Alla av oss vandrar på livets stig....

.....en vandring som ofta är inhägnad och utmärkt med regler, normer, förväntningar och ouppfyllda mål.

Men alla av oss har drömmar.

....drömmar om att nå det som finns högst uppe på kullen, drömmar om att nå det fulländade. Lyckan, ljuset, kärleken.

Våra vägar ser helt olika ut.

För det mesta är dom en blandning av kantiga, steniga uppförsbacker och underbara skönhetsupplevelser.

Ibland är vårt livselexir - vattnet - lite smutsigt och grumligt.

Vissa gånger tror vi att vägen leder rakt upp i himlen - men upptäcker att den istället slutar helt abrupt.

Andra gånger får vi förmånen att få uppleva det unika miraklet.....

.....när livet och naturen ger oss allt vi någonsin kunnat drömma om.

Andra gånger behöver vi en egen bänk och en egen glänta.

Bara för att vila....

Ibland stöter vi på de mörka tunnlarna.

Vi vet att vi måste igenom dom.

Men när vi är mitt därinne kan vi vända oss om och inse att det ljus vi genererat i vårt liv följer oss i mörkret som en ledsagare.

Om vi letar efter skönhet även i mörker hittar vi de små tecknen.

Mitt inne i tunneln, bland de kalla fuktiga stenarna, hittar vi en symbol för att livet återvänder. Förhoppningen spirar. Det är aldrig för sent att finna livet.

Den hägrande, glimrande lyckan är kanske inget annat än små, små mirakel...

...en ensam blomma vid en stilla vattensamling....

...en daggdroppe en tidig vårmorgon....

....en ensam bänk i en solnedång....

...och just därför finns lyckan i vårt inre, när vi finner skönheten i det enkla.

Om vi bara ger oss tid att se....

om vi bara ger oss tid att lyssna....

om vi bara ger oss tillfällen att beröra andra och låta oss beröras....

...så inser vi...

...att vägen till ljuset är just den stig som vi redan vandrar på.

Och att vi kanske faktiskt HAR allt det som vi drömmer om.

Vi letade bara på fel plats.

Tillägnat alla mina underbara, fantastiska vänner som följt med mig upp för trapporna, genom tunnlarna, över ängarna - genom både ljus och mörker.

Tack för att ni finns!

Nalle

Nalles huvud

Nalles fot 

Skulle egentligen åkt upp till Tanum med ett gäng idag.

Men väderleksrapporten såg så hotande ut, så vi bestämde oss för att skjuta fram det några veckor.

Inget kul att gå där i regn och blåst och halka på våta granitklippor.

Fast nu ser det ju rätt bra ut där ute.....  

Jag och sonen måste fortsätta boka vår Skottlands-semester.
Vi har bara kommit till Irland...."so far".

Flyg och hotell och hyrbil.

Har ju inte ens bestämt "routen" än.

Mycket att göra!

Och tänk om den där jäkla vulkanen vaknar till liv och vi hamnar i Irland för tid och evighet??!   

Annika - kanske skulle masa mig upp ur soffan?