Hade en härlig dag på stan med min underbara väninna. Hon ger mig så mycket kraft och energi och varje gång jag träffar henne känner jag "Nu katten ska ni få se vad jag kan åstadkomma!" 

Jag hoppas känslan är ömsesidig, men det påstår hon att den är. Att jag alltid säger rätt sak vid rätt tillfälle, som om jag vore synsk. (Ja, men det ÄR jag....) (Skratt)

Avslutade kvällen med ett samtal till min underbara nyfunna skådisvän i Los Angeles, Maria.  Hon har skickat mig förslag på agenter, de största i Hollywood, som jag nu ska skriva till. Och hon har lovat göra allt hon kan för att hjälpa mig lyckas "over there".

Jag sitter här och tänker att HUR stora är oddsen för att jag skulle råka fika med min härliga kompis Marie (vi träffas inte så väldigt ofta) innan jag stack iväg till USA. Hon råkar komma på att hon har en kompis i Los Angeles. Som råkar jobba inom filmbranschen. Som råkar vilja träffa mig och som råkar visa sig vara något av en tvillingsjäl??!

Saker händer av en orsak.

Jag tror det.

Verkligen.

När dörrar öppnas är det bara att ta steget rätt över tröskeln även om man inte vet vad som finns på andra sidan.

DET steget - den gesten av tillit till "något" som öppnade dörrarna - är allt som krävs. Så enkelt är det. Och så svårt.

Många stannar på tröskeln. Eller ser inte den öppna dörren.

Nästa gång DIN dörr öppnas - stanna upp, titta på den, kliv över tröskeln och TRO på det som finns på andra sidan.

Det är då mirakel händer :)

Annika - fick ett filosofiskt anfall

Ingen idé du försöker, kisse....

DOS är och förblir ett mysterium för dom flesta av oss.

God morgon!
Eller god förmiddag, ska jag väl kanske säga.

Tänk, nu är det onsdag igen och jag har varit hemma i en hel vecka.

Tiden flyger iväg.

Idag ska jag fika i stan med en kompis som försökt hjälpa mig med kontakter beträffande alla mina galna idéer. Camilla är så jättego!

Jag ska också träffa en av alla de personer som ringer eller mailar om Svarta Katten-trilogin.

D v s att dom inte kan få tag i böckerna.

Jag har förgäves försökt få katten att dö!
Ska inte trycka upp fler böcker. Det hade jag bestämt mig för för några år sedan. Anledningen är att jag måste trycka minst 200 stycken av varje bok och jag vill inte bli liggande på ett stort lager som jag kanske inte blir av med.

Men folk är sååå enträgna och tjatar och tjatar. Och det måste ju vara en vink om att katten fortfarande har viktiga budskap och inte alls vill bli bortskuffad i ett mörkt hörn.

Ska kolla om jag kan hitta tryckerier som kan trycka färre exemplar, men fortfarande med god kvalitet.

Har nämligen inte lyckats hitta några sådana hittills.

Har ni förslag får ni gärna höra av er.

Annika - som tycker det känns kyligt där ute...brrr.....