Ser fram mot i morgon.

Då har vi i Ledarskapsgruppen (vi har inte hittat på något namn ännu, så jag kallar oss så där tills vidare) ett möte med personalfolk från olika kommuner.

Jag hoppas på att utfallet blir mycket positivt.

Ni får höra mer när jag är hemma igen i morgon eftermiddag.

Tills dess får ni en kaka av mig!

Det KAN vara den äckligaste kaka jag sett! :)

Annika - kakan är åtminstone färgrik

Efter min långa promenad ramlade jag in på BellParc i Slottsskogen, som är urmysigt nu inför julen. Juldekoration, dämpad belysning, stearinljus, svag julmusik i bakgrunden och världens läckraste bakverk! Härligt! Till min glädje såg jag att en av de två soffgrupperna var ledig - hurra! Slängde mig ner i soffan med fårskinnsfällar, rejält trött efter en och en halv timmes powerwalk.

Tio minuter senare anlände en grupp på sex personer. Det gick inte att missta sig på att dom väldigt gärna ville ha den där soffan, som en ensam tant (= jag) hade förskansat sig i. Deras kroppsspråk sa allt. De vandrade fram och tillbaka med kaffe och kakfat, fram och tillbaka.

  - Ska vi sitta DÄR?

  - Nej, vi går HIT.

  - Men där borta, då...?

Jag hörde ordet "soffa" flera gånger och ordet "soffgrupp" ännu fler gånger (men just då hade jag fått ett anfall av selektiv dövhet). Jag såg de sura ögonkasten. (Därför la jag mig till med selektiv blindhet också.)

I ungefär tio sekunder tänkte jag faktiskt erbjuda dom min plats - dom var ju sex stycken och jag var ensam och jag tog upp en hel soffhörna (eftersom folk inte gärna sätter sig hos en främmande person). Men sedan besinnade jag mig.

* Jag hade gått i 90 minuter uppför berg och kullar och var TRÖTT

* Jag var där FÖRST

* Jag gav faktiskt 60 spänn till en hemlös kille i går och man kan faktiskt inte vara snäll VARJE dag! Någon måtta måste det ju vara!

Så jag satt kvar. Jag knaprade långsamt, långsamt på min lilla pepparkaka. Bara så dom skulle förstå att det nog skulle ta en timma till. Och ser man på - de valde ett annat bord efter ett långt och ilsket ögonkast på kvinnan i soffan.

Okej, okej, nu kanske jag inte får några presenter av tomten.

Och jag behöver nog äta mer pepparkakor så jag blir snäll.     

I morgon skall jag bättra mig. Lovar!

Annika - som inte ens har dåligt samvete

Ibland får jag akuta "måste-gå-ut-i-naturen" - behov.

Dom hoppar på mig ibland, de där behoven.

Behöver gå ENSAM och vandra bland träden.

Jag knatade runt i Änggårdsbergen i en och en halv timme (i väldigt snabb takt!) och såg bara två personer på hela vägen. Underbart!

Här kan man välja om man vill gå till Europa eller till Asien. :)
Jag tog Europa eftersom jag inte ville gå FÖR långt.

Äntligen uppe på toppen. Och vilken utsikt!

Men molnen var på inmarsch, så jag vågade inte dröja mig kvar alltför länge.

Hittade en liten kompis halvvägs. Var han kom ifrån vet jag inte, men halsband hade han och välskött var han också.

Och jag försökte VERKLIGEN få honom att posera för bloggen, men han var som LIMMAD vid mitt ben! När jag backade två steg för att få en bra bild tog det bara en tiondels sekund för honom att limma fast sig vid benet igen. Därför blev det bara en "uppifrån"-bild.

Annika - trött och belåten efter en härlig promenad. Jag behövde verkligen det där!

Men jag är inte i Halmstad....

Vi skulle haft möte i vår "Heal the World"-grupp, men en av medlemmarna hoppade av i går. Och nu är jag väldigt fundersam och tveksam.

Jag har varit med ideellt så många gånger och ofta ordnat stora evenemang. Var och varannan gång hoppar folk av - alla dom där som skulle hjälpa till. SA DOM. Och så har jag stått där ensam med ett ofantligt uppdrag. "Never again"!  Jag vill bara glida med, jag vill INTE gå i täten!

Dessutom är det alldeles för kort tid, tycker jag, att ordna något för i sommar. Hur ska vi få ihop en halv miljon, som evenemanget skulle kosta?
Idén var bra men just nu tror jag den är ogenomförbar. Tyvärr.

Måste ju erkänna att jag inte engagerat mig så mycket, dels för att jag vill se att det rullar genom andras insatser så att jag inte hamnar som "draghäst" igen. Och dels för att jag jobbade så mycket i höstas så att jag inte hade tid.

Annika - omgrupperar