Weeeh, vad skönt det var att stå på scen igen. Jag har saknat det!

Jag är en hopplös exhibitionist. Varför väljer man annars ett sånt här jobb?

En scen + strålkastare + underbar publik (dom är alltid underbara!) och sen är det bara att köra...

Kvällen var helt fantastisk med MASSOR av folk som kom strömmande till Kinna konserthus. Och vilken publik!  Massor av bra frågor och ett brinnande intresse och en önskan om att komma samman för att stoppa exploateringen samt hjälpa indianer.

Det här är fantastiska Jenny som ordnat det här evenemanget tillsammans med Jörgen. Tusen tack för ert imponerande jobb!

ALLA fotona av mig på scen blev oskarpa.

Vet inte vad jag ska dra för slutsats av det....

Kanske att jag rör mig alldeles för mycket.

Det här har jag "skärpt till" i Photoshop.

En annan gång för flera år sedan tog min kompis tio foton av mig på scen och jag fastnade inte på ett enda. Det var urkusligt!! Allt runtomkring mig syntes, men själv var jag bara en dimma....(??)

Varför sätter sig folk inte längst fram?
Varför trycker dom ihop sig allra längst bak i en jättestor sal?

När man har en massa strålkastare på sig ser man inte ens förbi första raden.

Och jag vill se min publik, annars får man ju inte kontakt. Till slut stog jag PÅ den bruna trälisten.

Ett tag trodde jag filmvisningen skulle haverera eftersom tekniken inte funkade, men när vi väl skulle köra filmen för publik fungerade allt perfekt! Jag har inte sett den på länge, så jag blev själv väldigt rörd.

Världens största TACK till ALLA inblandade!

Böckerna gick åt som smör och idéerna på hur vi kan gå vidare haglade.

MEGAKRAM!

Annika - sååååååå belåten med kvällen!

Herregud, så jag ser ut!
Jag ser ut precis som Lilla Huset på Prärien.

Ja, inte själva huset, alltså.

Jag ser ut som något som skulle kunna bo i det där huset.

Kjolen, frissan, blusen, bootsen....shit, vad pinsamt.

Så SYND att jag inte sparade 1800-tals geväret. Jag hade kunnat kvala in som "Annie get your gun" any time! En kopia. "Annika, ta ditt gevär!" skulle DEN musicalen heta.

Kan jag se ut sån här? Är inte det pinsamt?
Fast det handlar ju om Prärien. Och 1800-talet.

Och klä ut mig till indian gör jag ALDRIG. Never ever. Så om jag inte vill klä ut mig till "rödrock" så finns det inte så mycket mer att välja mellan.

"Stark nybyggarhemmafru med en driljon ungar som trillar i gräset!"

Det är jag, det.

Shit, har jag spillt på linnet? Gaaah, alltid är det nåt.

Måste iväg. Byeeeeeeeee.....(vinkar med näsduken medan hästen gnäggar i stallet)

Annika - i galopp, kloppetiklopp, kloppetiklopp, kloppetiklopp

Jizzez, jag satt hos frissan i tre timmar! T-r-e- timmar!

Klipning, färgning, slingor, stora spolar, torka torka torka (mitt hår torkar ALDRIG, som jag tidigare berättat), kom ur spolarna och såg ut som en förvuxen Hollywoodfru...gaaaaahhhh!!  HELP!!!!!

Borsta ut det (satt jag en timme med spolar för att sedan bara borsta ut det??), locktång, spray...."ready!"

Orkade faktiskt inte sitta där längre.

När jag väl fått min EGEN borste genom håret kanske det blir bra. Kanske.

Så mycket tid och så mycket pengar och snart faller allt ner och blir mitt alldeles vanliga hår igen. Fast INTE innan 22.00

Jag säger bara det: "DAMN you hair om du faller ner och blir "vanligt" innan föreläsningen är klar!"

Annika - och så måste jag äta också...med studsande hår...

Ska till frissan.

I flera år nu har jag sagt till min frissa att det hade varit himla kul med ett besök hos henne innan en större föreläsning. Hon skulle kunna åstadkomma en alldeles fantastisk frisyr eller uppsättning. Men vi har aldrig fått till det. Förrän nu.

Ikväll skall jag alltså till Kinna för en indiankväll med film och föreläsning.

Frågan är: ska jag ha stort svepande hår alla Dallas?

Ska jag ha massor med flätor? (indianinspirerat)

Ska jag ha det uppsatt?

Vad SKA jag göra?

Åååh, måste springa...jag är sen!

Annika - hetsbloggar och äter samtidigt