Min nya medicin är: långpromenader, sol och syre!

Alltså ställde jag kosan mot söder.

Jag bestämde mig att gå rakt fram (i stort sett) tills jag tröttnade.

Började vid Järntorget, upp till Stigbergstorget, genom "hängmattan", upp till torget (hrm, vad heter det?) - med solen i ansiktet hela tiden.

Aaaaah, härligt!

Till slut befann jag mig vid Klippan. Då hade jag gått LÅNGT!

Havet! Ljuset! Friheten!

Och där ute, rakt fram, ligger England!

Och där tuffar Stena ut mot kontinenten.

Tog en kopp kaffe och konstaterade att jag promenerat i drygt en timme. Precis lagom. Kände mig redan piggare!

Här bor spårvagnarna - för er som inte vet.....

Här vilar dom sig när dom är trötta efter en lång dags resa med jobbiga passagerare. (Och DET var väl intressant info, eller...?!)

Nån dag ska jag gå och gå och gå söderut och se hur långt jag kommer!Men...hrm...om jag fortsätter efter Röda Sten kommer jag ju till slut till Saltholmen. Och där tar det ju slut?! Eller?!

Nä, jag kan gå på en båt.

Och transportera mig ut till öarna. Där kan jag gå över öarna.

Jag kan ta en båt till Danmark och promenera över hela Själland/Jylland eller-vad-katten-den-där-stora-halvön heter. (Mina geografikunskaper "suck")

Sedan kan jag ta en ny båt till England och gå över hela England och ta ennybåtochsedangårjag överhelaAmerikat och sedan tarjagenbåttill och så går jagvidare...

(Varför kom jag att tänka på Forrest Gump?!)

Annika - letar efter nya vägar i livet

Stod i kassakön, lyckligt omedveten om att jag inom några minuter skulle begå en oförlåtlig synd.

La upp varorna på bandet, tog fram plånboken, gick fram mot kassörskan....

Det var DÅ det hände.

Jag hade glömt lägga upp avdelaren bakom mina varor!

Plötsligt såg jag ögonen på mannen bakom mig i kön.

De varslade om död, om förintelse, om ett hat bortom alla gränser!!

Han grabbade tag i "pinnen", höll upp den mot mig som om han vore Darth Vader, hötte några gånger och DRÄMDE sedan ner den på rullbandet. Han fullbordade det hela med att ge mig "the bad eye" igen, högröd i ansiktet.

Jag svalde och tittade ner i min plånbok.

Jag hade aldrig trott att jag skulle kunna göra något så fruktansvärt hemskt som att glömma lägga upp den där pinnen på bandet!

Vad tänkte jag på?!

Kommer den där mannen att få skador för livet??!

Kommer mardrömmarna om kvinnan i kön att följa honom "for ever"?

 Kommer jag nånsin att få lov att handla där igen?

Kommer jag att kunna hålla i en sån där avdelarpinne utan att få panikångest?!

Frågorna är många.

Och jag skäms som en liten hund. Typ chihuahu-typ.

Om jag tar en chokladmunk till (nu är dom snart slut) kanske det känns lättare....

Annika - vem tog alla mina chokladmunkar??!!!

Mötet idag blev inställt på grund av sjukdom. Dock inte MIN sjukdom :)

Fikastunden blev också inställd. På grund av trötthet. Dock inte heller MIN trötthet.

Det verkar som om folk därute också är trötta och sjuka.

Nu måste det bli VÅR snart. Tror det är brist på dagsljus och sol som gör det.

Var det någon som kollade på Hollywood-fruarna i går? Eftersom jag missade första omgången (såg dock vissa repriser) måste jag ju bara hänga med från början denna gång. Jag ÄLSKAR Maria Monte...något. Hon är ju så "cool"!!!!

Jag skrattade gott åt hennes tofsar. Som inte hette "tofsar", för det lät så "toffsigt" (hihi) utan "tassles". Hur många hade hon? Över 80 tofsar?!

Och DÅ vill jag bara påpeka att jag faktiskt OCKSÅ har tofsar tassles.

Känner mig just nu väldigt Hollywood-inne.

TVÅ tofsar, har jag. Plus en i håret ibland.

Har DU någon tofs??!

Annika - tofsar till mig i soffan