Naturens enkla skönhet

En halvtimme på "min" bänk - vad mer behöver man för att må bra?

Annika - har fått rejält med näring för själen

Våra gruppdeltagare skriver feedback till varandra, så jag fick en halvtimme på rummet.

I går höll dom på till 22.30

Puh! Dom är uthålliga, våra kära deltagare.

Men den här kursen är intensiv - väldigt intensiv!

Idag är det kallare i vinden.

Vi sitter ute och fikar, men jackan får vara på.

Det känns att hösten är i luften.

Det är vackert här ute men det är väldigt vackert här inne i Wärdshuset också.

SÅ många fina gamla saker att titta på - som ett muséum.

Den här kistan, t ex....

Den står utanför mitt rum.

Ska ge mig på foto-jakt efter fler rariteter så snart jag hinner.

Annika - laddar upp för lunch

ÄNTLIGEN fick jag tid att gå ut och gå!

Jag sökte mig längst ut på udden av Kullaberg, där jag förra året fick hemska känslor av att Kullamannen fortfarande strök omkring. Men ikväll var det lugnt. Det var t om fridfullt.

Dessutom hade de byggt en utställningslokal med ett fik och en underbar terass ner mot havet.

Så fantastiskt härligt! Måste vara en dröm att sitta här på sommaren.

Själv trivs jag i mörkret.

Eller - rättare sagt - i skymningen.

Kanske har vampyranlag. (Skratt)

Många båtar gick på grund här i forna tider.

Det sägs att Kullamannen var en av dom som höll i gång elden.

Och att han fortfarande vaktar området.

Solnedgång över Kullaberg.

Vackra Moder Jord!

Miraklen upprepas varenda kväll. Och varenda dag.

Här på bänken satt jag i en halvtimme och såg mörkret komma.

Fyrljuset svepte över nejden och höll mig sällskap.

Inga spöken där i kväll.

Bara lugn. Och frid.

Annika - som äntligen fick min "injektion" av Moder Natur.

Sådär, nu jobbar gruppen själv i några timmar och jag och min kollega kan sitta och planera fortsättningen.

På kvällarna orkar man inte så mycket, ska jag säga.

Eftersom den här kursen är "levande", d v s att vi lägger upp den efter deltagarnas behov, behöver vi tid för oss själva och ibland är den tiden obefintlig.

Jag hoppas jag får tillfälle snart att gå till Mölle fyr. Längst ut på udden.

Den här platsen är så fantastiskt vacker - kolla bara de här flygfotona.

Men jag hinner ju aldrig utforska den!

Vi befinner oss på en golfbana - ja, inte PÅ golfbanan, men i restauranten/wärdshuset.

Till vår förvåning hade de planerat ett stort jippo för golfare i dag.

Janne Bylund kommer hit i några timmar och bjuder på en show.

Inget VI får ta del av.

Men de snodde våra grupputrymmen - INTE bra!

Tack och lov för det fina vädret!

Vi får sitta utomhus och jobba.

Okidoki, ska gå ner och underhålla min kollega Olof, som också passat på att ringa några kundsamtal.

Annika - som längtar uuut i den här vackra naturen. Men hittills har jag bara suttit inne

09.30 i morse stog jag nere i receptionen och hälsade första kursdeltagaren välkommen.

Sedan droppade dom in, en efter en.

Och kursen drog igång.

Nu har vi precis slutat för dagen.

22.15

Det är faktiskt jobbigt att sitta/stå inför en grupp och leda ruljansen i 12 timmar.

(Okej, två matavbrott på vardera en timme ingick ju).

Nu ligger jag i zzzzzzzzzzzängen och zzzzzzzzzzkriver....

...och det här inlägget blir....kort.

I morgon har vi fler grupparbeten. Hinner förhoppningsvis skriva mer då.

Annika - gäääääsp! Zzzzzz

Jag har bara två kanaler.

TV2 och TV4.

Sedan har jag några kanaler där folk pratar med ett gurglande ljud jag inte förstår.

Danska, tror jag det heter.

Märkligt läte. Själv är jag 25% dansk men inte katten kan jag låta så där!

Kollar en kriminalserie på TV4 där de flesta skådespelarna låter som....skådisar!
Herregud, vad dåligt dom spelar!
Alla förutom Per Morberg. Kock-Per. Han är BRA!

Slut för idag, tack för idag.

Annika - ingen spöken här ännu

Här skall jag bo i en vecka.

Festligt rum, det är nedförsbackar och uppförsbackar.

I rummet, alltså.

Just nu sitter jag en bit från Mölle Fyr - den där fyren där Kullamannen huserar.

Den där fyren som var så spöklik när jag för ett år sedan besökte den sent på natten.

(Vad nu DET skulle vara bra för?)

Jag är ensam i ett gammalt knarrande hus. Alldeles ensam!

Stormen - NÄSTAN storm i alla fall - sliter i huset så väggarna knakar medan fyrens sken sveper över de knotiga träden.

Varför hamnar jag alltid ensam i sådana här spöklika situationer?

Eller så är det kanske JAG som drar spökena med mig? (Ha ha)

Fast jag är ju aldrig rädd. Jag gillar spöklika ställen.

Jag har bara varit rädd en enda gång.

Och det var....oj...ja, just det.....

....vid Mölle Fyr. Oops!

Oookej.....vi hörs i morgon. Om jag överlever natten. :)

Annika - alltså, var är mina bodyguards? Hallåååå?!

Det har varit problem med bloggen här idag.

Men nu är det full fräs igen, så här kommer slutet på berättelsen.

När jag har mina kurser i Höör är det alltid någon representant som deltar från min uppdragsgivare.

Meningen var att samma kille skulle vara med mig alla fyra dagarna.

Men planerna ändrades plötsligt och oförklarligt av ledningen.

På onsdag dök Lars upp och Ulf åkte hem.

Nu är alla killarna urtrevliga, så egentligen spelar det ingen roll vem som är där.

Inte för mig, personligen. Men definitivt för skeendet som håller på att hända.

På torsdagen när Lars och jag fikade i den underbara höstsolen slog det mig plötsligt att Lars spelar med i ett band som gör 60-talsmusik.

Hrm....inte helt fel. Vi behöver ju hitta artister till vår "Tribute" nästa år.

Skulle jag fråga honom?

Men jag bestämde mig för att vänta till Joe och jag hade några mer konkreta tankar om hur vi skulle lägga upp det.

Dessutom visste jag ju inte vad Lars tyckte om Michael Jackson.

Eller om han gillade budskapet han stog för.

Just när jag satt och tänkte så där sa Lars: "Det är SÅ tragiskt, det som hänt med Michael Jackson!"

Jag tappade nästan målföret. Jag hade ju inte nämnt Michael - bara tänkt på honom.

Vi fortsatte att prata, jag berättade om våra planer och snart insåg jag att Lars kom som en skänk från ovan.

Han delade våra tankar totalt och hade väl snarast varit inne på samma spår själv.

"Jag är med till 110%!" förkunnade han.

Utmärkt med någon som är i branschen när det gäller musik, underhållning och även viss kontakt med media i södra Sverige.

Vilken....hrm...."tillfällighet"att Lars plötsligt slängdes in och dök upp där på hotellet!!

När jag åkte hem gick jag ut i trollskogen igen, helt förstummad över vad som hänt under de fyra dagarna jag varit där.

Plötsligt var det så lugnt och härligt i skogen. Oron som funnits där från alla osynliga människor var totalt borta!

Det kändes som om alla träden log mot mig. Som om de andades ut!

Jag tror att naturen öppnar dörrar för oss, ger oss möjligheter och skänker oss valsituationer - men det är ju alltid VI människor som väljer vad vi vill göra med de där dörrarna och gåvorna.

(Ja, jag ÄR så där flummig ibland. "Deal with it!!")

Vi ska göra något BRA nästa sommar.

Något proffsigt och seriöst som alla kan relatera till.

Vi har tagit upp budkaveln och vi ska utmana andra att göra samma sak på andra ställen i Sverige.

(Känner du dig manad? "Start thinking")

Nu är jag övertygad om att det vi behöver kommer till oss.

Bara vi är sanna själva budskapet och lever som vi lär kommer det att ordna sig.

Bollen är i rullning och Gud vet var den kommer att stanna någonstans.

"Everything and anything is possible!"

KEEP THE MAGIC GOING!

Annika - som packar för att åka till Skåne