Vissa vägar tar längre tid att korsa än andra.

Men ibland får man helt enkelt ta sitt hus och gå!

Upptäckte i går att mina byxben släpade på marken. Nästan.

Med andra ord har mina byxor blivit för stora. Yeeheeeeee!!

Fyra veckors förkylning är en utmärkt bantningskur. (Dock inte att rekommendera).

Jag hade alltså ett val:

1) köpa nya MINDRE byxor snabbt och se till att aldrig växa ur dom

2) växa i de gamla byxorna (billigare) genom att äta upp alla chokladmunkar (roligare)

Men tuff som jag är begav jag mig ner till stan för att göra det jag tycker är pesttråkigt: prova byxor. Speciellt på vintern. Ta av jacka, knyta upp skor, ta av byxor, på med dom nya, upptäcka att dom inte passar, av med dom, på med dom egna, knyta skorna, ta med väskan, hämta in nya byxor....ja, ni vet. Svettigare och svettigare blir det.

Och hur kommer det sig att vissa 38:or är som 36:or och ibland som 40:or eller 36:or är som 38:or och...ja, ni vet det också. Storlekarna stämmer ju inte.

Precis när jag skulle ge upp hittade jag ett par svarta 38:or på REA t o m! Hundra kronor billigare. Woooahhhh!! Samma storlek som mina gamla, men bra mycket mindre. Märkligt.

Sedan blev jag så glad och tacksam att jag gick och vräkte i mig en pastabuffé.

Snart dags att köpa nya byxor igen.

Annika - nu blev jag trött....

Tack, till sattelitbilder!

Nu har jag kollat att taket på vår sommarstuga ligger kvar!

Det går ju inte ens att komma dit när det är så här snöigt. Men allt ser bra ut!

Huset har ju stått där i mer än 150 år.  De visste hur man skulle bygga på den tiden. Inga sabla fuskbyggare där, inte.

För övrigt konstaterar jag att det är minus 10 grader här IGEN!

Men sluuuuuta nuuuuuuuuu!!

Annika - på väg ut i solskenet.

Den här tjejen fick mig att tänka på den där Halloweenfesten för...hrm....33 år sedan. (Fatta vilket minne jag har!)

Då bodde jag i England och hade klätt ut mig till vampyr. Nästan som ovan men utan svans. I alla fall vann jag ett pris för min utstyrsel: världens största tandborste! (Till mina huggtänder!)

Jag minns fortfarande hur jag gick hemåt mitt i natten på Hastings gator i den där utstyrseln bärandes en tandborste som var större än JAG. :)

Suck, "those were the days"

Hade trevligt kompissällskap i går kväll, vi  pratade och pratade tills vi höll på att somna i min soffa.

Idag står det en hel låda med chokladmunkar i mitt kylskåp.

(Fatta att man blivit gammal. Förr stog det tomflaskor överallt, nu står det chokladmunkar....)

Vad ska jag göra med dom??!

Dom kommer att skrika "ÄT UPP OSS!!" varje gång jag öppnar dörren.

Jag som ÄLSKAR kokosmunkar och chokladmunkar. (Nu börjar jag dregla bara jag skriver om det.)

Annika - kämpar mot frestelseförfallet