Under dessa 18 år som jag varit konsult har jag ibland haft mardrömmar att jag

a) råkat glömma av en kurs/föreläsning

b) råkat skriva ner fel tid så att massor av folk sitter och väntar på mig.

Detta har nu aldrig HÄNT.

Så jag vet inte varför jag fortfarande drömmer om det ibland.

Visserligen har jag kommit för sent till föreläsningarna några gånger när tåg eller flyg har blivit försenade eller inställda.

Men konstigt nog blir jag aldrig stressad av sådant.

Jag kan ju liksom inte göra något åt det.

Det är bara att flyta med....

Men nu HÖLL det faktiskt på att hända något HEMSKT.

Idag fick jag ett mejl från en kund som undrade om jag ville ha hotellrum i Stockholm natten till den 27:e?

VAD? tänkte jag. Vad ska jag i Stockholm och göra den 27:e??

OH - MY - GOD!!!!

Det visade sig att jag glömt skriva in ett uppdrag som jag fick för över ett år sedan!

 Jag skäms!!!

Men HUR pinsamt kan det BLI?!

Hur KAN jag bara glömma något sådant? Total härdsmälta, eller?!

Först blev jag totalt genomsvettig - jag ska ju vara utanför Höör tidigt måndag morgon för att påbörja en kurs där.

Sedan upptäckte jag att det GÅR tåg Stockholm - Höör på söndagkvällen.

Tack SJ! Puh!

Det blir snärjigt, men det ska nog gå.

Ojojoj, fick lite lätt hjärtklappning där.

Jag vill ju nå 20-årsgränsen utan att ha missat/glömt/gjort bort mig.

I alla fall allt för mycket :)

Annika - tja, allt löste sig ju.....

Jag har ju grubblat på hur jag ska kunna nästla mig in i Hollywood. Jag SKA göra en film om "Kvinnan i Klippan". Men hur?

Smartast vore ju att börja min karriär som föreläsare och "entertainer". Stå på scen och larva mig. Samma jobb som jag har nu, alltså. Det KAN jag ju. När jag väl har fått in en fot i den branschen borde det vara lättare att hitta kontakter. (Jag kan bli en "tro-på-dig-själv-guru" Ha ha!)

Alltså började jag leta efter agenter för estradörer i Kalifornien. Vill vara nära Hollywood! I Palm Springs, som ligger några mil utanför LA hittade jag en agentur som funnits i 30 år. Dom var agenter för bl a Richard Dreyfuss och Julie Andrews. Och för ett antal astronauter. (!) Det lät väl bra.

Skrev mail. Inget svar. Skrev nytt mail. Inget svar. (Suck)

Så i kväll beslutade jag mig för att ringa Kalifornien.

Mannen jag pratade med var väldigt vänlig och förklarade att de får 200 - 300 mail och brev per vecka (!) från folk som letar efter en agent. (Suck)

Så är det i USA.

Agenter är hårdvaluta!

"Skicka ditt mail igen," sa han och lät ändå lite imponerad att jag ringde  från Sverige.

Så då gjorde jag det.

Efter bara en timme fick jag svar: "We are definitely interested"!

Dom bad mig skicka allt mellan himmel och jord: CV, broschyrer, videoinspelningar, referenser, m.m. (det får jag väl fixa) men huvudsaken är - De vill representera mig i USA!!!
Wooooeeeehhhhhh!!  

Champaaaaaagne!

Men vänta, vänta, tänkte jag sedan.

"Hold your horses"!

Nu ska jag INTE vara naiv och dum - jag är ju SMART! (Hrm, ibland)

Jag kanske är hett byte "over there"!

Jag kanske är hårdvaluta jag också?

En vikingkvinna från midnattssolens land - det är nog exotiskt för dom.

Hur katten kunde det annars gå så lätt?!

Jäkligt mysko!

Jag ska kolla med min nyvunna LA-kompis om hon känner till den här agenturen.

Sedan ska jag kolla efter fler agenter.

Jag ska spela ut dom mot varandra.

Dom ska få KÄMPA för att få mig.

Hihihihihahahahahahohohoho.....

Annika - det här börjar bli kul. VERY kul!!

Jahap, då blev det klart, då.

Jag ska vara med och utveckla Landskrona kommun under hösten i regi av Göteborgs Management Institute.

Det blir totalt 14 utbildningar i ledarskap, så jag blir n-ä-s-t-a-n Skånebo fram till mitten av oktober. Dock inte i Landskrona utan några kilometer från Höör.

Nästa vecka börjar jag med att utveckla ledningsgruppen för kommunen.

Det ska bli jättekul, ser verkligen fram mot det!

Annika - har tränat på gymet, fikat på balkongen och ska nu ringa kunder och kollegor

Så där, ja.

Höstens första föreläsning avklarad.

Det gick ju bra, även om jag känner mig så "knagglig" när jag startar upp säsongen. Tror inte åhörarna märker något, men JAG vet ju att jag kan vara bättre.

Mina kursdeltagare gjorde alla grupparbeten helt perfekt - enligt dom själva - och ingenting kunde bli bättre.

Helt otroligt att jag alltid får så perfekta kursdeltagare. (Skratt)

Äh, dom är så söta.

Allihop.

Åkte spårvagn hem i något som känns som en regnskog minus skogen.

Varmt, fuktigt, kvalmigt med droppar som faller lite obestämt.

Nu blir det en kopp kaffe, tidningen och soffan.

Annika - nöjd och belåten och lite trött

Verkligheten drog igång som en virvelvind.

Efter det totala lugnet på landet dimper jag rätt ner i jobbet.

Om allt går i lås ser det ut att bli en hel del framöver - har haft flera kunder som ringt. Kanske börjar "depressionen" vända nu? Jag tror faktiskt vi har det värsta bakom oss även om arbetslösheten kommer att släpa efter ett tag till.

Idag ska jag ha föreläsning för ett gäng med arkitekter.

Det är en återkommande insats varje höst och brukar vara väldigt trevligt.

Det brukar också vara det första jobbet efter sommaren och trots att jag hållt på i 18 år får jag liksom gnugga igång hjärncellerna igen. "Vad är det nu jag brukar prata om igen??!"

Jag tror min hjärna går ner på någon sorts viloläge under sommarmånaderna. :=) Men det är väl det som är meningen.

Hoppas ni får en härlig tisdag, så hörs vi när jag är tillbaka i kväll.

Annika - sparkar igång hårddisken

Kom just hem efter en lunch på Tin Tin (Engelbrektsgatan, denna gång) med min kollega Monica.

Att vara organisationskonsult är väldigt ensamt.

Det kan ju låta konstigt eftersom jag har folk omkring mig jämnt när jag jobbar. Men jag har ju inga arbetskompisar, ingen att sätta mig och fika med, inga jag kan dela vardagens "ups and downs" med.

Som konsult är man alltid "femte hjulet" och oftast bara något nödvändigt ont som ibland är med på middagar och fester. 

Jag har vant mig. Men jag saknar VERKLIGEN det där med arbetsgemenskap.

Därför är det roligt att träffa kollegor under mer informella former ibland.

Monica och jag jobbade för många år sedan med ledarskap för Skanska.

Vi hade t o m en kurs uppe i Sundsvall, minns jag.

Numera försöker vi få till en lunch så där en gång om året.

Vilket borde vara oftare, för vi har så HIMLA kul tillsammans!
(En del kollegor vill man ju träffa ofta, en del vill man inte träffa alls....)

Annika - laddar upp för en powerwalk i den gassande solen

Vårt välstrukturerade och snyggt städade bord i kurssrummet.

(Hrmm...)

Så ser det ut när man JOBBAR! (Ler)

Åh, måste rusa igen....bye bye :)

Annika - svischar ut iväg...

Här är vi....UGL-gänget!

Jättegulliga, oemotståndliga....men eftersom vi tänkt, analyserat, diskuterat och jobbat HELA dagen, så vi är lite trötta och rynkiga.

Jodå, det tar på krafterna mer än man tror!

Dessutom stog det fyra chokladtårtor med vispgrädde och väntade på oss idag.

Tufft liv!

Jan och jag tyckte gänget behövde syre och fysisk aktivitet, så vi släppte iväg dom ut på en promenad.

Precis när dom gett sig iväg smattrade dom första regndropparna på fönsterrutan.

Suck. "Bad timing!"

Annika - väntar på att gänget kommer tillbaka om en kvart