Solen går upp över Småland....

Nä, det gör den inte alls.

Den är borta! (Fast jag TROR den hänger där uppe bakom molnen).

Ville bara titta in och önska er en trevlig torsdag.

Annika - på väg in i "klassrummet"

Shit, vad jag blev trött.

Deltagarna jobbar med aktiv lyssning.

Själv packar jag ihop mina saker och skall snart köra "hem" till min stuga.

Men 19.30 sätter hotellet ut nattamat, vilket består av olika former av efterrätter, kakor, bröd, frukt och annat. Sedan får vi en liten låda för att frakta  hem maten till stugan om vi vill. Och DET vill jag. För då kan jag sitta där framför TV:n och mysa tills min huskompis - en av deltagarna - kommer hem lite senare.

Tänk att man kan äta och äta och ändå sitta här och vänta på MER!

Helt fantastiskt vad man är i stånd till!

Annika - som INTE kunde motstå hembakad ostkaka med sylt och grädde tidigare idag

Igår när jag var ute och surfade råkade jag hamna på en sajt för ungdomar.

Ett antal killar och tjejer diskuterade sina problematiska liv.

En hade ätstörningar, någon annan skar sig, några var deppiga och håglösa.

I ett av inläggen berättade en ung tjej om hur hennes liv hade vänt totalt. Hon hade nämligen läst en bok som hette "Svarta Katten" (!!) Varpå hon citerade ett stycke, som hade fastnat som klister i hennes själ. Tack vare dom där orden hade hon tagit sig ur såväl anorexia som känslan av att vara värdelös. Numera älskade hon livet.

Jag blev alldeles stum!!

Jag sitter där hemma och skriver mina böcker, gör film, åker ut och föreläser - och HOPPAS att för någon, någonstans, kan det jag gör betyda en förändring till ett bättre liv. Min dröm med det jag gör är att kunna hjälpa folk. Men ibland hamnar jag i tvivlets dunkla gränder och undrar om det verkligen GÖR någon skillnad?!

Och sedan läser jag sånt här....

Om ni VISSTE vad det har påverkat mig!!

Det räcker med att en enda människa blir hjälpt - dessutom på ett sådant här kraftfullt sätt - för att det skall vara värt att fortsätta. TÄNK, det kan ju t o m handla om mänskoliv!

Kanske är mina insatser mer betydelsefulla än jag ibland tror.

Annika - glad, tacksam och väldigt förundrad

Just nu står jag i hotellobbyn och skriver på en allmän dator.

Det ösregnar utanför. (Så ovanligt!)

Bakom mig håller de snälla damerna på att hänga upp julpynt. Halmbocken ligger på en liten vagn, värdig att inta matsalen. Men den stora julgranen har ju redan funnits här en vecka.

Deltagarna skriver feedback till varandra och vi skall alldeles snart dra igång på nytt. Hoppas ni har en skön och inte alltför regnig onsdag!

Annika - som står bredvid en uppstoppad varg! (Gillar inte uppstoppade djur)

På allmän begäran tog vi en och en halv timme lunch idag.

Jag åt snabbt och fick en hel timme över till promenad.

MÅSTE ut bland träden! MÅSTE in i naturen!
Jag får abstinensbesvär när jag inte blandat min egen själ med naturens själ på över en vecka.

Jag strövade omkring på måfå - och plötsligt befann jag mig vid liftbanan.

Oj, så högt berget är.

Den här backen var MYCKET brantare i verkligheten än vad bilden visar.

Och därmed gick mitt "utmaningsadrenalin" igång.

Kan man ta sig till toppen?

Hinner jag? Orkar jag?

Det var längesedan jag pustat och stånkat och stönat så mycket.

Mina lungor höll på att sprängas.

SHIT, vad jobbigt det var!

Men jag klarade det!!!

Wooooeh!

Och sedan vände jag mig om och såg att det verkligen var värt mödan!

Här är SÅ vackert!

Nedfärden gick mycket fortare än jag trott. (Den brukar göra det)

Mitt i backen halkade jag på blöta löv och konstaterade att min täckkappa är ett utmärkt transportsätt om man vill gliiiiiiida nerför. Vilket jag gjorde :=)

Kom tillbaka tio minuter innan kursen började med lerig kappa och ännu lerigare skor, som jag fick rusa in på toa och skölja av.

Men det var det värt!

Annika - har upplevt naturen igen. Och hon är lika underbar som alltid

Visst är det fint?!

Vi bor i små stugor, två och två, en bit härifrån.

Ännu har jag inte hunnit utforska omgivningen. Hoppas jag hinner gå ut en stund efter lunchen, för här är det vackert. Tror jag.

Isaberg är en skidort med störtloppsbana och lift, så utsikten BORDE ju vara videunderlig om man lyckas ta sig upp till toppen.

Och idag regnar det faktiskt inte. Halleluja!!!

Annika - som har satt deltagarna på grupparbete i en timma

Den här kursen började då inte bra!

Klockan var halv elva och en av deltagarna hade inte anlänt. När jag fick tag i deltagaren på mobilen visade det sig att hon var på väg till ett kursställe i Jörlanda, ungefär 16 mil norr om det kursställe vi själva befann oss på nere i Småland!! I torsdags fick hon nämligen reda på att kursstället var ändrat.

Jag blev alldeles stum.

"Det är INTE ändrat!" sa jag. "Vi sitter här och väntar på dig. Kan du vända?"

Stackars tjej! Hon hade två timmars bilresa framför sig. Åt andra hållet.

Eftersom vi inte kan börja innan alla finns på plats fick vi meddela resterande deltagare att kursen var uppskjuten två timmar. Ojojoj, det skulle bli svårt att hämta in det här tappet, tänkte jag. I bästa fall håller vi ju på till c:a 22.00 på kvällarna.

När deltagarna försvunnit ut i skogen på joggingturer och promenader ringde min mobil. Det var den "förlorade deltagaren" som kört vidare till det andra kursstället, upptäckt att hon var anmäld där också (!) och beslutat sig för att stanna.

Nu var det för sent att kalla in de deltagare vi just "släppt loss". Så vi fick vänta i en och en halvtimme innan vi kom igång. Puh!

Så HIMLA struligt och så fel det blev.

Hoppas veckan fortsätter på ett bättre sätt.

Annika - jättetrött efter att glatt ha hoppat upp ur sängen kvart över fem i morse

Så där, ja.

Resväskan är packad.

Pärmar, ramar, kursmaterial, diplom, kuvert och spelkort (!) ligger i bilen.

Snart åker datorn ner i ryggsäcken.

Tidigt i morgon (Usch, så tidigt!) ska jag iväg till Isaberg Konferens utanför Gislaved i Småland. Jag har aldrig varit där tidigare, så det blir en spännande vecka. Alltid kul med nya platser.

Förhoppningsvis klarar jag av att hålla ögonen öppna i morgon kväll, så att jag kan hälsa er med ännu ett glatt inlägg. (Ha ha).

Ha en bra måndag!

Annika - packad. Jättepackad.