Dezi och Lasse kämpade med grunden för friggeboden. Som ligger bredvid, väl förpackad. Byggandet av boden får vänta till nästa helg, för nu börjar båda killarna jobba igen. Slut på semestern....

Det var RIKTIGT blåsigt inne i Kungshamn, som synes på flaggorna.

Vi grillade faktiskt trots allt.

D v s vi grillade utomhus och åt upp maten inomhus.

Det är INTE skönt just nu.

Även om regnet upphört är det så fruktansvärt blåsigt och de gråa molnen hopar sig.

Lasse drog iväg tillbaka till stan. 

Och i morgon skall jag köra Dezi in till Göteborg.

Det ser ut som om värmen kommer tillbaka på onsdag, så jag  siktar på att åka  ut igen i mitten av veckan.

Annika - kollar på friidrott. DET gillar jag!

Ooehhh, vad det har blåst i natt!

Men det är förunderligt hur gott man sover till naturens "oväsende" - regn och blåst. Sov som en stock. Stadens oväsende gör att jag vaknar och somnar, vaknar och somnar hela tiden.

Vi fick flera timmars sol i morse och satt på terassen och njöt.

Åh, vad skönt!

Nu har jag varit inne i Kungshamn och handlat. Turisttiden är över och stan har dött ut igen. Dezi och Lasse ska försöka få ihop en friggebod som Dezi köpte för ett tag sedan. Följer detta stora drama med min kamera. Hihi.

Dom är jätteduktiga, faktiskt.

Själv ska jag förbereda salladen och så hoppas jag att vädergudarna är med oss så vi kan grilla i eftermiddag.

Annika - börjar få in rutinen igen med att bära in vatten och värma på spisen

Från modelldagen i tisdags.

Min snälla modellkollega skickade fotot till mig....

Jag gjorde karriär i rullstol!

Vi är på landet och det har regnat precis hela dan.

Inte bara regnat. Det har ÖST ner och vinden har inte varit nådig.

Trist.

Mitt mobila bredband fungerade inte alls.

Eftersom jag är totalt tekniskt okunnig hade jag inte ens förstått att jag inte fått allt jag behövde från Telia. D v s jag hade aldrig fått CD:n med programvaran. Dessutom funkade inte nya SIM-kortet i min gamla dongel.

Men min smarta son hackade sig hit och dit på sin dator - som han tack och lov hade med sig - och lyckades så småningom, efter tre timmar (!), få igång hela apparaturen. Herregud, jag har fött fram ett geni!!

*Djupt imponerad!*

Dezis kompis Lasse dök upp och vi åkte in till Hunnebostrand och åt en jättegod middag på Bella Gästis. Börjar bli vårt stamställe. Jag åt fisksoppa med creme caramel som efterrätt.  Jättegott! Det var riktigt myspysigt att sitta där i regnet :)

Nu kollar vi på en film och snart är det sängdags....

Annika -  tittar med ett öga på Will Smith

Nuu ska jag och Dezi dra iväg till landet.

Inte bästa vädret precis. Men det här är nog sista chansen att komma dit, förutom vissa helger, då.

Det börjar ju bli kallt på kvällarna.

Stugan är inte isolerad men braskaminen är å andra sidan helt vidunderlig.

Och vi har fortfarande inte vatten inomhus, så det blir precis som i min barndom...släpa in spänner i köket och tvätta av sig utomhus. Åh, ljuva nostalgi... ha ha...

Får se om jag lyckas få igång mitt mobila bredband som jag köpte för 200:- och aldrig har använt.

Vi hörs när vi hörs.

Annika - packar

Vi har haft en helt underbar dag.

Nu VET jag att den här filmen blir av, för så många konstiga "tillfälligheter" som inträffade idag - sånt händer bara inte.

Det känns så bra att få berätta om dessa 1800-talsmänniskor som ville se till själen - inte till det yttre, som ville att de fattiga skulle få ta del av de rikas ägodelar, som levde i ödmjukhet i samklang med naturen och som ville be till Jesus på sitt eget sätt. Men som slogs ner av flertalet präster som såg sina rikedomar och sin maktstatus hotad.

Folke, jag och Göran började med att kolla runt i Vallda.

Vi tittade på platsen där Johan - Den farliga mannen från Vallda - bott och levt.

Sedan for vi iväg i bilen för att leta oss tillbaka till några viktiga platser i historien.

Folke och Göran tittar på de sagolikt vackra takmålningarna i Älvsåkers kyrka. Till den här trakten flyttade Johan med familj efter att ha blivit förföljd och hotad överallt dit han kom.

Här, vid det här altaret, varnade prästerskapet församlingsborna för den farliga mannen, djävulens redskap, som flyttat in i församlingen!

Göran besöker sin mormorsfarfar.

Här ligger han....Den farliga mannen.

Lemuel Johansson - vars namn står på stenen - var Johans yngsta son som följde i sin fars fotspår. Lemuels fru skrev ner de dokument som för ett antal år sedan hamnade i Görans händer.

När förföljelsen var som värst flydde Johan upp i bergen för att bygga sig ett litet hus. Så vi tog oss dit, till stengrunden. Gick och gick och gick. Och undrade hur i helvete någon kunde bo så långt bort i ödemarken??!

Här sitter Göran på husgrunden och berättar om hur Johan och hans familj levde, när de försökte komma bort från sina antagonister. Så otroligt enkelt och spartanskt. Och så avskiljt.

Folke filmar och Göran berättar.

Tänk er - här bodde tre vuxna och fyra barn (!!)
Husgrunden är ungefär 10 x 10 m.

Så styrde vi kosan mot Floghult som ligger utanför Svenljunga. Det tog oss över en timme att komma dit.

Hela den vägen, från Vallda till Floghult, vandrade Johans mamma med sin lilla son för att lyssna på predikanten Hoof. Hur lång tid tog DET?! Och hon gick barfota....!

Äntligen hittade vi predikostenen.

Här höll Hoof sina predikningar eftersom kyrkan höll på att sprängas av folk. Det var SÅ många som ville lyssna till honom och folk vallfärdade hit i tusentals. Det ryktas om att tretusen besökare kunde komma och lyssna på honom!!

Måste känna hur det känns att stå där Hoof stod och FÖRSTÅ den karisma och den utstrålning han måste ha haft.

Platsen var speciell, kan jag säga.

MYCKET speciell!!

En bit därifrån fanns förläggningen.

Där fick folk som vallfärdade till platsen bo.

Och där råkade innehavaren komma ut på backen just när vi skulle filma.

Han hade tagit över huset för ett år sedan och räddat det från förfall, utan att ha en aning om Hoof och den intressanta historien. Det hade emellertid kommit att ändras.

Vi fick en härlig kontakt och både mannen och hustrun var så himla glada att vi skulle göra en film av Hoof. Han behövde verkligen få upprättelse, tyckte dom! Dessutom fick vi adresser till folk som kunde hjälpa oss. Och Göran fick låna en klenod - en bok från 1800-talet om Hoofs predikningar.

Glada i hågen åkte vi till Holsjunga kyrka, där Hoof predikade innan han flyttade ut i naturen.

Och DÄR råkade hela kyrkorådet inklusive kyrkoherden sitta i en lång rad på en bänk. De hade en liten sammankomst precis just då och undrade vilka vi var.  De ville självklart hjälpa oss allt de kunde och släppte genast in oss i den låsta kyrkan, där vi också filmade.

"Vilken TUR att vi var här!" sa kyrkorådets ordförande.

Ja, som sagt....massor av "tur".

Här ligger Hoof begravd.

En äldre dam dyrkade predikanten och skrev ner alla hans predikningar.

Hon fick därför förmånen att begravas bredvid honom.

Kolla den lilla stenen till vänster.

Gulligt, va?!

Nu planerar vi att så småningom ordna en STOR sammankomst i Görans kyrka där vi kan visa de första filmbilderna och bjuda in folk som kan vara intresserade av att sponsra.

Det här går vägen. "Något" var med oss därute i dag!

Absolut, definitivt.

Och det var som Göran sa: "Den här filmen skall berätta att den inre  skönhet, det vi har i själen, är mycket viktigare än utsidan och fasaden!"

Annika - som bara njuuuuter när jag känner att dörrar och fönstrar bara öppnas på ett magiskt sätt

Bäst att ta ett foto på priset jag hämtade hem från Hollywood, för i morgon ska jag lämna det till den rätte ägaren - Folke :)

Annika - varför kan dom inte göra lite snyggare priser? 

Nu har jag käkat pannkakor med kompisen, fikat med Mr.Banfield och Tina, kört iväg till tryckeriet och lämnat in kursmaterial, handlat och varit på posten, skickat kundmail och pratat med några kollegor om höstens planering.

I morgon ska jag och Folke ut på nya äventyr.

Vi ska åka iväg till Svenljunga tillsammans med prästen från Vallda och där ska vi titta på platser av intresse för vår nya film och prata med folk som har massor med information. Förhoppningsvis kan vi också filma lite. 

Är det JAG som är därinne?

Det ska bli kul. Jag hoppas så att vi får möjlighet att göra den här dokumentären. Känner mig taggad nu efter Hollywood-rundan. :)

Vi sticker iväg tidigt i morgon bitti, så jag hör av mig när jag är tillbaka igen.

Annika - äter körsbär och honungsmelon