Jaha, då är jag tillbaka igen på nätet.

Hämtade Dezi i Uddevalla i dag, dit han kom med buss.

Och med sin dator....

Så har man kontakt med omvärlden igen, alltså.

Det har varit underbara dagar här ute.

I går kväll åskade det och blixtrade något ruskigt.

Det är SÅ häftigt att vara ensam i en liten stuga ute i ödemarken när Tor är ute och kör.....

Magiskt, på något sätt.

Och i morse var det kav lugnt.

Inte ett löv rörde sig, inte ett ljud hördes förutom dropparna från nattens regn som letade sig ner i lövverken.

Ute i bukten skrek några fåglar.

Annars total tystnad.

Det är verkligen näring för själen att vara här.

Ensam.

Jag behöver de där stunderna/dagarna när det bara är jag och naturen.

Annika - som tittar ut över havet och klipporna