AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHH!!
Nu är jag hemma igen! Och denna gång skall jag STANNA hemma.

Det är underbart!

Jag har ju varit på resande fot nu i två månader och även om jag bara ÄLSKAR mitt jobb och ÄLSKAR att bo på hotell så kan det bli lite för mycket av det goda.

Den här helgen skall jag inte tänka på jobb, på planering, på framtiden, på "borden" - jag ska bara slappa!

På vägen hem från Mullsjö fick jag ett behjärtansvärt önskemål från mina två passagerare: dom ville köpa kola!

Sisådär en halv km från vårt konferenscenter finns nämligen en godisfabrik (!)

Jag har aldrig besökt den. Aldrig. Jag vet nämligen att det kan hända "olyckor" om jag besöker den. Typ att jag förköper mig själv för att sedan föräta mig. Dubbel olycka, alltså!

Godis är gott!

Den här chokladen var väldigt speciell och annorlunda.

Färskare lakritsremmar än dessa kan man bara inte få! Dom tillverkas alldeles bakom glasrutan. Superduperfärska.

Tio kronor för en stor påse!

Och hur mycket köpte jag?
NOTHING! INGET! NADA!

Shit, vad jag är duktig.

Jag är så superduktig att jag borde fira med något....något GOTT....

Annika - vill att det ska sluta regna, så att jag kan ta en powerwalk

Nu har vi "gått i mål"!

Ja, det är ju en dag i morgon också, men då handlar det mest om att knyta ihop säcken.

Vi har jobbat sedan åtta i morse och efter tio timmar är det skönt att kunna slappna av.

Alldeles strax skall vi sätta oss till bords.

Alltid lika vackert dukat.

Idag blir det Toast Skagern till förrätt, sedan kött med bakad potatis och till sist efterrätten - som JAG beställt! - Crème Brulé. Älskar...!!!

Idag är det Glenn som fixar maten....och han är DUKTIG, kan jag berätta. Speciellt som han är konditor, så han kan det där med bakverk :)

Peter, som är en av de två ägarna till Björkhaga, får också rycka in och hjälpa till i köket.

Här puttrar maten....

....och det finns många olika rätter eftersom det är fler sällskap än vi som ska äta.

Det här är min kära kollega Jan, som är en riktig livsnjutare!
Inget kan ju slå ett bastubad och sedan en trerätters middag.

Alltså, nu måste jag berätta - det finns jättemånga goa, härliga, underbara tjejer som jobbar här på Björkhaga. Ni ser dom skymta i bakgrunden. För när jag kom ut i köket med min kamera, flydde ALLA. D v s alla TJEJER.

"Näää, ta INTE på mig!" skrek dom.

Karlarna däremot poserade glatt!

Visst finns det skillnader på män och kvinnor?

Annika - sista festmiddagen på ett tag. Tack och lov. Känns som jag är "full" ända ute i tårna!

Idag jobbar vi med ledarskap.

"Ledarskap ska vara passion och disciplin", brukar jag säga.

Det är därför det är så oerhört svårt att bli en bra ledare - försök själva att kombinera att vara passionerad med att vara disciplinerad.

Själv tycker jag att hela livet skall vara en enda, stor disciplinerad passion.

Det är så JAG lever :)

Annika - tio minuter på rummet, rusar tillbaka till kurssalen alldeles strax

Hade tänkt mig en lång, härlig promenad. Helst 5 km-slingan, annars 2,5 km-slingan. Den brukar jag gå varje gång jag är här i Mullsjö.

Sedan skulle jag ha göra ett köksreportage med mina fina och duktiga kockar. Det har ju blivit en tradition här på bloggen.

Men det blev inte alls som jag tänk mig! UGL är liksom tidslös. På många sätt. Vi jobbar tills vi är klara. Och den här fantastiska gruppen (som jag blir mer och mer imponerad av) pratade och jobbade och pratade och pratade. Och vips, hade vi missat middagstiden.

Så det blev inte tid för ens en gnutta syre. Och köksreportaget missade jag ju också.

Vid sjutiden satte vi oss till bords för världens godaste Medelhavsbuffé.

Mmmmmmm, säger jag bara!

Och när vi var proppmätta kom efterrätten in och den var ju inte att leka med. Helt underbar!!!

Nu tänker jag inte skriva exakt vad vi åt eftersom jag brukar skriver fel och då skäller kockarna på mig.

Jag vet att dom läser bloggen så "here is to you, kockisarna!":

Ni är helt fantastiska! Ni får tre Banfieldstjärnor.

Dom är NÄSTAN lika mycket värda som Guide Michelinstjärnor!
Sorry att jag inte hann med reportaget, men vi tar det i morgon. Så därför får ni kamma er IGEN i morgon kväll, boys!

Annika - däckad. Livet är tufft! :) :) :)

I dag trillade jag ner i "fel" skål.

Ja, inte hela jag.

Bara min hand.

Och sedan gick min hand till min mun.

Och därefter var det kört....

När jag jobbade i Skåne för några veckor sedan träffade jag på två reklamfilmare, som var ute på uppdrag. De kröp runt med kameran i korridorerna och jag tror att några av oss lyckades hamna framför objektivet.

Eftersom jag behöver en "reklamfilm" för mig själv att skicka till min agent i Los Angeles frågade jag hur mycket det skulle kosta. Allt som behövs är att jag står på en scen/ett podium och gör en fem minuters föreläsning. På engelska. Eftersom jag inte har några engelska föreläsningar just nu får jag väl fejka det hela.....

I går fick jag offerten.

25.000:-

Gaaaaaaaaaaaaahhhhhhhhhhhhh!

Egentligen är det väl ingen överraskning. De flesta filmare tar mellan 10.000.- och 15.000:- per dag.

Men när man ska punga ut med sådana pengar själv blir det en annan femma.

Nej, får se mig om efter något billigare. Hoppas Folke kan ge mig en bra "deal".

Annika - som ätit pepparrotskött och som nu vilar på sängen 20 minuter

Jag är SÅÅÅÅ mätt!

Jag tiggde till mig lite efterrätt av "Snälla Kocken" - trots att jag ätit både förrätt och varmrätt - och blev totalt proppmätt!

Ligger utslagen på sängen, medan kursdeltagarna travar runt sjön igen. Eller vad dom nu gör i mörkret. Dom är helt otroliga! Själv är jag helt otroligt försoffad. Måste verkligen komma iväg på en promenad i morgon.

Snart har Dag Två på kursen försvunnit. Vad fort det går!

Annika - mätt, sömnig, nöjd, mätt, trött, mätt....

Min härliga, goa kollega underhåller mig med roliga historier och limerickar.

Den här delar jag gärna med mig:

Det var en fattig munk från Skara

som var kysk, som munkar ska vara,

tills han sågs häromda´n

jaga brudar på stan

nu kallas han raggmunken, bara