Åh, vad kul att få träffa Nikeisha igen. Och hennes goa mormor, Dagmar! Vi stannade i hotellvestibulen, så jag hade det väldigt bekvämt. Det var så roligt att prata om boken och den kommande filmen.

Alltså, den här boken måste bara bli en film! Det har jag vetat hela tiden! Nikeisha får huvudrollen som Minya. Och Johnny Depp ska spela Orm. (Han vet inte om det än, men det ordnar sig säkert.) (Fniss). Både Nikeisha och jag VET att allt är möjligt, så det här blir lätt som en plätt..... "The sky is the limit!"

Jag  bor på Sjöfartshotellet, bakom Slussen, så här finns både det ena och andra i båtväg. Det är Nikeisha som kör båten :)  

Patrik (som gör layouten på mina böcker) ringde mig:
"Hej, det här är din personliga typograf!" sa han.

Patrik, du är så go!! Och så skicklig på ditt jobb!

Jag har alltid velat ha en personlig trädgårdsmästare, en personlig tränare och en personlig butler. Och en personlig massör. Och gärna en - eller två - bodyguards. (Snygga!)

Nu har jag en personlig typograf. Yohoooooo!  :) :)

Annika - som måste ta mig upp ur sängen och bege mig in till stan igen.....

Oiiiiieeeee....yess! I morgon skall jag få tillbaka boken från lektören. Vi ska tillsammans sätta oss ner och gå igenom vad som behöver ändras. Jag hoppas hinna rätta allt denna vecka, så att jag sedan kan skicka manuset till sättaren. ETT steg närmare utgivningen....puh.... (Ler)

Idag har jag suttit halva dagen och fixat förord och informationssidor, som jag inte riktig varit nöjd med. Och tacksidor. Är alltid orolig att jag glömt tacka någon!

Sedan kom jag på att jag nästan glömde tacka de viktigaste personerna av ALLA! Bronsåldersfolket. Ristarna. De andliga ledarna. Bara för att dom är döda betyder det inte att dom inte är här.... 

Istället för att klämma in deras "Tack!" längst bak, bland de andra "tacken", skrev jag några rader på första sidan. (Med risk för att några läsare kommer att tänka att författaren är totalt knäpp!)

Den här boken är skriven med ett stort tack till bronsåldersfolket, som alltid funnits i bakgrunden – vid klipporna, vattnet, rösena och hällristningarna. Tack för att jag fick låna er värld och era gudar i denna bok. Jag hoppas att jag har visat er respekt och att jag gett era budskap rättvisa. Tack för att ni la grunden till en underbar kultur, som jag har fått förmånen att förvalta för kommande generationer. Jag hoppas också att denna bok förmedlar själen och kraften i de klippor ni älskade och tillbad. Nu är det vår uppgift att förvalta och skydda denna Gåva. 

Tack för alla upplevelser. Utan er hade denna bok aldrig blivit till!

---------

Annika - som städat, fixat kursmaterial för nästa vecka, hämtat paket med personlighetsanalyser på posten, varit på gymet en timme, tagit en promenad och nu fixat boken. Så mycket vila blev det....

---------------------

TACK, MINYA! 

 

Vilken härlig dag vi haft!

Vi kom upp till Tanum lagom i tid för att äta lunch med Lasse.

Sedan tog jag och min kompis en vända runt bronsåldersbyn och sedan fortsatte vi till Kärlekshällen  Vitlyckehällen  (haha, för mig kommer den alltid att heta Kärlekshällen.) Jag hade fått tillstånd att beträda hällen om jag gick barfota, så med risk för mitt eget liv (kändes det som...hällarna är sååå hala och sååå branta) hasade jag omkring och fotade. Det blev mycket bättre foton än vad jag tidigare fått.

Därefter shoppade jag loss (hihihi). Sakerna där i shoppen är helt underbara. Jag skulle kunna köpa hur mycket som helst. (Ska ta några foton och visa er i morgon vad jag köpte.) Därefter gick Lasse med oss på en runda runt det heliga berget Aspeberget och berättade och berättade....

Nu har jag fått all information och alla foton jag behöver! "Perfect"!

Lasse har börjat skriva en ny avhandling om offerkällor - så kanske kan jag hänga på för nästa bok? (Fniss) Offerkällor låter spännande och intressant!

Annika - som nyss kom hem och blev helt slut av den långa promenaden och all frisk luft

-------------

Lasse och jag på Aspeberget med sopborste. Det var mycket löv och barr på ristningarna:

Fick ett mycket bättre foto av Orm. Som i boken är Ondskan himself.

Här är processionen där Minyas mormor Ala deltar (ser ni - en enda tjej. Hon går näst sist) Lasse hade just målat de här ristningarna, så det blev ett bra foto.

Nu ska jag iväg för att hämta upp min kompis, sedan skall vi styra kosan norrut - till hällristningarna.

Varenda gång jag är däruppe kommer jag hem igen och inser att "Oj, jag glömde ju fota den där ristningen!" eller "Nä, shit, jag glömde fråga Lasse om den där saken..."  Är det inte typiskt?! Kort minne, liksom. Så nu har jag gjort en lista på de saker jag måste göra. Det här blir nog sista besöket innan nästa vår.....  (Tro det den som vill, frågan är om jag kan hålla mig borta).

Nu har jag slagit in presenten och plockat ut några foton jag ska ge Benjamin ("Skjöld"), så nu ska jag officiellt tacka den underbara personalen på Vitlycke museum. De är verkligen superduper fantastiska, vad jag än har bett om har dom hjälpt mig med!

Jag har också pratat med Lasse, som är på semester, men han skulle komma in för att träffa oss. Kul!

Så nu åker vi iväg. Nu kommer jag, Minya & Skjöld!! :)

Annika - som alltid är lika glad när jag får åka upp till Minya

Allt är redo:

Pratade med lektören som har boken idag. Hon har läst 2/3. Jag sa att jag skulle hämta den till helgen. Det drar ut så ruskigt på tiden och jag vill verkligen att den ska komma ut innan jul! Otålighet är min dåliga egenskap... Den enda! Ha! Ha!

På tisdag ska jag och min kompis åka upp till Tanum. Platsen "kallar" mig! Precis som med Omberg och Helsjön, som jag bara inte kunde lösgöra mig från. Arkeolog-Lasse ville gärna äta lunch med oss, kul att träffa honom igen. Jag ska be om tillstånd att få stå på några av hällarna (med en matta under, givetvis) och plåta några ristningar. Eftersom man inte får beträda hällarna blir det jättesvårt att få bra foton.

Ikväll blir det Sherlock Holmes igen. Jag grubblar alltid på varför Doktor Watson står ut med den odrägliga besserwissern Holmes!

Och varför Sherlock aldrig gifter sig.... :)

Annika - som vill tillbaka till Minya-land!

Pratade med lektören som har min bok för tillfället och hon hade inte kommit långt. Tiden går och utgivning i oktober verkar inte rimligt längre.

Tyvärr kan jag inte göra så mycket nu när boken är i andras händer: lektörer, sättare, lay-out folk och tryckare. Det är bara att sitta ner och vänta och vara tålmodig. (Vilket jag INTE är!) (Fniss)

Hoppas verkligen den kommer ut innan jul i alla fall, kul om folk vill ge bort den i julklapp :)

Annika - i väntans tider....:)

Nu har jag ÄNTLIGEN gjort klart bildberättelsen på hemsidan, som jag jobbat med i flera dagar. Jag använde mig av de vackra fotona och berättade Minyas livshistoria. (Jag är så övertygad vid det här laget att hon faktiskt har funnits!) (ler)

Jag blev så glad när jag hörde från Nikeishas familj. De tyckte den här bildberättelsen var underbar och det var ju skönt.

Som sagt, jag ska fortsätta att fila på den, så en hel del ändringar kommer. Men den tål i alla fall att granskas nu. Här är den.  (Och om ni tror ni har läst hela boken efter att ha läst den här berättelsen....så har ni fel. Det här är bara sisådär 1/3 av boken.)

Annika - som hoppas Skjöld är glad nu. Han ville ju ge sin fru allt det här - tänk så mycket han älskade henne!