Ah, vad jag blev trött.

Tog ett bubbelbad och förflyttade mig sedan till soffan.

Jag sover för mycket.

Jag äter för mycket.

Jag ser på TV för mycket.

Jag ligger på soffan för mycket.

Hur gör man för att stoppa denna "för-mycket-period?"   

Annika - varför blir det alltid så här varje jul?

En ung hemlös flicka sitter i min livsmedelsaffär och säljer Faktum (De hemlösas tidning).

Varje gång jag kommer in genom dörren fyrar hon av ett leende som kan smälta hela Antarktis och säger "Heeej!" När jag går ut fyrar hon av samma varma leende och säger "Heeej!". Igen. Så gör hon med varenda besökare. Varje dag. Hur många personer kommer in i Hemköp varje dag?

Hon är så vacker! Hon skulle kunna bli fotomodell. Hon är säkert inte en dag över 25. I motsats till andra Faktumsäljare som - helt förståeligt - ser deppiga och uppgivna ut, ser den här tjejen ut att älska världen och älska människor. Hon har en förunderlig karisma och värme som bara strålar runtomkring henne. Hon skulle vara en dröm för ett företag - som försäljare, receptionist, kundmottagare. Vad som helst.

Vad gör hon DÄR??! Varför är hon hemlös? Vad har hänt den här vackra, unga, strålande tjejen och vad är det som döljs bakom fasaden? Drogmissbruk? Eller har hon bara haft otur i livet? Kanske växt upp i ett söndrigt hem?

Jag köpte en Faktum av henne.

Sedan hade jag ju köpt det numret, så nästa gång gav jag henne bara pengar utan att ta en tidning.

Jag är fascinerad av henne. Jag vill veta mer - jag tror jag helt enkelt vill förstå.

Och nu undrar jag om hon har "skickats" till mig?

I samband med EMD:s konsert och skivalbum för Hemlösa i Stockholm började jag fundera på varför ingen gör en BOK för hemlösa? En bok full av "framgångshistorier", alltså berättelser från dom som har lyckats ta sig ur skiten. En bok med inspiration och lycka och positivitet, som skulle kunna vara en "spark i baken" på vem som helst - och med alla intäkter till Stadsmissionen.

"Skulle jag kunna göra en sån bok?" tänkte jag alldeles före jul. Varför inte? Skulle någon vilja hjälpa mig med det? Kanske samarbeta med artister? Med Stadsmissionen?

Två dagar senare satt den unga tjejen med det strålande leendet i min livsmedelsaffär.

Jag tror på tecken. Och jag måste fråga henne vem hon är.

Annika - med tusen miljoner idéer. Som vanligt.

Jaha, nu blev det ändrade planer....

Dagen skulle jag spendera med filmtjejen Antonie från Stockholm, hon som gör en dokumentär om ursprungsfolkens situation och därigenom har inkluderat mig och "Spirits for Sale". Hon är nämligen nere i Göteborg över helgerna för att hälsa på sin mamma.

Men stackars Antonie hade blivit vrålförkyld!

"Då vill jag inte träffa dig", sa jag kallt och okänsligt. :)

Hon ville inte träffa mig heller.

Så vi pratade en timme på telefon i stället. Vi har spännande planer som jag får återkomma till om det hela börjar rulla. Antonie gav mig också tips på hur jag kan gå vidare med "Kvinnan i Klippan" och försöka hitta nån som vill skriva manus. 

Nu ska jag faktiskt lägga på ett kol och inte bli "misshandlad" av filmbolag som lovar återkomma men aldrig återkommer. (Är det en trend i branschen? Varför kan man inte bara säga "nej, tack!" så VET man vad som gäller!)

Jaha...nu fick jag plötsligt en tom dag. Så vad ska jag göra DÅ?

Annika - travar nog ner till stan och byter en julklapp