Aaah, inne!
Jag har haft så svårt att komma in på bloggen de senaste dagarna.

Det är segt som kolasmet.

Idag hade vi konsultmöte från 11.00 och drygt en timme, varpå jag gick ner till Haga för att lämna mer böcker till Regnbågen. Passade på att ta en fika och scones när jag ändå var i farten.

Nytt möte 14.00, vilket höll på till halv fem. Middag - och sedan somnade jag på soffan.

Jag är fortfarande så snuvig, hostig och dödstrött. Och nu får jag nog kasta in handduken och inse att jag behöver antibiotika. Jag gillar ju inte att ta medicin, men ibland MÅSTE man ju bara.  Den här bacillen var bara hemsk!! Och evinnerlig, känns det som. Om jag inte är mycket, mycket bättre på torsdag så får det bli vårdcentralen, för nu ORKAR jag faktiskt inte mer.

I alla fall - i morgon ska jag till kyrkoherden, vi ska uppdatera oss efter informationsmötet. På torsdag blir det alltså filmning igen och på fredag ska jag till Ängelholm för möte om Heal The World. Och nästa vecka ska jag till Stockholm. Så nu har jag faktiskt inte TID med baciller längre!

Annika - vill bli bra! Och pigg! Och glad!

Jag vet att det finns folk som aldrig, aldrig lyckas slutföra nånting.

Sån är inte jag. FÖRUTOM när det gäller heminredning. Inom detta område slår det slint i huvet på mig!

För ett år sedan skulle jag göra om mitt sovrum. Jag rev ut allt! Tog ner tavlor och dekorationer från väggarna, slängde ut böcker och bokhylla och annat krafs. Jag rensade rummet på allt förutom sängen och ett gammal datorbord som jag gjort om till boklager (!) SEDAN skulle jag påbörja "ombyggnaden".

Ha Ha Ha ha! "Very funny!" I dag står rummet lika öde och tomt som för ett år sedan. Väggarna är helt tomma. Jag vill ju ha något annorlunda. Nåt som ingen annan har. Och det där annorlunda hittar jag ju aldrig.

MEN...i går, förstår ni! I går började jag bygga! Jag lekte med bambupinnarna och tänkte försöka göra en annorlunda dekoration.

Och Taraaaaa..............!!!!!

En skapelse à la Banfield!

Jag spände ett snöre längs med bården högst upp och från det snöret band jag fast 16 st. bambupinnar. Sedan drog jag dom åt sidan som en gardin, knöt ihop dom, hittade de två blomsterbuketterna som jag haft hängande i ett hörn och satte fast dom. Det blev riktigt fint - som om bambupinnarna växte upp ur buketterna.

De gröna bladen som hänger på varje sida är också ett "bra-att-ha" infall från IKEA för sisådär sex år sedan (!) Dom har legat i skåpet och vart på väg ut i soporna ett antal gånger. Men här passade dom ju bra. Jag visste att jag ville ha lite gammaldags, romantiskt. Och nu börjar det växa fram.

Jag är INTE klar....tro inte det. Bara första steget. Ska fortsätta leka med min skapelse lite till, för jag vill ha något där i mitten. Men vaaaaad?!

(Om jag inte skärper mig nu kommer tomheten att bestå i ett år till....)

Annika - gillar mitt nya sovrum

Ni kommer väl ihåg min nattliga filminspelning för två veckor sedan?
Nu har filmbolaget hört av sig igen och vill göra kompletterande scener med mig på torsdag.

Ahaaa...NU kanske vi får gå på Linnégatan?! Det där som vi inte hann med klockan två på natten när folk slutade och gick hem?

Den här gången ska vi filma klockan SEX och det låter ju mycket bättre än midnatt.

Annika - gör mig redo igen....

Det var längesen jag var på IKEA! Dessutom behöver jag en pall till hallen. Jag är trött på att hoppa runt på ett ben och försöka få på mig skorna.

Alltså åkte jag till IKEA och lullade runt....kändes lite ostadigt och konstigt att vara ute bland folk igen. (Som om jag varit inne i en "cocoon" - fast jag HAR ju faktiskt varit ute och fikat och varit hos Tant Doktorn, men ändå....)

Det är något märkligt med IKEA.

Man åker dit för att köpa en eller två saker - och kommer hem med proppfulla kassar! Hur går det till?
Ville jag verkligen ha allt det här?

Den bruna lådan underst till höger är min pall. Det var den jag skulle köpa.

Vad alla dom andra sakerna gör hemma hos mig har jag ingen aning om. Dom bara hoppade på mig.

En röd städspann (heter det så?). Jo, det behövde jag ju.

Och en uppsättning schampoo, conditioner och duschcreme kan vara bra att ha.

Likaså förvaringsburkar. Går alltid åt.

Saxar behövde jag visst också, ser jag....

Och ytterligare en Pinne med en vas för att min "Pinnfamilj" skall utökas.

Stearinljus hoppar ALLTID på mig!  Doftljus, värmeljus och två äckligt spygröna blockljus. (Vad fula dom var!)

Sedan hittade jag en papperskorg. Men DEN behövde jag ju faktiskt!

Och så hittade jag en snygg vit vas för mitt sovrum

Och så hittade jag en röd blomma att sätta i vasen.

Allt ovanstående FÖRSTÅR jag, liksom.

Vad jag absolut inte förstår är detta:

VARFÖR, oh, VARFÖR köpte jag en massa bambukvistar?
Kan nån vänlig själ förklara det för mig?
Men allra helst:  kan ni förklara vad ska jag ha dom till???!

Bra att ha: tre knippen med bambukvistar. Suck.   

Kanske jag skall bygga nåt med dom?

En flotte? Ifall vattenståndet ökar och det ska det ju göra. Om 100 år.

En stege från balkongen, så jag kan kasta mig ut om det börjar brinna?

Hrmm.....

Annika - grubblar över mysteriet IKEA

Tänkte också göra lite "reklam" för kommande föreläsningar i Kinna:

30 mars kommer jag att visa "Spirits for Sale" samt föreläsa om indiankultur

28 april blir det en föreläsning om mina böcker, såväl Svarta Katten som Kvinnan i Klippan.

7 maj går nästa Kvinnan i Klippan-resan av stapeln.

Tusen tack till Jenny och Jörgen som har arrangerat och planerat i Kinna!

Mer info kommer givetvis närmare inpå. Men om du är i närheten och vill komma och lyssna, så kan du i alla fall göra en anteckning i almenackan.

Annika - ser verkligen fram mot alla de här eventen

Ska försöka vända på dygnet den här veckan.

Hur det nu ska gå till.

Om jag börjar med kaffe....så funderar jag på hur det skall gå till efteråt.

Annika - behöver få lite extra energi!!

Nu har jag tagit dagens lilla promenad runt i området.

Idag är det molnigt och disigt och nollgradigt. Det börjar bli slaskigt. Brun "geggamoja" ligger överallt på gatorna.

Gick upp på toppen för att njuta av utsikten.

Dagens älskande par. (Jo, de är två stycken).

De var helt omedvetna om mig - om omgivningen - om alla andra besökare. Jag tog ett varv runt berget och efter tio minuter var jag tillbaka. Dom hade inte rört sig en tum.

Deras kärlek smälte nästan snön.

Vilka ni än är önskar jag er ett långt, lyckligt liv med massor av   

Annika - tillbaka för en kopp te och dagens SKYPE-möte

Källa