Jag har ett STORT blåmärke på armen.

Vaknade i natt av att det gjorde så ont att ligga på ena sidan - och plötsligt mindes jag att jag gick in i nåt härom dagen. Kan inte komma ihåg vad det var. Men det var ett skarpt hörn. Väldigt skarpt! Och det gjorde j-t ont!

När jag tar på mig det ärmlösa "fängelselinnet" jag köpte för hisnande 50 kronor och ser blåmärket samt tatueringen på axeln - så inser jag att jag är som klippt och skuren för min filminsats i dag. Som bl a handlar om ett uppror i matsalen när alla fångarna gör revolt men blir nedslagna av vakterna.

Shit, vad "snyggt"!

Snacka om att jag går in i min roll.

Jag gör vad som helst för konsten.

T ex springer rätt in i vassa hörn för att skaffa mig blåmärken.

Bara så att ni vet....

Annika - tar mitt uppdrag på blodigt allvar

Nu kom jätte-gäspen.  

Oj, vad jag blev trött plötsligt.

Måste verkligen gå och lägga mig.

I morgon ska jag ju spela fånge - hi hi. Mina fångkläder hänger på tork i badrummet och jag är redo.

Dessutom måste jag ringa samtalet jag väntat på att få ringa i tre månader. Och nu när jag ska ringa är jag jättenervös. Jag talar alltså om telefonsamtalet med producenten beträffande filmen om Minya.

Idag kan jag fortfarande leva på hoppet att kanske, kanske....

I morgon kan hoppet vara borta.

Det är sådana där gånger man verkligen VILL få ett besked samtidigt som man inte vill veta.

Komplicerat.....

Ska sova på saken.

Annika - skit vad svårt det var att skriva när man ligger platt med laptopen på magen

Oj, vad jag har sprungit omkring idag. Trodde jag skulle vara klar vid femtiden, men nu är jag redan hemma!

Först ett möte med religionshistorikern Daniel som undervisar på Göteborgs Universitet.

 Poseidon skall snart tvättas.

Jo, jag vet, han får vatten på sig varje dag men ändå är han smutsig. Stackarn.

Väldigt längesedan jag var här uppe och såg ut över Avenyn.

Konserthuset till vänster och Stadsteatern till höger samt Stadsbiblioteket lite längre ner. Och Konstmuséet bakom mig. (Dagens Göteborgs-guidning)

Caféet i Konstmuséet var inte öppet så Daniel och jag hamnade på Stadsbiblioteket - som till min förvåning öppnat ett nytt och trevligt café vid entrén. 25:- för capuccino. Tio kronor billigare än tvärs över gatan. (!)

Vi hade en mycket intressant diskussion om hur "Spirits for Sale" skulle kunna användas för teologistuderande på högskolan. New Age världens kommersiella "plundring" av andra kulturers andlighet och heliga föremål - oftast utan någon respekt för "innehavarna" av kulturen - var ett intresseområde som Daniel delade med mig. Han skulle återkomma när han sett filmen. Det hade varit SÅ kul om den kunde införlivas i utbildningen!

Raskt hem, slängde i mig lunch och hann med ett bankbesök innan jag tog bilen bort till Folke. Vi gick igenom projektbeskrivningen för Vallda-filmen, utvecklade den och skrev om den.

Sååå....hemma igen! Vad skönt. Nu är jag ledig.

Kanske jag skulle städa?
Eller - nääää....

Annika - funderar på att göra lite mer nytta men "nytta" känns som ett tråkigt ord

Nu har jag bråttom, så jag hinner INTE prata med er.

Frågan är vad jag gör här inne över huvud taget.....

Ska iväg på ett möte med en kille som är lärare på teologiutbildningen här i Göteborg. Eventuellt vill dom köpa in Spirits for Sale för att använda i utbildningen för blivande präster (vilket redan gjorts bl a i Umeå). Det ska bli spännande att träffa honom.

Min kära kompis skulle varit med, men hon har blivit sjuk. KRYA PÅ DIG, kompis!!

Sedan ska jag direkt till Folke för att skriva om projektplaneringen för Vallda-filmen.

Och nu hinner jag INTE mer....

Annika - rusar...

If the power of love was more important

than the love of power -

our world would finally be a place of peace!

Började dagen med fika på Hotell Rubinen och ett minimöte med Ulf.

Flyttade sedan rakt över gatan....

....till Tvåkanten. (Trevligt ställe med god mat!)

Ulf och jag samt Benny och Benny och Torleif åt en business-lunch och pratade....business.

Sedan skulle jag på massage 16.00 så jag strövade runt i stan ett par timmar. Helkroppsmassage...aaaaah, vad härligt. Ett besök i paradiset. Jag har inte varit på massage på tre månader och det märktes för jag hade en hård muskelknuta i ländryggen. Aj, aj. INTE bra!

När jag låg där och tjejen - som var i 25-åsåldern - började massera mig utbrast hon plötsligt:

"OJ, vilken fin kropp du har!"

??????

"Tycker du det?" sa jag osäkert och funderade på om jag skulle tycka att det var obekvämt att bli masserad av en tjej som jublar över ens kropp.

"Ja, jag är alldeles mållös." fortsatte tjejen. "Jag menar, vid din ålder...."

Men det är ju för att jag ligger ner, tänkte jag! Vänta tills jag ställer mig upp, då rasar ALLT. Vid snart 60 års ålder har jordens tyngdkraft kopplat ett outplånligt grepp om alla kroppsdelar!

"Du har ju inte en enda cellulit!" fortsatte tjejen som nu var på upptäcksfärd. "Fantastiskt!"

Det där med celluliter tillhör en okänd värld för mig. Totalt ointresserad. Jag är nog inte så utseendefixerad - eller så anser jag bara att det måste finnas MYCKET viktigare saker att använda sin hjärna till än att oroa sig för några celluliter.

"Jaså?" sa jag.

"Vet du inte om det?" sa tjejen.

"Nä!" sa jag.

När man befinner sig på ett massage-och skönhetsställe är en sådan kommentar lika främmande som om jag sagt att jag inte äger en mobil. Tjejen blev alldeles stum.

Nu undrar jag om massösen ville ragga nya kunder till sin framtida salong. Eller om hon bara ville muntra upp en gammal tant som sett sina bästa dagar.

Men sedan bestämde jag mig för att suga åt mig ALLT. Skit samma!

Jag ska boka den där tjejen nästa gång också! Hon är smart!

Annika - stinker massageolja. Kanske skulle duscha?

Jag har Facebook i min nya mobil!
OCh jag kan läsa mina mail i mobilen.

Jag bär hela världen på mina axlar i min ficka.

Ja, jo, jag VET att detta inte är några himlastormande nyheter.

Men för en 50-talist som jag är det fortfarande ett underverk med mobiler.

Shit, det är ett mirakel hur en VANLIG telefon fungerar. Man lyfter bara en lur och pratar med nån i USA. Jag har inte ens förstått DET miraklet ännu.

(Okej, jag vet, kalla mig mossig eller Whatever....)

För oss som är växte upp innan ens telefonsvararna fanns (de fanns i alla fall inte i mitt hem) har det blivit en märklig ovana att alltid vara tillgänglig. Och inte bara vänner emellan utan tillgänglig för hela världen!

Bra eller dåligt?

Annika - filosoferar på morgonkvisten

Det blev inte så mycket bloggande idag.

Dezi dök upp vid fyratiden och vi frossade i kycklinggratäng med bacon. Riktigt gott! Ugnspotatis och broccoli till och sedan fuskade jag med efterrätten och köpte en sån där färdig sort....som jag tycker är helt underbar.

Nu har vi skrattat ihjäl oss åt Wipe Out på Femman. Jag gillar inte sådana där dumma program där folk ramlar och slår sig. Men Wipe Out är så hysteriskt roligt. När jag ser programmet tillsammans med Dezi fullständigt skriker vi av skratt.

I morgon bär det av till Ledima-möte och därefter direkt till en helkroppsmassage. Ska bli SÅÅÅ himla skönt!

Annika - smider planer för sommaren