Jag har ju grubblat på hur jag ska kunna nästla mig in i Hollywood. Jag SKA göra en film om "Kvinnan i Klippan". Men hur?

Smartast vore ju att börja min karriär som föreläsare och "entertainer". Stå på scen och larva mig. Samma jobb som jag har nu, alltså. Det KAN jag ju. När jag väl har fått in en fot i den branschen borde det vara lättare att hitta kontakter. (Jag kan bli en "tro-på-dig-själv-guru" Ha ha!)

Alltså började jag leta efter agenter för estradörer i Kalifornien. Vill vara nära Hollywood! I Palm Springs, som ligger några mil utanför LA hittade jag en agentur som funnits i 30 år. Dom var agenter för bl a Richard Dreyfuss och Julie Andrews. Och för ett antal astronauter. (!) Det lät väl bra.

Skrev mail. Inget svar. Skrev nytt mail. Inget svar. (Suck)

Så i kväll beslutade jag mig för att ringa Kalifornien.

Mannen jag pratade med var väldigt vänlig och förklarade att de får 200 - 300 mail och brev per vecka (!) från folk som letar efter en agent. (Suck)

Så är det i USA.

Agenter är hårdvaluta!

"Skicka ditt mail igen," sa han och lät ändå lite imponerad att jag ringde  från Sverige.

Så då gjorde jag det.

Efter bara en timme fick jag svar: "We are definitely interested"!

Dom bad mig skicka allt mellan himmel och jord: CV, broschyrer, videoinspelningar, referenser, m.m. (det får jag väl fixa) men huvudsaken är - De vill representera mig i USA!!!
Wooooeeeehhhhhh!!  

Champaaaaaagne!

Men vänta, vänta, tänkte jag sedan.

"Hold your horses"!

Nu ska jag INTE vara naiv och dum - jag är ju SMART! (Hrm, ibland)

Jag kanske är hett byte "over there"!

Jag kanske är hårdvaluta jag också?

En vikingkvinna från midnattssolens land - det är nog exotiskt för dom.

Hur katten kunde det annars gå så lätt?!

Jäkligt mysko!

Jag ska kolla med min nyvunna LA-kompis om hon känner till den här agenturen.

Sedan ska jag kolla efter fler agenter.

Jag ska spela ut dom mot varandra.

Dom ska få KÄMPA för att få mig.

Hihihihihahahahahahohohoho.....

Annika - det här börjar bli kul. VERY kul!!

Jag kom ner i tvättstugan tio minuter för tidigt.

Därför satte jag mig ner och tittade på torktumlaren som gick runt, runt, runt...och brrrrrrrrruuuummmmmade så skönt......zzzzzzzzzzzz

SHIT, vad det är sömnframkallande att sitta och stirra på en torktumlare.

Det är hypnotiskt!

Och det var DÅ jag fick min briljanta idé.

Botemedlet mot "sömnlöshet"!

1. Sätt din TV bredvid din torktumlare

2. Sätt på båda två.

3. Välj ett tråkigt program på TV

4. Lägg en madrass framför

(OBS! inte SÄNG. Får inte vara ett "nu-måste-jag-sova-redskap")

5. Sätt på Andrew Thomas CD:

Andrew Thomas, som är med i vår film, är Navajoindian och turnerar världen runt med sin flöjt.

När Andrew var här i Sverige senast träffade han min kompis som berättade om sin sömnlöshet och sitt behov av sömntabletter.

"Pröva min skiva istället!" sa Andrew och gav henne en CD.

Idag sover hon som en stock. Fem minuter in på CD:n och hon är väck.

Okej, har ni förstått hur man gör?

TV + torktumlare + CD!

INGET propofol!
NEJ!!!
USCH!
FYYY!

Jag funderar på att lansera denna eminenta metod i Beverly Hills genom ett antal workshops à....hrm.....(räknar snabbt om kronor till dollar)...5000 USD per person. (Är det för billigt?).

Hrm....kanske kan slå mig ihop med Dr. Phil?

Nej, förresten....

Då blir jag ett Phil-bihang. Precis som hans fru. Urrk.

Om det inte går vägen med film-författar-modell-och-allt-annat-karriär så ska jag ta patent på den här metoden och rädda Hollywood !

Annika - shit, ibland överträffar jag verkligen mig själv. Nästan så man blir skrämd!

Wooooehhhh, himlens portar öppnade sig.

Nej, inte in till Paradiset.

Istället var det Syndafloden som vällde ut.

I morse tog jag mig till frissan i min vackra sommarkläder.

Inklusive tunna sandaler.

Det var varmt och härligt, lite klibbigt bara.

Kom ner till stan strax före halv två med fyra minuter till godo. (Puh!)

Träffade min kollega och tog en fika på Condeco för att prata jobb och annat kul. Och det var då himlen öppnade sig.

Jözzez, hur kan det komma så mycket vatten på så kort tid?!

Det var  jättefestligt att gå hem i vattenpussarna där varje steg skvätte upp en kaskad av vatten. Lika bra att ta av sig sandalerna, tänkte jag. Och såg att min tanke delades av ett gäng med tjejer som sprang barfota ner för Avenyn med höga tjut. Kul!

De där små hopfällbara paraplyerna klarar sig ju i typ tio minuter. Sedan blir dom som ett såll. Jag blev ge-nom-blöt!

Okej, nu är jag hemma igen.

Det spelar ju ingen roll i världen att man blir blöt, det är ju bara vatten.

Och vatten är rätt kul!

Annika - med två maskiner tvätt brummandes nere i tvättstugan

Good morning!

Jag skall alldeles snart sticka iväg till min frissa.

Och precis när jag skrev DET så ringde min frissa och undrade om hon kunde få skjuta fram tiden en timma. Till 11.00

Ooops. Okej, då.

Det blir lite tight, för 13.30 ska jag träffa en kollega i stan.

Och sedan har jag tvättstugan 16.00

Men det ska nog gå bra.

Det blir inga större utsvävningar hos frissan - d v s inte den vanliga festfrisyren (haha) - utan bara "basic".

Jaha...vad ska jag göra i en timme nu, då?

Annika - som kanske skulle kolla på morgon-TV. Det gör jag nämligen aldrig.