Hallååååå?

Jo, jag tänkte ju komma ut 28 april, men funderade på om det skulle fungera 2 maj istället? Kan du kolla planeringen?

Vad då styrelsemöte?

Okej, 3 maj?

Vad då åka till Stockholm? Kan du inte göra det innan?
4 maj?

Gå till din psykolog? Men herregud, du blir normal igen bara jag kommer ut!

5 maj?

Är min pappa borta? Du kan väl trycka fram mig själv??!

Det börjar bli jäkligt trångt här inne, vill jag säga. Försök själv att ligga här dubbelvikt hela tiden.

15  maj? Skojar du? Vad då har inte tid innan? Fattar du hur stor jag kommer att vara?

Då går jag i strejk. Då kommer jag inte ut alls.

Jaha....du kanske kan flytta styrelsemötet till veckan innan. Okej, det låter bra.

Kan du ringa tillbaka när du bestämt dig?

Puss, puss....ses snart!

Jag hade gärna lämnat bilen där den står. Men så kom jag på att det är städdag i morgon - och även om dom inte kan städa kommer dom garanterat att lappa alla bilar som står kvar.

Sagt och gjort. Jag sopade fram bilen och försökte ta mig ut. "No chance". Hjulen spann bara runt, runt. Helvete!! Ingen spade har jag, ingenting jag kan gräva med. Okej, alltså måste jag traska bort till Järnia på Järntorget och köpa en spade!

Precis när jag skulle ge mig iväg hörde jag något som skyfflade inne på gården till dagiset bredvid. Och där stod en man med en...tarrraaaa!.... SPADE.

  - Snälla! sa jag och försökte se hjälplöst kvinnlig ut. Kan jag få låna din spade i fem minuter bara?

  - Ta vad du vill ha i bilen! sa karln som hade en hel skåpbil full med redskap.

Hurra! Jag spadade och grävde och svettades och insåg att jag inte ALLS var så frisk som jag lurat mig själv att tro. Blev helt matt efter bara några spadtag. Woeeh, det här var nog inte bra! Gick tillbaka till karln och försökte se ännu mer hjälplös ut.

  - Du får betalt om du hjälper mig ut med bilen, sa jag bedjande.

Pengar löser alla problem!

Sedan spadade vi båda två. Grävde och grävde. Inte faaaaaan ville bilen rulla ut! Jag hatar dom här Anti-spinn bilarna, dom är helt värdelösa i snö!

Till slut fick den snälla mannen plus en annan man putta där bak och efter mycket gungande och ruckande gled bilen ÄNTLIGEN ut på gatan.

Nu har jag parkerat bilen på Skanstorget och tänker inte röra den en millimeter förrän det töar!

TACK TACK TACK jättegulliga proffs-skottaren (som t o m vägrade ta min lilla peng.) TACK "knuffaren" och TACK gamla mannen med käppen som hejade på med glada tillrop!

Annika - längtar efter mitt garage

Det blev positiva besked från tå-doktorn. Det går att operera och därtill är prognoserna goda.

Mitt problem består av att brosket i tålederna försvinner. Kroppen försöker ersätta det genom att tillverka mer ben, men följden blir bara att allt "växer fast". Genom en operation filar kirurgen bort det där extra benet och rensar i leden. Men ju mer brosk som försvunnit, ju svårare blir det givetvis att återställa tån.

Nu visade röntgenbilderna att den tå som var sämst faktiskt hade rätt mycket brosk kvar och det var ju jättebra!

Efter 1/4 skall jag få reda på när dom kan operera mig, så det blir sannolikt inte förrän i maj eller juni. Helkt okej. Det är lättare att hoppa omkring på kryckor när det inte är högar av snö ute!

Annika - kan snart vifta på tårna igen