Häromdagen funderade jag över alla fåglar som tycktes finnas i skogarna runtomkring.

Det var ett ruskigt liv!

Nästan lite märkligt.

Idag vaknade jag av att en tupp gol.

En tupp? Inne i skogen?

Nu har jag förstått att jag bor bredvid en fågelpark!

Oookej, den måste jag ju gå och titta på. Om jag hinner.

Det känns mest som jag jobbar och jobbar och när jag inte jobbar förbereder jag eller försöker hinna svara på mail.

Idag ska något spännande ske.

I kväll.

Kanske en dröm som återigen materialiserat sig och blivit till verklighet.

Eller så blir det inte ALLS som jag hoppas.

Vi får se.

Återkommer :)

Annika - på språng till kurslokalen

Ooeeeeh, kolla vad jag FICK!

När jag var liten brukade mamma köpa spettekaka till oss i vårt bageri.

Sedan försvann både bageriet och spettekakan.

Och nu är mamma borta också :(

Numera vet jag inte ens var man får tag i spettekaka i Göteborg.

När jag kom hit till hotellet såg jag alla uppradade spettekakor som var till salu i receptionens lilla shop.

"OJ! Kolla!!" sa jag förtjust och fick en riktig nostalgiflash.

"Vill du ha en?" säger den snälla ägaren.

Så jag FICK en!
Gratis!
Tänk, så snälla människor det finns.

Den ska jag högtidligt och försiktigt frakta hem och dela med några vänner under en stor spettekakaceremoni.

Annika - yummi, yummi!

Klar med dagens utbildning.

Och vips! blev jag TRÖTT.

Fascinerande hur man kan vara så in i vassen pigg när man står där framme och sedan fullkomligt säcka ihop när man kommer in på rummet och slänger sig på sängen.

Det var ett gäng med glada, positiva tjejer plus några män som ankom till Frostavallen nu på morgonen. Timmarna gick fort - mycket skratt och många bra diskussioner.

Lunchen bestod av stekt fläsk och råraka och alltihop ligger som en cementklump i magen just nu. (Skratt) Jag är inte van att äta sån där stabbig mat. Kommer att överleva på det här fram till i morgon....men nu är det snart mat igen. Puh!

Ska sitta och snacka med chefen ikväll.

Jag hoppas få tid att gå runt sjön, men konstigt nog är det som timmarna bara försvinner. Vi äter sju och sedan är det mörkt, så det gäller att försöka få till det mellan fem och sju. Någon gång.

Annika - åååh, vad skön den här sängen var.... :)

Jaha, då var jag tillbaka utanför Höör igen. I mitt gamla rum.

Och jag har faktiskt hunnit med en kort promenad in i skogen.

Här på bilden kommer jag körandes med min bil - och GISSA vad som döljer sig mellan träden.....

Massor med små feta män utan ben!

Nä, men FY!!

Så är det väl inte?
Var hittade jag DEN bilden?!

Men trädstammarna är ju rätt häftiga.....

Nä då, jag har koll på läget nu.

En bit in i skogen dök några killar upp bakom mig. Alltså inte i verkligheten.

Efter några sekunder insåg jag att dom var mina vakter.

"Ahaa!" tänkte jag och penningen föll ner.

"De här skogarna är farliga!" sa männen. "Du behöver beskydd när du färdas genom trakten."

Det var ju jättesnällt! Jag fick min egen eskort mellan träden, mina bodyguards från en annan tidsepok.
Och det var då jag förstod att det var här snapphanarna härjade, speciellt under kriget på 1600-talet när Landskrona intogs av danskarna.

Det var mycket dödande här, många faror som lurade och många stråtrövare.

Men nu går jag ju säker i dom här skogarna. För alltid!

Tack för det!

Annika - med en oändlig "fantasi". Fattar ni varför jag är författare....

Klockan är snart två och jag har suttit fast i telefonen halva morgonen.

Av någon anledning bestämde sig alla väninnor för att ringa idag.

Samma tid ungefär.

Och jag vill ju SÅ gärna prata med dom och vill helst slippa säga "Jag har inte tid!"

När klockan var halv ett hade jag fortfarande inte klätt på mig och ätit frukost och knappt var jag inne i duschen förrän telefonen ringde igen.

Haha - ibland är det som förgjort.

Nu packar jag väskan igen - samma väska jag packade upp i förrgår kväll.

Ska ta en liten promenad för att få frisk luft och titta på den knallblå himlen.

Sedan bär det av ner till trollskogen igen.

Den här gången är konferensgården stängd.

Jag har fått egen nyckel.

Jag kommer att vara alldeles ensam där.....med trollen :)

Nja, inte alldeles ensam, för en av cheferna dimper också ner i stugan framåt kvällskvisten.

Ha en härlig söndag, så hörs vi när jag är tillbaka i Skåne!

Annika - ska alldeles snart gå och hämta bilen som hamnade långt hemifrån....

JAG tror att det är en prinsessa som försökte kyssa en groda men istället svalde hon hela grodan. Så det blidde ingen prins.

"Om man gapar över mycket

mister man ofta hela stycket"

Gammalt ordspråk. Funkar bra än idag.

Lärdom: Man ska bara kyssa STORA grodor, d v s paddor, så att man inte riskerar att svälja dom!

Annika - kolllar när Sverige slår Ungern i fotboll :)

Dagens Freud-test!

Vad symboliserar denna bild?

Ditt svar kommer att säga ALLT om ditt psyke! :)

I våras, när jag började fundera på huruvida man kan göra "Kvinnan i Klippan" till film, frågade jag Folke om råd. Vem skulle man vända sig till om man ville göra en spelfilm?

Han gav mig ett tips på en kvinna som varit väldigt framgångsrik som filmskapare och producent. Men av någon anledning gled namnet ur minnet och jag kontaktade henne aldrig.

Idag har jag varit ute och fikat med en kompis som jag inte träffat på flera år. Hon satt i styrelsen för min stiftelse som hjälpte indianbarn och sedan har våra vägar korsats när hon jobbat som praktikant hos Folkes kollega.

Nu har hon flyttat hit från Skåne och på måndag börjar hon nytt jobb. Hos just den här producenten som Folke pratade om.

Men världen är väl ändå liten ibland!

Jag fick namn och hemsida och fick även veta att producentdamen gillar projekt som handlar om kvinnokraft.  Yess! Hon kanske kan tända på Minya-konceptet?

Om några veckor, när jag har lite mer tid, ska jag kontakta henne.

Då har jag min kompis på plats - en "insider". Ha ha!

De här spindelnäten som vävs är fantastiska!

Annika - upphör aldrig att förvåna mig