Tåget har precis lämnat Stockholms Central  med första stopp i Södertälje.

Shit, vad jag är trött. Dom sista timmarna fick jag verkligen bita ihop.

Förstår inte varför jag blir så trött av att stå framför en grupp och prata i åtta timmar.

Märkligt!

Jag tror jag behöver lära mig att bara slänga in 75% av mig sjäklv ibland och inte alltid 100%.

Men jag kan faktiskt inte föreläsa på något annat sätt.

Anyway, gruppen var jättego´och positiv.

Ett stort tack till Moderaterna för en härlig dag och framförallt för att mitt extra-gage gick till fattiga kvinnor i Etiopien! KANONBRA!

Okej, nu ska jag sova ( i alla fall blunda) fram till Hässleholm.

Där ska jag gå av och vänta en halvtimme på nästa tåg till Höör.

Och där ska jag åka taxi till kursstället, dit jag förhoppningsvis anländer vid tiotiden.

I morgon halv nio ska jag hälsa nästa grupp välkommen.

Det gäller att ladda om - för dom ska ju också ha 100%-

Annika - ååå, vad skönt det var att sitta ner efter att ha stått upp hela dagen!

Vandrade ner mot Skeppsbron, på väg till Gamla Stan.

På andra sidan ligger Djurgården och Gröna Lund.

En lördagskväll i Gamla stan.

Visst är de smala gatorna och gränderna helt underbara?

Jag spankulerade omkring lite grann.

Är SÅ glad att förkylningen bara försvann!

Mitt immunförsvar ska få en guldmedalj i belöning.

D v s en RIKTIGT god pasta på en fin restaurant (Skratt)

Efter måltiden promenerade jag hem i den underbara solnedgången över Stockholm.

Molnen tycktes brinna som av eld. Det kom inte riktigt till sin rätt här på fotot - men det var vackert.

Okej, "boys and girls", nu packar jag ner datorn igen.

(Packa, packa upp, packa, packa upp....)

I morgon ska jag ha ledarskapsutbildning för Moderaterna hela dagen.

Förhoppningsvis hinner jag med mitt tåg som går 17.40 Det ska ta mig till Hässleholm med vidare befodran till Höör.

Och OM jag inte somnar på tåget (finns nog risk för det) kommer det en liten hälsning i morgon kväll.

Annika - som är SÅÅÅÅ mätt.

På hotellrummet.

OJ, vilken fin utsikt! (Ler)

Fast om jag lutar mig ut ser jag ju HAVET.

Nja...kanske inte havet. Men vatten.

Och Viking Line.

Och där står ju min väska!

Det måste betyda att jag bor här :)

Annika - ska ta en promenad i Gamla Stan

Jag vet inte vad som händer runtomkring mig nu för tiden....men det är magiskt.

Verkligen magiskt!

Folk dyker upp från alla hörn, folk som leder mig vidare på den här surfingturen. Jag vet inte ens var dom kommer ifrån.

Vem är det som styr sådant här?

Vem har gjort inprogrammeringen av den här magnifika datorn, livets centraldator?

"Tillfälligheterna" avlöser varandra. Det är ett tempo som jag aldrig upplevt tidigare.

Snacka om att vara "in the flow"!

Filmtjejen Antoine visade sig vara en helt UNDERBAR kvinna.

Det var som att hitta en tvillingsjäl! Vi tänkte på precis samma sätt, förstod varandra som om vi träffats tidigare. I ett annat liv, kanske.

Tre timmar på Centralen lät ju väldigt mycket, men ändå kom vi knappt halvvägs i vårt samtal.

Vi pratade och pratade och till slut blev det "Hjääääälp, mitt tåg!!"

Jag fick rusa iväg och hoppade på vagnen i sista ögonblicket. Hann knappt säga adjö!

Antoine hann inte filma i mer än två minuter, däremot spelade hon in allt jag sa.

(Men bakgrunden var så störande, så jag vet inte hur mycket vi fick med.)

Hon ska hjälpa mig att få ut "Spirits for Sale" och dess budskap!

Främst i skolor och bland ungdomar, men även genom ett nära samarbete med Ordfront.

Vi bestämde att jag skulle komma upp till Stockholm framöver och spela in hela intervjun i en studio.

Dessutom behöver vi smida planer för fortsättningen.

Till på köpet blev hon så intresserad av vårt event nästa sommar.

Kanske kan man göra en dokumentärfilm om DEN händelsen?

Saker och ting har en mening.

Och just nu är det någon som satt vingar på min surfingbräda.

Vad kan man säga annat än - TACK!

Annika - som susar fram på tåget upp till Stockholm

Nu packar jag min väska.

Och nu åker datorn också ner.

I morgon bitti ger jag mig iväg till Centralen för en två timmars intervju. Sedan går tåget till Stockholm 12.45, kommer hem igen torsdag kväll.

Jag kommer med största sannolikhet att packa upp datorn när jag susar framåt mellan Götet och Stockholm.

Ha en UNDERBAR fredag kväll, så hörs vi i morgon :)

Annika - packade på tio minuter

Min snälla son kommer förbi och bjöd mig på lunch!

Fast just när vi skulle gå dök fastighets-Nisse upp och skulle byta låset på min dörr - en timme för tidigt.

Och sedan ringde telefon....

Och sedan fick Dezi jobbsamtal....

Och till slut kom vi iväg - klockan halv fem.

Sen lunch idag :)

Grekisk mat!

Lammkotletter med mandelpotatis och en grekisk sallad.

Bara såååååå gott!

Dezi valde en mixad tallrik med grillspett, moussaka, lammfärsbiff och sallad.

Nu är jag mätt och belåten.

Packar väskan för att ge mig iväg igen i morgon.

Fast nu är det bara soffan som gäller....

Annika - blev ännu sömnigare efter maten... :)

Har precis fått fotona från min modellagentur - de foton vi tog under en heldag på Carlanderska sjukhuset.

Eftersom vi var fyra modeller insåg jag att det fanns en chans att jag inte ens skulle komma med i den slutliga broschyren.

Men nu är den första lanseringen i USA klar och ser man på!!

Där är ju JAG - sittandes i en rullstol :)

(Ser alldeles för frisk och pigg ut för att vara på ett sjukhus, haha)

Övriga foton som också valdes ut för kommande broschyrer (de ska nämligen köra ut kampanjer i olika länder och kommer då att byta bilder) innehöll många av mina foton.

Jag är faktiskt förbluffad över resultatet!

Jag fick nämligen inte ha något smink på mig - eftersom jag var "sjuk" - och att fotona ändå blev så bra är ett mirakel.  Miraklet heter förmodligen re-tusch-er-ing! (Ler).

Modellagenturen berättade att kunden var helnöjd och specifikt bad om våra efternamn, så att dom kunde boka oss igen för fler uppdrag. Kul. Jag är bara så tacksam för att kunden var nöjd.

Det är ju så man ska tänka - man gör ett jobb för en kund och dom måste få vad dom betalar för. Och helst lite till.

Bilderna?

Sorry - kan inte visa er dom.

Det är ju hårdvaluta, liksom. Copyrightade.

Ni får bara tro mig på mitt ord - eller tro att jag ljuger. (Fniss)

Så småningom kommer väl kampanjen till Sverige också.....

Annika - rullstolsmodell

För ett tag sedan kontaktades jag av en filmpedagog, Antonie, som hade läst om "Spirits for Sale" och ville hjälpa mig att sprida filmen. Hon är själv från Kanada och har Chippewa-blod (eller Ojibway, som stammen också kallas), därför är hon är väldigt mån om att indianernas budskap kommer ut.

Antonie bor i Stockholm, men skulle komma ner till Göteborg över helgen för Bokmässan. Kanske kunde vi träffas?

Denna helg ska jag till Stockholm. Ha ha - LITEN miss i "planeringen", så att säga.

Men vi bestämde ändå att träffas på Centralen i morgon innan mitt tåg går.

Antonie, som gör reportage för Ordfront,  ville göra en filmad intervju med mig.

Vi får väl se hur mycket vi kan få ihop. Centralen är ju inte den roligaste platsen att filma på.

Troligtvis får jag åka upp till Stockholm en annan gång så att vi även kan få lite vackra naturbilder.

Jag blev i alla fall jätteglad - det känns som om det äntligen börjar hända saker runt filmen.

Den har varit SÅ svår att få ut, men så är den ju också kontroversiell.

Och när man ska plöja ny mark är det tufft! Alltid!

Annika - konstant plöjare av nya fält :)