Får tacka min kära son som hittade det här superroliga inlägget.

Jag skrattade så jag grät....

Trött!
Väldigt trött!

Jag har räknat ut att jag förlorat en hel natts sömn. D v s mellan måndagen och tisdagen.

Vart tog alla DOM timmarna vägen?
Sedan sov jag sisådär fyra timmar tisdag och onsdag natt.

Det är alltså en hel MASSA timmar som har gått förlorade och som jag måste sova igen. Nån gång.

I dag tror jag dom där timmarna ramlade på mig och ville bli igensovna. (Haa, jag uppfann ett nytt ord!)

Marie tyckte vi skulle åka ut till öarna i skärgården och det tyckte jag också. I går kväll. Absolut! Men de där bortsprungna timmarna tyckte annorlunda.

Blotta tanken på att ta mig till spårvagnen och från spårvagnen till färjan och ut på en ö gjorde att jag höll på att svimma av trötthet.

Ibland känns det som om en tyngd hängt sig fast vid ens ben!
Har ni märkt det?! 

Jag tog mig till Slottsskogen igen och la mig där i gräset i bikinin. Och höll på att somna.

Nej, nej, inte somna i solen!!

Då blir hjärnan som havregrynsgröt och rinner ut genom öronen! (Jo, säkert! Vetenskapligt bevisat!)

Jag var så rädd för att somna och vakna två timmar senare totalt skinnflådd, så jag satte mig i skuggan på caféet och fånstirrade ut över vattnet. Det var allt jag orkade göra.

Måste sova ikapp....hur många timmar?

*Räknar febrilt*

Sexton timmar?!

Shit, jag kommer att vara "gone" i evigheter. Som Törnrosa!

Annika - väntar på Prinsen som ska väcka mig med en kyss :)

Yohoo, jag hade en nästintill "normal" natt!

Somnade framåt två och vaknade halv elva.

Det känns bra, börjar nog komma över min jetlag. Men den har varit förvånansvärt mild denna gång. 

Nu sitter jag här på min balkong och undrar om jag nånsin VAR i USA?
Det känns så långt borta....

Hur fort kommer man inte in i vardagen igen?! Usch. Som om det aldrig hänt, liksom. (Fast NÅGON har ju tagit en massa foton....det måste vara jag....)

Hoppas få tillfälle att träffa min kompis Marie idag, vi får se vad vi kan få ihop.

Och så försöker jag bättre på min brunfärg inför tisdagens skjutning.

Hahaha...nä, inte med gevär eller pistol.

Med kamera...

Annika - som gäspande ger sig ut i köket för att brygga kaffe