Så här ser det ut!
Konstepidemin (men oj, jag kunde äntligen stava till e-pi-de-min) på bergen ovanför Linnéplatsen i Göteborg. Hela det här området är som en egen liten grönskande oas.

Om ni bara visste vad som kommer ut från det här lilla huset!!

Typ "Saltön".

Typ "Smala Sussie", "Det nya landet", "Simon och ekarna" och en massa bra filmer och serier.

Här "föds" dom alltså och ut kommer något....magnifikt.

Här är en annan del av byggnaden. Fina gamla hus!

Nu hoppas jag att Minya låter sitt ljus och sin energi omfamna alla som jobbar här, så att vi äntligen ÄNTLIGEN kan göra en film. Nu ligger boken på deras kontor!

Jag borde nog skicka en bön till Freja och Oden....

Ett litet offer, kanske? Typ en get. Eller en kalv.

Om jag stjäl en get från Slottsskogen är det väl ingen som märker nåt, va? Där finns ju så många "getingar" redan.

Fast jag vill ju inte ta död på en liten getunge. :(

Nä, får lösa det på något annat sätt.

Jag har en fläskkotlett i kylskåpet.

Den är ju redan död, liksom. VÄLDIGT död.

Om jag slänger ner den i dammen i Slottsskogen - gillas det??

Det är ju bara tvärs över vägen från Konstep-i-de-min. Borde väl vara perfekt?

Hann med revisor och gym och handlade kontorsvaror på CASH, så jag är rätt nöjd. Sömmerskan är kvar. Och - oj! - jag har visst glömt äta lunch!! Är det därför jag känner mig lite "susig" i huve´t?

Ikväll är det fotokurs igen.

Yesssss!! Tre timmars teori om konstiga inställningar!! Yessssssss!!

Annika - vad ska jag äta till lunch?

Vaknade alldeles för tidigt och kom på att jag glömt skickat ett mail med information som jag lovat en kund. När jag väl börjat tänka på det så var det bara lögn att somna om. Gaaah, jag hatar när jag kommer på sådant där i gryningstimmarna och inte KAN styra om tankarna. "What´s the point?!" liksom. Jag tror ju inte min kund läser mitt mail klockan fem på morgonen ändå.

Genom en kompis i filmbranschen fick jag ett namn på en manusförfattare som jobbar för det största filmbolaget i Göteborg. De gör bl a  "Saltön". "Ring honom och hälsa från mig!" sa min kompis. Alltid bra att ha kontakter....

Jag ringde upp vederbörande manusförfattare och pratade om "Kvinnan i Klippan".

"Kan jag få komma och pitcha idén?!" sa jag.

"Men vi vill gärna läsa boken" sa han. "Kan du komma förbi och lämna den?"

WOW, så långt har jag inte kommit någon gång. Det gick fort! :)

Så idag ska jag till filmbolaget och till revisorn och till en sömmerska som ska fixa ett par byxor för mig och sedan ska jag till gymet. Och sedan ska jag handla kursmaterial. Så det är nog bäst att jag får "ändan ur vagnen...."

Annika - kollar just väderprognosen...yiiikes, ser inte så bra ut....

Snart dags att lägga sig!

Jag vill också gunga på en månskärva....

Go´natt Banfield! Garfield! (Jag tror vi är släkt med Gustav Garfield :) )

Go´natt alla vänner

Go´natt mamma och pappa där uppe bland stjärnorna

Go´natt alla träd och blommor

Go´natt alla jag tycker om och alla jag inte tycker om....

Go´natt Moder Jord. Fortsätt att snurra, så blir allt säkert bra till slut.

Annika - som har tömt hjärnan på tankar

Så där ja, en härlig dag i Mullsjö med god mat och trevlig samvaro med mina kollegor. Vi var kreativa i dag. Fram till klockan tre. Sedan var det nån som drog ut proppen....

Det blir så där ibland...

Efter 30 mil och sex timmars jobb och två timmars slöande måste jag faktiskt...slöa lite till....

 Annika - en kopp te, en smörgås och soffan skulle sitta väldigt bra just nu

Jag är på ett möte på konferenshotellet i Mullsjö och smygbloggar.

Därför avslutar jag nu.

Innan någon kommer på mig.

Annika - låtsas som om jag jobbar

Alla av oss vandrar på livets stig....

.....en vandring som ofta är inhägnad och utmärkt med regler, normer, förväntningar och ouppfyllda mål.

Men alla av oss har drömmar.

....drömmar om att nå det som finns högst uppe på kullen, drömmar om att nå det fulländade. Lyckan, ljuset, kärleken.

Våra vägar ser helt olika ut.

För det mesta är dom en blandning av kantiga, steniga uppförsbacker och underbara skönhetsupplevelser.

Ibland är vårt livselexir - vattnet - lite smutsigt och grumligt.

Vissa gånger tror vi att vägen leder rakt upp i himlen - men upptäcker att den istället slutar helt abrupt.

Andra gånger får vi förmånen att få uppleva det unika miraklet.....

.....när livet och naturen ger oss allt vi någonsin kunnat drömma om.

Andra gånger behöver vi en egen bänk och en egen glänta.

Bara för att vila....

Ibland stöter vi på de mörka tunnlarna.

Vi vet att vi måste igenom dom.

Men när vi är mitt därinne kan vi vända oss om och inse att det ljus vi genererat i vårt liv följer oss i mörkret som en ledsagare.

Om vi letar efter skönhet även i mörker hittar vi de små tecknen.

Mitt inne i tunneln, bland de kalla fuktiga stenarna, hittar vi en symbol för att livet återvänder. Förhoppningen spirar. Det är aldrig för sent att finna livet.

Den hägrande, glimrande lyckan är kanske inget annat än små, små mirakel...

...en ensam blomma vid en stilla vattensamling....

...en daggdroppe en tidig vårmorgon....

....en ensam bänk i en solnedång....

...och just därför finns lyckan i vårt inre, när vi finner skönheten i det enkla.

Om vi bara ger oss tid att se....

om vi bara ger oss tid att lyssna....

om vi bara ger oss tillfällen att beröra andra och låta oss beröras....

...så inser vi...

...att vägen till ljuset är just den stig som vi redan vandrar på.

Och att vi kanske faktiskt HAR allt det som vi drömmer om.

Vi letade bara på fel plats.

Tillägnat alla mina underbara, fantastiska vänner som följt med mig upp för trapporna, genom tunnlarna, över ängarna - genom både ljus och mörker.

Tack för att ni finns!

Nalle

Nalles huvud

Nalles fot 

Skulle egentligen åkt upp till Tanum med ett gäng idag.

Men väderleksrapporten såg så hotande ut, så vi bestämde oss för att skjuta fram det några veckor.

Inget kul att gå där i regn och blåst och halka på våta granitklippor.

Fast nu ser det ju rätt bra ut där ute.....  

Jag och sonen måste fortsätta boka vår Skottlands-semester.
Vi har bara kommit till Irland...."so far".

Flyg och hotell och hyrbil.

Har ju inte ens bestämt "routen" än.

Mycket att göra!

Och tänk om den där jäkla vulkanen vaknar till liv och vi hamnar i Irland för tid och evighet??!   

Annika - kanske skulle masa mig upp ur soffan?