Tillbringade eftermiddagen med min kompis Marie och hennes jättesöta dotter Mathilda.

Vi slog oss ner på Järntorget och tog en cappuccino.

Fontänen är verkligen härlig sådana här varma dagar.

Även om man inte kliver ner i den så KÄNNS det svalare där vid vattnet.

På vägen hemåt gick vi förbi creperiet.

Och DET ska ni pröva om ni är i faggorna: ligger på Linnégatan mitt emot Prinsgatan.

Marie är snäll mamma och köper en efterrättscrepe till sin dotter.

(Finns massor med olika fyllningar att välja mellan)

Tackar!

MUMS, alltså!

Annika - crepesfri men föll istället för caféets morotskaka.....

Nu måste jag berätta om min amerikanska bil.

KIA, hette den.

Har aldrig kört en KIA förut.

Den var HELT okej förutom en enda och stor brist - den ställde sig på fel ställe ibland!!

Alltså, JAG kan ju inte parkeringsreglerna i Los Angeles!

Hur skulle jag kunna det?!

Men det här var en bil som var uppfödd i LA och hade frekventerat gatorna i....hur många år?
Ska man inte då kunna lita på att den VET var den ska ställa sig?

Jag blir bara såååå trött. Man kan inte lite på någonting längre.

Så dagen före avfärden blev mitt Starbuck-besök infekterat av en otäck vit lapp som satt på vindrutan.

Jag smet från brottsplatsen. Kan ni tänka er?

Jag åkte hem. Jag smet till andra sidan av jordklotet.

Nu undrar jag om det en dag ringer på dörren och där står fem FBI-agenter och viftar med en parkeringsbot: "Ahaaa, FOUND YOU!" Då har avgiften gått upp till tiotusen tack vara flygresor och hotellnätter för agenterna.

Blir det så?

Skitbil, säger jag bara!!

Annika - som inte har eget ansvar för NÅGOT