Idag har jag....

...hällt shampoo i ögat (det gör ont!)

---tappat kaffepaketet upp och ner på köksgolvet (när tappar man NÅGONSIN någonting åt "rätt håll"?!)

....slått sönder ett av mina favoritglas (endast ett enda kvar av dom fyra som fanns)

....spolat ner mina hårband i toastolen (FRÅGA. INTE. )

Jag visste det!
Jag skulle legat kvar i sängen idag.

Så här blir det när man måste dra sig loss ur kolasmeten hela tiden.

Nu ligger jag på soffan och ska se på Melodifestivalen och ska inte röra mig ur fläcken!!

Annika - fast middagen blev ju god.....

Jag har fikat utomhus. Premiär för 2010!

Det måste ju firas på något sätt....

Jag har en AKUT brist på luft, syre (är det samma sak?), solsken, naturupplevelser och långa promenader. Jag har inte gått en powerwalk på tre månader! Jag har inte gått en långpromenad på....hrm..på...? Minns inte.  Den här vintern har verkligen naggat på min energi.

Så där tänkte jag när jag - med fara för mitt eget liv! - lyckades ta mig runt djurhagarna på berget i Slottsskogen. Det var längesedan sist!

Hängande i ett staket halva tiden trippade jag fram på livsfarliga isfläckar!

Man kan ju inte påstå att man njuter av promenaden. Men jag var i alla fall utomhus i nästan en timme och satte mig till sist utanför BelParc och fikade.

Nu är jag hemma igen och väntar på torsken.

Nä, inte lika farligt som det låter. (skratt) Min son hade torsk i frysen. Och om han tillhandahåller maten kan jag laga till den. Det blir Tacofisk och en eftermiddag med sonen.

Annika - skönt med en promenad

Jag har tappat styrfarten....

Det känns som om jag går runt, runt, runt i cirklar.

Jag har så många olika projekt på gång och den här veckan har jag haft jättemycket att göra, men ingenting ger utdelning. ÄN.

Jag undrar om jag går åt fel håll??
(Hur kan  man göra det när man går i cirklar?)

Jag undrar om det är något HELT annat jag skall göra och inte fattar det?!

Om jag var på rätt väg, skulle inte saker börja falla på plats?

Just nu känns det faktiskt segt.   

Det skulle vara SÅ "coolt" att ha en inkomst.

T o m ett par tusenlappar per månad hade varit "coolt".

Och inte gjorde det saken bättre att jag jobbade som en liten iller hela hösten. Utan att få betalt.

Börjar tröttna på den här situationen. Det är svårt att vara på topp när man pulsar runt i kolasmet.

Jag har EN sak som jag brinner för och just nu känns det som om det är det enda som riktigt kan få mig att skjuta fart igen: att göra film på Kvinnan i Klippan.

Nu är det mars.

Och sedan är det april.

Och sedan blir det början på maj och då kan jag kontakta producent-Annika igen. Blir det inte HON, så ska det ta mig katten bli någon annan!

Annika - livet består av vågor. Ibland surfar man på vågkammen, ibland åker man med i baksuget

PS Undrar om jag mår bättre om jag äter upp några chokladmunkar? He he he