gång han drog isär gardinerna. 

Huset mitt emot är ombyggt, men djävulen bevarades.

Det är inte alltid man tänker på den....men där sitter han, hin håle "himself". Ovanpå Apoteket, till råga på allt.

Lite roligt, tycker jaq......

Annika - som gått förbi hundratals gånger, men aldrig tänkt på djävulen tidigare

Nu har jag varit inne i stan och kopierat upp kursmaterial samt gjort några ärenden.

Det är SÅ skönt att komma in till stan mellan tio och tolv, för då är det relativt lugnt. Nästan tomt i affärerna. Så snart lunchrusningen börjar, så fortsätter det att rusas fram till morgontimmarna....

 Här hastar jag över Kungsportsbron och Vallgraven. Det här var ju en gång i tiden "ingången" till Göteborg med träbroar och en vindbrygga!  Och en stor, vacker port som givetvis hette - Kungsporten!

De tolv lyktstorparna med sammanlagt 40 lyktor på bron tycker jag är jättefina! De tillverkades av Götaverken till invigningen av denna nya bron 1901. 

Så här såg det ut en gång i tiden.....

Och så är jag hemma igen. Om en timme ska jag till frissan. Ikväll blir det planering och sortering och pappersjobb.

Annika - som ser fram mot att komma ut och jobba igen

Eftersom jag hade några ärenden på stan fick jag äntligen tummen ur och bestämde mig för att testa den vegetariska buffén på Etnografiska Muséet här i Göteborg. Jag älskar vegetariskt! Och jag har gått förbi reklamskylten på gatan flera gånger och tänkt att: "Någon gång ska jag....!" Tja,  ni vet. Och så blir det aldrig av.

Det blev det idag. Tyvärr!

Urvalet var dåligt, bara några få ynka rätter/röror för det facila priset av 75:-. Förutom pannkakor med lingonsylt (!) fanns det inget som var varmt! Jag tror - möjligtvis - att det var tänkt så att en av rätterna skulle vara varm. Men den hade kallnat till något oigenkännligt. (Trots att jag kom dit 13.30, alltså mitt i lunchen.)

Nä - det blev noll getingar/stjärnor/fyrar/kiwin. Eller vad man nu delar ut.

Sorry, Etnografiska. Trevlig miljö, men det hjälper inte....

Tycker fortfarande de bästa vegetariska restauranterna i Göteborg är Andrum och Solrosen i Haga. Om ni har fler förslag på ställen jag inte upptäckt ännu, hör av er! :)

Annika - nu har jag i alla fall testat!

Idag träffade jag min vän Göran, som är kyrkoherde i en församling söder om Göteborg. Göran älskar indianer och allt som är hedniskt. (Fniss). Han är en underbar präst, en sådan där som inte bryr sig så mycket om inskränkta och trångsynta regelverk. ;)

Vi satt i två timmar och pratade om LIVET. Givande, berörande och spännande. (TACK, Göran!!!)  Göran håller på att skriva en bok om en av sina förfäder och ville att jag skulle läsa den - och det gör jag gärna. Den låter så HIMLA intressant.

I alla fall fikade vi på Jungans och jag har ju lovat er ett reportage om ett av Göteborgs bästa fik med anor från 1895, då fröknarna Junggren öppnade café.

Junggrens (som aldrig kallas något annat än "Jungans" här i Göteborg) blev snabbt ett favoritställe för Stadsteaterns skådespelare. Här har alla "de stora" suttit, t ex Hjördis Pettersson och Karin Kavli (som även var teaterchef). Och här sitter dom fortfarande längs med väggarna! Det sägs att även Carl Larsson brukade fika här.

Många av dom fattigaste skådisarna, artistarna och studenterna hamnade här. Jungans var och är ett av de billigaste caféerna i stan!

FAST det ligger mitt på Avenyn!

Är ni på jakt efter goda smörgåsar är det här rätta stället!

Framförallt om ni gillar krabba, räkor och lax. Och smörgåsarna är s-t-o-r-a!

Här kan man sitta och glo på folk som strövar upp och ner på Avenyn. Det är vårt huvudnöje här i Götet....kolla på folk som GÅR. (Fniss). På sommaren är det uteservering här.

Den här målningen älskar jag. Och här i hörnet ligger Ljungans. Nästan uppe vid Götaplatsen.

Så här såg det ut längs Avenyn en gång i tiden, då husen här ägdes av överklassen och hade såväl trädgårdar som tjänstebostäder. (Jag minns trädgårdarna....så gammal är JAG!)

Numera är Avenyn bara en urtrist betong-och asfaltsgata utan någon som helst charm. (Min personliga åsikt)

Så leta er gärna hit. Förutom atmosfär, charm, perfekt spanläge, jättegoda smörgåsar och urbilliga priser har dom även stans godaste cappuccinon!

DET NI!

Annika - som hängt på Jungans sedan jag var tonåring och pluggade på Hvitfeldtska, som ligger ett stenkast därifrån

Idag ska vi hälsa på i MIN borg! Jo, den är min, för jag bor precis bredvid den. (Skratt).

 Jag hamnar alltid invid gamla borgar av någon anledning.

Här på Risåsberget - eller Ryssåsen, som det hette för 400 år sedan - började man redan 1639 uppföra jordvallar till skydd mot dansken. Danskarna anföll oss alltid. Står det i historieböckerna.

Undrar om VI var så himla oskyldiga??

Och till slut blev det alltså en hel fästning, godkänd av Karl XI. Första stenen lades 9 juni 1687.

Det finns många olika "uppgångar" till fästningen - den här är den...hrm....roligaste.

Okej, häng på!

Flås....flås....flås....snörvel....flås...

Nästan uppe!

Det är värt det! Utsikten är helt underbar.

Här står kanonerna på rad.

Om ni tittar noga ser ni en lite blå fläck mellan träden.

Det är Göta Kanal och kanonkulorna sköts alltså ut mot vattnet och eventuella inkräktare som kom seglande.....

Ända fram till 1854 användes fästningen som försvarsverk.

Då blev den istället till ett fängelse, som inhyste 200 fångar från Marstrands Fästning.

1874 tvingades Göteborgarna att använda den som nödbostad. Befolkningen växte explosionsartat och många hade ingenstans att bo.

Ser ni husen på kullen?

Där växte jag upp. Det var nybyggt och jättemodernt strax efter kriget då  mina unga föräldrar flyttade dit.

Efter några år i England kom jag tillbaka och tillbringade sammanlagt 38 år på Norra Guldheden, som det heter.

Husen nedanför tillhör Annedal.

 Här ligger stan vilande i den härliga och KALLA vintersolen.

De två vita pelarna som står upp nästan mitt i bilden är Ullevi.

Och här har vi Feskekörka - den vita byggnaden mitt i bilden. Det är egentligen en fiskhall där du kan köpa alldeles pinfärsk fisk, men eftersom byggnaden ser ut som en kyrka har Göteborgshumorn döpt om den. (Vi döper ALLTID om våra platser och byggnader. Som t ex den stora rödvita byggnaden du ser sticka upp. Det är Skanskas kontorsfastighet. Men den heter Läppstiftet eller Vattenståndet.) (Ha ha)

I alla fall har man faktiskt förrättat bröllop inne i Feskeköra! Mitt i fiskstanken!

Här pratar vi om TJOCKA murar!

Fram till för fyra år sedan var fästningen ett militärmuseum. Jag minns hur spännande det var att gå här när jag var liten och se alla svärd, musköter, brynjor och rustningar.

Idag kan man hyra byggnaden för konferenser och fester.

Guldkronan går inte av för hackor!

Den rymmer faktiskt 14 personer!

Men det allra häftigaste är att det finns en hemlig, underjordisk gång som leder till Otterhällan, där det finns ännu en bastion. En flykt-och transportväg, givetvis.

Det finns faktiskt massor med underjordiska gångar under stan och jag har varit nere i en hel del av dom, vilket ingick när jag utbildade mig inom Flygvapnet. De flesta är halvt vattenfyllda och väldigt trånga. Man får stövla fram med stora gummistövlar och försöka hålla sig i de kalla, slippriga stenväggarna. Jag hade aldrig tidigare lidit av klaustrofobi - men just då gjorde jag det!! Urrrrrk!

Så där, då har ni fått er dos av Göteborg idag. :)

Annika - som strax ska äta middag och sedan ta mig an bokföringen