Min pyjamas ser inte RIKTIGT ut så här.

Den har små nallebjörnar på sig istället.....

Men den där nallen hon håller stämmer bra med den som sitter på min byrå.

Jag ska inte lägga mig riktigt än, men min dator ska alldeles strax stänga igen locket för idag.

NIGHTY NIGHT - don´t let the bedbugs bite you!

Annika - waiting for the Sandman

Så var det då dags för den stora dagen!

Vi tog oss till Amnesty International i nordöstra London. Vilket fint hus! Toppmodernt och enormt stort.

Där skulle jag kunna tänka mig att jobba!

Först visades en film om Quero indianerna i sydamerika, därefter var det dags för "Spirits for Sale".

C:a 150 personer hade hittat vägen till Amnesty denna regniga,  mörka dag i London.

Frågestund efter filmen.

Jag försökte svara på frågorna - vilket inte alltid var så lätt. Flera av frågeställarna ville helt klart bara höra sin egen röst!

Kvällen avslutades med en paneldebatt.

Folke och jag satt med i panelen, bredvid mig fanns en aboriginsk poet. Resterande personer var författare och filmskapare från olika länder.

Ordförande (längst ut till vänster) ställde en fråga till oss var. Sedan skulle vi prata i sisådär tio minuter.

Herregud, tänkte jag.

Kunde vi inte fått reda på frågorna FÖRST?!

Tänk om man får en fråga man över huvud taget inte kan svara på?!

I mitt något stressade tillstånd kom jag inte ihåg exakt hur min fråga löd, men den handlade om exploateringen av Moder Jord och vad det har för påverkan på andligheten. Och DET var ju inte så svårt att gå igång på. Jag babblade och babblade och pratade om vårt ansvar att gemensamt skapa en bättre värld. Det blev rörigt i slutet, tyckte jag,  men jag fick faktiskt applåder! (Med tanke på alla ursprungsfolk som fanns i publiken kändes det väldigt bra.)

Att få sitta där hos Amnesty och prata om det som berör mig djupast var en enormt stor ära!

Högtidligt. Och nästan otroligt.....

TÄNK om någon sagt det till mig för några år sedan. Då hade jag bara skrattande viftat bort det.

Men drömmar blir verklighet i bland.

Tusen tack till anordnarna, till Amnesty och till alla som var där och lyssnade!

Annika - tackar allra ödmjukast för förtroendet att få prata om "spirituality"

Under vistelsen i London fick vi bo hos Agustin och hans fru Maia samt deras underbara lilla dotter Anouk.

Dom upplät sin lägenhet söder om London till oss - i ett litet samhälle som hette Catford Bridge. Där bodde vi tillsammans med en spansk författare, Guillermo.

Men det gjorde också att det var en bra bit in till London. Vi fick transportera oss dit med tåg.

Folke och Dezi utanför ett fik i Catford Bridge

Agustin, Maia och Anouk.

På fredagen 6/11 var det dags för vår film att visas. Vi fördrev dagen med att "turista" i London.

Jag har ju varit i London fler gånger än jag kan räkna, men det var längesedan jag gick till turistfällorna - Towern, Madame Taussauds, London Dungeons m.m Nu hann vi inte göra detta, men hamnade i alla fall vid Buckingham Palace samt - som synes på bilden - Trafalgar Square.

Annika - älskar London, men bara i några dagar i taget....

Jizzez, vad skönt att vakna i sin egen säng!
Speciellt när man är sjuk - då är den egna sängen guld värd!!

Så där jättesjuk är jag ju inte men snuvan droppar och hostan hostar. Och jag känner mig väldigt trött! Skulle helst ligga i sängen hela dagen.

Tack och lov har jag inte så väldigt mycket de närmaste dagarna. I dag är det en hel del skrivbordsjobb som MÅSTE bli klart och i morgon har jag ett möte. På fredag ska jag ner till Ringhals. Det där ska jag nog överleva :)

Annika - tar det väldigt lugnt. VÄLDIGT!