Ett av mina Svarta Katten-fans - en underbar kvinna vid namn Linda - bloggar så här vackert på min födelsedag!

http://sonnvik.wordpress.com/2009/11/18/svarta-katten/

TACK, Linda!
Bamsekram.

Hoppas du får några härliga, spännande timmar med Kissen..... :)

(Bok nummer tre är definitivt min egen favorit)

Annika - tack till Linda och alla er andra som fick Katten att trava vidare....

Idag fyller jag år!
Grattis på mig!

Så vad ska jag göra idag?

Jo, gå till gynekologen. Ha ha ha ha!
DET var väl roligt!  (NOT)

Jag fick en tid precis på min födelsedag. Så det kan bli.

Sedan ska jag födelsedagsfika i Haga med en kompis.

Och sedan ska jag göra....ingenting.

Till helgen ska jag fira med min son och om några veckor (!) ska jag fira med mina väninnor.

Jag sträcker ut min födelsedag lååååångt, som ni märker.

Annika - lyssnar på regnet

Jag gick runt i stan en timme och sedan hamnade jag plötsligt på Bergakungen - igen!

Så här mycket och ofta har jag nog aldrig varit på bio.

Men som den linslus jag är så MÅSTE jag ju se Bröllopsfotografen!

Jag trodde jag skulle bli ensam i salongen så där mitt på dagen, men ett 30-tal tanter i min egen ålder bänkade sig runt omkring mig. Måste vara en tantfilm!!

Filmen var jättebra! Verkligen! Jag rekommenderar den varmt.

Och till min stora förvåning var jag inte alls bortklippt utan syntes i flera...sekunder....eller kanske minuter.

Jag sitter längst ut till höger vid kroppkaksbordet och tjattrar med min bordskavaljer. Syns väldigt väl om man vet var man ska hitta mig. (haha)

Att de även behöll den där scenen med Tuva Novotny var ju jättekul. Jag skulle stå med en kaffekopp i handen och tacka henne för den goda middagen. Sedan skulle kameran följa mig till ett kaffebord i salongen. Vi tog om scenen massor med gånger eftersom det var ett litet rum och alla måste börja gå på exakt rätt sekund. Jag fick pröva olika varianter medan regissören Ulf Malmros regisserade och till slut satt det perfekt.

Jag minns att jag undrade varför Tuva såg så sur ut varje gång jag sa mina repliker. Hon kanske inte gillade att prata med "lägre stående statister", tänkte jag. (Tro mig, vissa överspända skådisar med dålig självkänsla ÄR faktiskt så där korkade ibland!) Men nu när jag ser handlingen (som vi "middagsgäster" inte kände till) förstår jag ju att hennes rollfigur var lindrigt "pissed off".

Kroppkaksgänget tillsammans med Kjell Bergkvist under en paus i inspelningen

Nej, Tuva var jättego liksom de andra skådisarna. Ett toppengäng utan några som helst divalater. Kanske är det just det som lyser igenom i filmen - alla trivdes så in i bomben!

De där tre dagarna i Trollhättan minns jag med stor glädje, för jizzez vad vi skrattade! Den roligaste filminspelningen jag någonsin varit med om.

Annika - som tycker ni ska gå och se filmen!

Jag har en TOM dag.

Den är så tom att det ekar!

Egentligen är dom här dagarna, när något blir inställt, dom allra mest lediga dagarna.

"Vanliga" lediga dagar fyller man snabbt med alla "måsten" och "borden" som man lagt på hög.

Och vips! så är dom inte "lediga" längre.

Idag skulle jag varit på hemväg från Höör och därvid skulle hela dagen gått åt.

Men nu är jag inte det.

Dessutom är förkylningen nästan borta och jag börjar återgå till l-i-v-e-t igen.

Och nu vet jag inte vad jag ska göra...

Städa? ISCH, vilken dum tanke!

Tvätta? Ännu dummare!

Tror jag ska gå ut och gå och se var jag hamnar.....

Annika - vispar runt hemma utan att göra ett vettigt dugg

I går kväll fick jag ett samtal från "Heal the world"-gänget.

Mötet hade gått jättebra och alla var nöjda.

Vi har fått med oss en ny tjej från Helsingborg, Sandra, och hon kommer att bli projektledare. Jättebra!

Den här gången vill jag nämligen INTE "gå först", även om det är mina idéer.

Jag vill harva runt i bakgrunden och göra min lilla bit av det hela.

Det är aldrig viktigt vem som syns och hörs mest, så länge som målet och avsikten med projektet är i fokus.

Heal the world

Make it a better place

For you and for me and the entire human race

There are people dying

If we care enough for the living

Make it a better place for you and for me

Vissa saker KAN jag bara inte undvara när det blir jul.

1) Julmust. MÅSTE HA JULMUST!  MÅSTE! Är nästan lite julmust-"addicted"

2) Adventsljus. Hur barnsligt som helst. Men också ett MÅSTE!

Det här roliga adventsljuset hittade jag i en affär idag. SVART!

3) Adventsljusstakar. Så vackert! Vill ha dom i alla mina fönster, helst ända fram till påsk.

Skinka, julklappar, tomte, gran, glögg, sillinlägg, bjällror, snöflingor och övriga hyperöverdrivna julfavoriter kan jag undvara lätt som en plätt.

Ge mig ett glas julmust en flaska julmust, ett adventsljus och några adventsstakar - sedan är jag NÖJD!

Annika - som inte begär mycket....

Idag skulle jag egentligen kört ner till Höör.

Vi har ett möte angående "Heal the World" projektet och nu i eftermiddag skulle vi samlas på Frostavallen.

Men förkylningen har satt sina spår. Jag känner mig alldeles för trött för att orka köra 60 mil! Faran är väl att jag somnar vid ratten och det är INTE bra!

Så jag hoppade av - de klarar sig ju bra utan mig! - och därmed slapp de inblandade ta del av mina baciller.

Nu ska jag i stället ta det väldigt lugnt det här två dagarna som jag fick "till godo". Jag har en hel del skrivbordsarbete och småjobb jag behöver göra. Perfekt.

Annika - väntar med spänning på att höra vad "Heal the world"-gänget kom fram till

Om jag hade varit tonåring i dag - hade jag då blivit Goth?

Tja, mycket möjligt!

Inte alls otroligt, faktiskt.

När jag själv var tonåring "spökade jag ut mig" (som min mamma sa) något alldeles förskräckligt.

Jag hade aldrig hört talas om uttrycket "Less is more". Tvärtom.

Goth hade nog passat mig alldeles perfekt, men det var liksom inte uppfunnet då.

Istället blev jag "mods". Vi gillade Beatles och gonkar och OP-modet. Vi gick omkring i "långhåriga" jackor.

Sedan blev jag hippie och bytte ut det rätt snälla mods-modet mot skinnjackor med frans och pannband.

Och därefter gjorde jag ett eget mode, tror jag. Oj, vad jag såg ut! (haha)

"Those were the days"....suck..... 

Annika - hmmm...skulle en Goth-pensionär vara något för mig, kanske?