Oj, vad jag larvar mig framför kameran :)

Jag är nog en linslus ändå....även om jag hellre står på andra sidan objektivet.  

Men vart tog blixten vägen?

Jag har powerwalkat. Härligt!!

Nere i tvättstugan tvättar tvätten sig.

Själv har jag suttit två timmar med bokföring och administrativa uppgifter.

Nu ska jag alldeles snart göra middag och SEDAN kommer min bil att bege sig ut till Vallda för ett nytt prästmöte. Och då tänkte jag befinna mig i bilen.

Vi ska verkligen ta tag i Vallda-filmen nu!

Äntligen får jag tid till allt som legat på is.

Annika - som lyssnar till Sissela Kyle som uppmanar folk att köpa biljetter till hennes julshow - "Because you´re worth me...!" Underbart!

Alldeles runt hörnet från mig finns ett litet - och annorlunda - café. För där får man nämligen ta med sig Vovven!!

Ett hundcafe har öppnats på Skanstorget i Göteborg.

Vilken bra idé!

Och ägaren har konstaterat att caféet går mycket bättre än tidigare. Nu flockas både vovvar och hussar och mattar i det lilla fiket. Och hundarna håller sig i skinnet och får knapra på sina leverkex.

Annika - skulle gärna haft hund, men det funkar inte i mitt jobb

Turister, alltså.....!

Fick det här i ett mail - och det är så HIMLA bra!

Enligt dagens lagstiftare och byråkrater borde de av oss, som var barn på 40-talet, 50-talet, 60-talet, och 70-talet inte ha överlevt.
 
Våra sängar var målade med blybaserad färg.
Vi hade inga barnsäkra medicinflaskor, dörrar eller skåp, och när vi cyklade bar ingen av oss hjälm.
 
Vi drack vatten från trädgårdsslangen.  
Vi åt bröd med smör, drack läsk med socker i, men blev aldrig överviktiga, därför att vi alltid var ute och lekte.
Vi delade gärna en läsk med andra och drack ur samma flaska utan att någon dog av det.
 
Vi använde timmar på att bygga lådbilar av gamla skrotade saker och körde i full fart ned för backen, bara för att lite senare komma på att vi hade glömt att sätta på bromsar. Efter några turer i diket lärde vi oss att lösa problemet.
 
Vi gick ut tidigt om morgonen för att leka ute hela dagen och kom hem först när gatubelysningen blev tänd. Ingen kunde få fatt i oss på hela dagen - ingen hade mobiltelefon.
 
Vi hade ingen Playstation, Nintendo eller X-boxar - i det hela taget inga TV-spel, inte 99 TV-kanaler, inget surround-sound, hemdatorer eller chatrooms på Internet.
 
Vi hade vänner ! Vi gick ut och fann dem!
Vi ramlade ned från träd, skar oss, bröt armar och ben, slog ut tänder, men ingen blev stämd efter dessa olyckor. Det var olyckor! Inga andra kunde få skulden - bara vi själva.
 
Vi slogs, blev gula och blå och lärde oss att komma över det.  
Vi hittade på lekar med pinnar och tennisbollar och åt jord och gräs. Till trots för alla varningar, så var det inte många ögon som blev utstuckna.
Vi cyklade och gick hem till varandra, bankade på dörren, gick rakt in och blandade oss i samtalet.
Vissa elever var inte så kvicka som andra i skolan, de fick helt enkelt gå om ett år.
 
Vi fick äta jordnötter.  
Åkte bil utan bälte med föräldrar som rökte i bilen.  
Fick aldrig skjuts utan fick ta oss själva gående eller per cykel. Ritade med tuschpennor med ämnen som är förbjudna idag.  
 
Denna generation har fostrat några av de mest riskvilliga, de bästa problemlösare och investerare någonsin. De sista 50 åren har varit en explosion av nya idéer.

Vi hade frihet, fiasko, succéer, förälskelser och ansvar, och vi lärde oss att förhålla oss till alltihop.

Tack och lov för att jag tillhör dom som fick LEVA! :)

Annika - minns alla mina blåmärken med ett leende

Jag är hemma!
Åh, det är så oslagbart härligt att komma hem efter en veckas hårt jobb.

Just därför är det så kul att resa bort - så att man får komma hem igen :)

Allt har gått bra. Det blev en trivsam kväll i går men de flesta rasade i säng före midnatt. Det tar verkligen på krafterna att gå kurs i tolv timmar per dag och man blir sprängfylld i både hjärnan och själen!

Nu är jag oroväckande arbetslös igen. Väldigt oroväckande. Men det får jag fundera på vid ett senare tillfälle. Det är så himla jobbigt att oroa sig, så det väljer jag bort.

ISTÄLLET väljer jag en kort promenad (eftersom jag har akut brist på syre efter en veckas innesittande), ett bubbelbad och en TV-kväll på soffan.

Det är MYCKET trevligare än negativa tankar :)

Annika - som älskar att återigen få träffa min säng, min soffa och min TV.

Kursen är inte slut ÄN, men så här på torsdag kväll har vi nästintill gått i mål.

I morgon förmiddag blir det bara att knyta ihop säcken.

Men NU ska vi äta avslutningsmiddag.

Och sedan ska jag kasta mig i säng, för de här dagarna är långa och intensiva.

Det här fotot på Jan och mig var det enda som blev misslyckat.

Därför lägger jag in det här :)

Vi kunde inte riktigt hålla oss för skratt när vi skulle posera.

Annika - som skall packa ner datorn för att bege mig hemåt i morgon

Vi har en underbar hustomte!

Här nedan ser ni två foton.

Det ena är på hustomten, det andra är på min kollega Jan.

Ni får själva gissa vilket som är vilket.

Jaaa, ni gissade rätt.

Hustomten är överst.

Jan, som poserar vid alla sina julklappar (nä, inte riktigt hans julklappar) är lika härliga och go´som en äkta hustomte!

Fattar ni så många tomtar jag har runtomkring mig?
Ibland har jag även tomtar på loftet.

Annika - tomtar runt i Småland