"Skuttis" kom och hälsade på utanför vår dörr på landet.

Han var inte ett dugg rädd utan satt bara där och tuggade i sig några maskrosblad.

Gosedjur!!! :)

Ända sedan jag var liten har jag suttit på denna speciella plats.

Min far gjorde verkligen sitt stjärntecken - Stenbock - rättvisa. Det gick inte en dag utan att han var uppe i bergen. Ibland i timtals. Som riktigt liten brukade han bära mig på ryggen över de värsta klyftorna. De där timslånga vandringarna med min pappa över oändliga berg var underbara stunder för mig.

Vi satt här uppe tillsammans, varje kväll, och såg miraklet när solen gick ner i havet.

Nu är min pappa död.

Men jag går till samma plats.

Gång på gång. Varje sommar.

Jag sitter där i timtals.

Mina förfäder tyckte tydligen också att denna plats var speciell.

Här byggde dom sitt röse.

Ett minne efter dom som var före mig.

Här satt jag när jag fick till mig att skriva böckerna om Svarta Katten.

Här fick jag "veta" att jag skulle skriva en bok som hette "Kvinnan i Klippan"

Här fick jag idén till filmen "Spirits for Sale"

Och här började mitt engagemang för att hjälpa Nordamerikas indianer.

Allt viktigt som jag startat i mitt liv har haft sitt ursprung här.

Här får jag till mig allt.

All kraft jag behöver.

Och alla budskap.

Här är jag alltid ensam - bara havet och vindarna och graniten och fiskmåsarna.

Det är ödsligt. Och kargt. Och utsatt. Och helt underbart.

Om man går lite längre bort får man syn på "husen" som min mamma och hennes syskon byggde.

Stenarna bildar två hus med olika rum, som man kan gå in i.

På den tiden bestod leksaker av kottar, stenar, kvistar och allt annat som naturen kunde erbjuda.

(När forskarna upptäcker denna plats om 500 år kommer dom att fastslå att det varit en gammal offerplats med märkliga ritualer. :) )

När jag var liten var det alltid folk uppe i bergen.

De äldre släktingarna klättrade upp på toppen, satte sig en stund för att filosofera, söp in Moder Jords skönhet.

De hade en annan form av närhet till naturen, för dom var ju beroende av henne.

Idag är det ALDRIG någon här uppe! Aldrig!

Bara jag och min son.

Barnen på landet spelar TV-spel eller kör "hopp-och-studs-båtar".

Bygga låtsashus med stenar långt, långt här uppe i "ödemarken" finns inte ens i deras tankar.

Inte ens DOM - barnen - är uppe i bergen längre.

Vad hände?

FRIHET!

Jag undrar, när jag sitter här, varför ingen av alla dessa människor som kryllar nere vid badstranden kommer upp hit?

Dom bor ju här hela sommaren.

Inte en enda som tar tillvara på skönheten, stillheten, miraklen och den eviga frihetskänslan här uppe.

Det betyder väl inte så mycket för dom, inte lika mycket som grillfester och TV.

Det är nog jag som är lite "konstig".

Eller "annorlunda", skulle jag kanske säga.

Jag fortsätter att sitta på min kraftplats, laddar batterierna, pratar llite med bergen och fiskmåsarna och vindarna.

Vi har ju en symbios, en vänskap, som sträcker sig 50 år bakåt i tiden.

Och kanske ännu längre.

Långt, långt tillbaka när mina förfäder byggde sina bronsåldersgravar.

Och jag tänker på alla släktingar som nu är döda. Dom som ligger vid Askums kyrka. De satt också här uppe, lämnade spår efter sig. Dom hyllade naturen på sitt eget sätt.

Det är en tradition som gått i graven.....

Annika - tillhör tydligen ett utdöende släkte (skratt) Men min son tar å andra sidan vid.... :)

God morgon!

Ingen terass med havsutsikt att sätta mig på denna morgon.

Buhu!

Sätter mig på min balkong istället och stirrar in i betongväggarna.

Fast det är också spännande.

Där innanför finns en massa människoöden. En massa.

Undrar vem kvinnan är som tvättar kläder varje morgon och hänger ut till tork. VARJE morgon!

Den gamla mannen som alltid vattnar och ansar blommorna i balkonglådorna, vad söt han är! Han är nog änkling, stackarn.

Killen som äter frukost på balkongen - han studerar nog. Ser ut som sådan. (Hur ser man ut då?)

Snart kommer vintern och alla stänger sina dörrar.

Inga blommor på balkongen.

Ingen tidig frukost i morgonsolen.

Och ingen "jag" i en vilstol med en bok i handen.

Fast då händer ju andra spännande saker.....

Annika - lite äckligt positiv i dag. Fick en dos från mitt kraftställe i går