Min ena brödlimpa ser för katten helt förvriden ut!

Den kom ut ur ugnen som ett monster med en stor svulst på ryggen.

Varför blev det så?

Brödet har liksom gått åt två olika håll.

Väldigt mystiskt.

Jag ska nu FÖRSÖKA se Jesus i denna skapelse så att jag kan sälja brödet på E-Bay. (Vänder och vrider på brödet.)

Men...vänta...det ser precis ut som Masada. Det där berget där judarna höll stånd i...hrm...hur länge? Eller så är det bergskedjan utanför Betlehem som jag har ett svagt minne av sedan jag besökte den 1985. Eller nåt. Definitivt en bergskedja... oh my God, nu ser jag, det är Golgata!

Detta är så häftigt! På långfredag av alla dagar.

Jag ska sälja limpan till Påven!!

Vad kan den vara värd? En mille? DOLLAR?! (INTE lire)

Limpan luktar otroligt gott! Måste kolla om den är okey. (Skär av en kant).

Mmmmm...ja, det är den!! Bäst jag kollar igen. (Skär av lite mer)

Ååh, vad gott. Den är nog ännu godare med smör. (Skär av ännu mer.)

Wooaah, en kopp te och några smörgåsar skulle sitta utmärkt!

Hrm. Den ser inte ut som Golgata längre! Den ser ut som en konstig limpa som nån har skurit i.
SHIT!

Äh, lika bra att äta upp alltihop.

NÄSTA gång ska jag göra en ny skapelse som kommer att vara värd mycket mer.

Annika - nära ögat att jag blev miljonär. Men nähä, inte denna gången heller...

Nu har jag varit ute och köpt påskägg till min lilla son.

Påskgodis + påskägg:

Min lilla son:

Njaeae, riktigt SÅ liten är han inte.

Det hade ju varit oroande med tanke på att han är nästan 35.

Det är är lilla mini-Dezi i Linton Garden, Hastings, Sussex, England 1976.

Nu kommer utmaningen:

Mamma skall transportera godiset i påsen in i äggen UTAN att stoppa en enda bit i munnen!
Mamma skall sedan ha en mysig TV-kväll UTAN att öppna ett av äggen och knapra på innehållet!

Mamma skall därefter sova och vakna i morgon bitti UTAN att äta upp resterna i de två äggen.

Spännande utmaning, detta.....

Annika - bakar bröd och hoppas att lukten får mig att glömma chokladen

När jag var liten var det här längsta dagen på året.

Inte sommarsolståndet, alltså. 

Utan just den här dagen. Långfredagen!

Man fick inte leka, inte sjunga, inte dansa, inte skratta (HELST inte), inte gå på stan (allt var ju ändå stängt) utan bäst var om man satt på soffan hela dagen och såg deppig ut. Då hade långfredagen fyllt sitt syfte.

Allt det där fick man uthärda i väntan på NÄSTA dag som fylldes med påskägg och godis och allt spring i benen som man odlat upp under långfredagen.

Med tanke på retreat-diskussionerna jag hade på klostret i går kanske man skulle återinföra den där stillheten? (Nej, nej, kasta inte mögliga påskägg på mig!) Jag menar bara så här: många av oss behöver vara tysta ibland, gå ut i naturen, lyssna på vårt inre och bara hinna ifatt vår kropp och själ. (Tro mig, "retreat" kommer att bli nästa stora innegrej!)

Nu menar jag inte på ett religiöst sätt utan bara ett mänskligt, själsligt sätt att gå ner i varv. 

Och NU ska jag köra igång dammsugaren, gå och träna och förbereda kursmaterial. Alla ni andra kan sätta er i en skogsdunge och vara tysta.

Annika - men jag tänker idag på min kompis vars mamma dog förra veckan. All kraft till Dig!!