Shit, vad jag blev trött.

Deltagarna jobbar med aktiv lyssning.

Själv packar jag ihop mina saker och skall snart köra "hem" till min stuga.

Men 19.30 sätter hotellet ut nattamat, vilket består av olika former av efterrätter, kakor, bröd, frukt och annat. Sedan får vi en liten låda för att frakta  hem maten till stugan om vi vill. Och DET vill jag. För då kan jag sitta där framför TV:n och mysa tills min huskompis - en av deltagarna - kommer hem lite senare.

Tänk att man kan äta och äta och ändå sitta här och vänta på MER!

Helt fantastiskt vad man är i stånd till!

Annika - som INTE kunde motstå hembakad ostkaka med sylt och grädde tidigare idag

Igår när jag var ute och surfade råkade jag hamna på en sajt för ungdomar.

Ett antal killar och tjejer diskuterade sina problematiska liv.

En hade ätstörningar, någon annan skar sig, några var deppiga och håglösa.

I ett av inläggen berättade en ung tjej om hur hennes liv hade vänt totalt. Hon hade nämligen läst en bok som hette "Svarta Katten" (!!) Varpå hon citerade ett stycke, som hade fastnat som klister i hennes själ. Tack vare dom där orden hade hon tagit sig ur såväl anorexia som känslan av att vara värdelös. Numera älskade hon livet.

Jag blev alldeles stum!!

Jag sitter där hemma och skriver mina böcker, gör film, åker ut och föreläser - och HOPPAS att för någon, någonstans, kan det jag gör betyda en förändring till ett bättre liv. Min dröm med det jag gör är att kunna hjälpa folk. Men ibland hamnar jag i tvivlets dunkla gränder och undrar om det verkligen GÖR någon skillnad?!

Och sedan läser jag sånt här....

Om ni VISSTE vad det har påverkat mig!!

Det räcker med att en enda människa blir hjälpt - dessutom på ett sådant här kraftfullt sätt - för att det skall vara värt att fortsätta. TÄNK, det kan ju t o m handla om mänskoliv!

Kanske är mina insatser mer betydelsefulla än jag ibland tror.

Annika - glad, tacksam och väldigt förundrad

Just nu står jag i hotellobbyn och skriver på en allmän dator.

Det ösregnar utanför. (Så ovanligt!)

Bakom mig håller de snälla damerna på att hänga upp julpynt. Halmbocken ligger på en liten vagn, värdig att inta matsalen. Men den stora julgranen har ju redan funnits här en vecka.

Deltagarna skriver feedback till varandra och vi skall alldeles snart dra igång på nytt. Hoppas ni har en skön och inte alltför regnig onsdag!

Annika - som står bredvid en uppstoppad varg! (Gillar inte uppstoppade djur)