I morgon blir det spännande!

Då ska jag alltså föreläsa på Vitlycke Museum i Tanum. Alldeles bredvid Minya-hällen. (Och ORM...help! han kommer inte att gilla det här.)

www.vitlyckemuseum.se har i alla fall gjort vad de kunnat för att marknadsföra denna stora händelse :) 

Jag är mycket hedrad att jag får berätta om Minya & Skjöld på denna heliga plats! Våra förfäders altare och en väldigt kraftfull plats, helt klart.

Det förpliktigar och det är ett stort ansvar som jag hoppas jag kan förvalta på bästa sätt. Känns onekligen spännande!

Och VAD ska jag ha på mig?

Bestämde mig till slut för klänningen jag fick av Arvol Looking Horses sambo Paula. Hon har haft på sig den på flera Lakotaceremonier och den har varit bredvid "Den vita buffelkvinnans Pipa".

Säkerligen finns det en massa "tur" och kraft i klänningen. Vill jag tro....

Den ska skydda mig och hjälpa mig :)

Fram med strykjärnet!
Klänningen är nämligen lång - ner till golvet - längre än min garderob.

Därför blir den alltid skrynklig längst ner :)

(OJ, så mycket blommor det blev på fotot...haha)

Annika - går igenom bildspelet gång på gång

Gisela Thureskog från Vitlycke museum gjorde reklam för min föreläsning på Radio Prime.

Här kan ni lyssna om ni har lust

Scrolla ner till 23 april, så ser ni en länk LYSSNA alldeles ovanför fotot av Gisela. I inslaget berättar hon även om sommarsolståndet 21/6, då muséet firar med musik, majstångsresning och offerceremoni.

Tack Gisela och tack Radio Prime. Och Vitlycke muséum, förstås, som har bjudit in mig :)

Annika - natti natti

Har suttit i telefon och pratat med Vitlycke museum - det är mycket nu!

2 maj föreläser jag på muséet, 9-10 maj kommer vi dit under resan "I Minyas fotspår" och då blir det ceremoni, bronsåldersbuffé och guidning som jag måste planera. Den 21/6 blir det en ny vända för att fira sommarsolståndet.

Spännande!

Smögenbryggan

Källa 

Men NU ska jag ge mig upp till Smögen och prata om boken och kanske, kanske träffar jag folk som vet något mer om Pyttarna! Jag letar och söker kunskap lite överallt....

Vi ses i kväll!

Annika - som får ännu mer havsluft idag.  

Så var vi då hemma igen efter en jättetrevlig dag!

Först åkte vi till Bohus-Malmön där vi träffade Ann-Gret, som ska guida oss runt på ön.

Ett av ställena vi ska ta oss till är det här.

Mitt emot kyrkan (var annars?) finns en domarring och några skålgropar.

Tyvärr har barnen lekt med stenarna och rullat bort dom, så domarringen finns inte riktigt kvar. Man kan ana sig till den och några få stenar är faktiskt orörda, speciellt en plats som ser ut som en tron. Kanske för hövdingen "himself"?

Från den här platsen ser man många av bronsåldersrösena, bl a den där Minyas mormor Ala är begravd.

Sedan måste vi rekognosera caféet också, vilket öppnades för mindre än ett år sedan. Här tänkte vi stanna till med gruppen efter det att vi "gjort" Malmön. En fika och smörgås kan väl sitta bra när vi sprungit i bergen.

Dessutom tycker jag det är kul om man kan gynna de lokala entreprenörerna, dom behöver all hjälp dom kan få med sina verksamheter.

Min bok håller på att gå runt bland befolkningen på Malmön och Ann-Gret tyckte SÅ mycket om den. Jag är så lättad - det känns alltid ansvarsfullt att skriva om andra människors hembygd och historia. Malmön är ju DERAS ö. Och jag ville verkligen hylla ön och dess invånare på rätt sätt!

Nu finns boken även till försäljning på Malmöns hembygdsmuséum och det är ju kul.

Så här fin utsikt är det på caféets altan.

Och sedan begav vi oss upp längs kusten, ut på E6:an, förbi Tanum och Vitlyckehällen, hejade på Minya och Skjöld (och Orm) och susade vidare till Grebbestad.

Jag har inte varit i Grebbestad sedan jag var barn.

Vi hade släkt här som vi brukade besöka, men nu är alla döda.

Vilket underbart litet samhälle! Jättemysigt!

Här ska vi bo andra natten på resan, efter ceremonin till Odens ära vid offersjön i Tanum.

"Långe-Pir´n".

Det är verkligen bohuslänska! :)

Det var dags för lunch.

Jag tog fjordlax med kokt potatis och Vivi gick loss på en grekisk sallad.

Det var SÅ mysigt att sitta på strandpromenaden, titta på folk och njuta av solen och värmen.

Sedan åkte vi och besökte pensionatet vi ska bo på, så nu är jag säker på att jag kommer att hitta rätt!

När vi var klara satte jag TomTom på "hem".

Helt plötsligt befann vi oss på en snirklig, märklig väg - rätt in i ödemarken. Jag fattade ingenting.

"Det här KAN inte vara rätt!" sa jag till Vivi.

Men TomTom gav sig inte, han SKULLE rätt in i skogen.

Och så helt plötsligt uppenbarade sig Världsarvets rödmålade stolpar som utmärker ett fornminne.

"Vad är det här?!" undrade jag och var tvungen att stanna.

Och ser man på.....!!

En ristning som jag letat efter!!

Det här är nämligen Skandinaviens - kanske världens - största hällristning!

En 2,5 m man som troligtvis förställer Oden, Guden med spjutet.

Den här hällen är speciell eftersom den även innehåller ristningar från järnåldern, d v s vikingatiden. Guden har ristats tvärs över gamla ristningar och kan därmed ha visat en ny "era".

Kanske var det då nya gudar som Oden och Tor dök upp?

Jag har sett den här ristningen på bild och alltid velat se den i verkligheten, men aldrig hittat dit.

Nu fixade TomTom att jag kom till Oden!
Det var väl helt fantastiskt!

Hit ska jag ta gruppen när vi åker till Grebbestad.

På så gott som alla hällristningar i Bohuslän rinner vatten ständigt ner över graniten. Även när det inte har regnat.

Efter 3000 år funkar "bevattningen" fortfarande.

Varför våra förfäder valde att rista på hällar där vattnet sipprade över ristningarna kan vi bara gissa oss till.

Vad gissar du på?

Kommentera gärna.

Ingen VET, så alla gissningar är okej.... :)

Annika - som vet att den här resan kommer att bli helt fantastisk! Bara solgudarna är med oss :)

Resan "I Minyas fotspår" går av stapeln 8 maj och nu är det dags att rekognocera.

I morgon ska jag och min kompis åka själva "routen", så att jag med säkerhet hittar. Och inte leder en karavan med bilar rätt åt skogen. (Inte för att det finns så mycket skog bland klipporna, men ändå....).

Vi ska också träffa Ann-Gret på Bohus Malmön, som ska ta oss till ceremoniplatserna på ön. Där har jag INTE varit. Jag har fortfarande mycket kvar att upptäcka. :)

Och eftersom vi ger oss iväg tidigt för att hinna med allt (och undvika köerna tillbaka till storstan i morgon kväll) kommer jag inte att blogga förrän jag är hemma igen.

Ha en trevlig annandag! 

Annika - med TomTom i bilen

"God middag och välkomna ombord! Det är jag som är piloten kaptenen tågföraren!"

Vilken sabla tajming jag hade!
Knäppte precis när tågnisse kikade ut....hihi.....

Längst fram, satt jag.

Nästan längst fram.

Tre timmar senare var jag framme i Stockholm.....

....och slutade som alltid på Böfhaus på Vasagatan.

Woooeeee, nu har jag mitt klippkort fullt!
Nu är det dags för min gratismiddag nästa gång :=)

Nä, de där efterätterna ska vi inte kika på.

Flås, flås, flås....

Upp för Drottninggatan med min stora väska.

Och HÄR, där jag står, ligger Vattumannen.

De hade smällt upp mitt foto på dörren och dukat så prydligt med en massa böcker. Väldigt fint.

Och KOLLA, vilka härliga, underbara vänner som dök upp.....

Nikeisha och hennes mamma.

Och så är det mormor som tar fotot.

Själv har jag blivit en Pytt...  he he....

De här fina fina bilderna visade jag för besökarna.

Sista timmen hade jag en mycket trevlig föreläsning i Vattumannens samlingsrum nere i källaren.

En av tjejerna som dök upp deltog på den sista Svarta Katten-resan till Omberg, så det var jättekul att ses igen.

Och TRE av deltagarna tänkte medverka 21/6 när vi firar sommarsolståndet i Tanum. Roligt!

19.30 var jag klar i butiken. Då hade dom redan haft stängt en halvtimme, men det blev så många frågor och diskussioner efteråt, så jag kom inte iväg.

Tillbaka på Centralen igen - hittade en gigantisk påskhare. Ha ha!

Och här sitter jag och väntar på mitt tåg....

Väntar och väntar och...gäsp....väntar....

Nu är jag hemma igen och tisdagen har övergått till onsdag.

Det var en härlig dag med många trevliga läsare att prata med.

Som författare måste man komma UT och träffa dom som läser det man skriver - annars blir det fasansfullt tråkigt. Då har man ju ingen ANING om vad folk tycker och tänker.

Sådana här små utflykter är jättekul och nu har det ju blivit en hel del de här senaste veckorna.

Och NU...väntar zzzzzzzängen :)

Annika - som njöt av  att gå hemåt i den LJUMMA nattluften.

Nu  har jag packat mina väskor (den stora är full med böcker och väger ett TON!). Idag ska jag nämligen signera böcker i Kungliga Huvudstan. Det ska bli jättekul! Det är alltid så roligt att träffa läsare.

Mitt tåg går inte förrän 12.40, så jag kan ta det lugnt nu på morgonen.

Vilket jag gör. :)

Jag kommer att sitta i Vattumannens affär på Drottninggatan i Stockholm 17.00 - 19.00, sedan går tåget hem igen strax efter 20.00

Vi får väl se om jag hinner blogga något mer idag.

Kommer hem runt midnatt, så jag hoppas kunna bidra med några foton om jag inte är alltför trött :)

Annika - laddar upp med bok, tidning och banan för tågresan :)

Vad kul det är att läsa det jag skrev för ett år sedan.

"Jag saknar Åsvi!" skriver jag.  (Från Livets Lapptäcke)

Och jag letar efter en arkeolog...

FÖGA visste jag att jag skulle få träffa Minya - minst lika stark och härlig och spännande som Åsvi. Och att jag skulle hitta en arkeolog som hjälpte mig mer än jag kunnat drömma om.

När jag tog adjö av Åsvi (vi författare gör ju sådant där, vi LEVER med våra romanfigurer) var jag rätt ledsen, minns jag. Men hon tröstade mig: "Tror du att jag är den enda som vaknat till liv? Det här är bara början."

Så rätt hon hade!

Annika - som undrar vilka fler som vaknar? Och hur jag ska hitta dom? Äh, dom hittar väl MIG....som vanligt.... :) :)