Nu har jag fikat med min kompis Camilla från Vallda.

Stackaren fick köra hela vägen hit till Göteborg och till Linnéstan.

Eftersom jag är billös och fotlös (Footlose - är inte det en musical?) så kunde jag inte halta alltför långt. Så vi hamnade på Café Cava på Linnégatan.

Vi satt där över våra te-och kaffemuggar och pratade, pratade, pratade. Hon är också föreläsare, så det är kul att kunna peppa varandra och komma med nya idéer. (Och skvallra om branschen...ha ha)

Sedan haltade jag till Apoteket och köpte ett bandage. Skall snart vira in foten - men den är mycket, mycket bättre än jag kunnat drömma om, så det känns väldigt positivt i alla fall.

(Tror underverket hände när jag sa "Piss off, Orm!" Varje gång jag säger dessa ord så ordnar sig allt. Det ska bli mitt nya mantra. Jag ska säga det varje dag när jag är i Hollywood: "Piss off, Snake!")

Annika - ska strax göra Korv Stroganoff.

Tycker bara det är fantastiskt att se hur viga kattdjur är!

Tyvärr strök en fladdermus med...:(

Källa

Idag har regnet och kylan nått Göteborg!

Brrrrr....vad KALLT det är!

För en gångs skull har vi på västkusten troligtvis haft bästa vädret den här sommaren. Har förstått att det regnat något gräsligt på andra ställen. Men inte här! Förrän NU.....

Min fot är förvånansvärt bra!

Oj, vad jag blev paff när jag klev upp.

Det gjorde ju så ont i går kväll, var verkligen beredd på det värsta idag!

Visserligen är den lite svullen under den där kulan - men bara lite - och jag kan faktiskt halta fram riktigt snyggt! :)

Örngott funkar BRA! (Skratt)

Ska ändå försöka halta ner till Apoteket och skaffa en gasbinda, det är nog bra att ha den lindad några dagar så får man stabilitet.

Annika - lyssnar till plaskandet på balkongen och fiskmåsarna skriande.... 

Alltså...jag måste vara inne i ett riktigt dåligt flöde!!

Skulle bara gå ner till affären och lyckades trampa ner i ett hål i asfalten. Vred till foten så det gjorde jätteont.

Nu sitter jag här med en vrickad fot och käkar värktabletter. Önskar jag hade en gasbinda. Just nu är foten inslagen i - ett örngott. Ha ha. Man tager vad man haver!

Jaja - TACK och lov att jag inte gjorde det dagen innan jag skulle åka till USA. (Kanske är det Orm som försöker stoppa mig igen....piss off, Orm!)

Skall bara upp till landet denna veckan och det kan jag ju göra...får väl ligga på soffan där. Pest!

Annika - vilken klänning passar bäst till en gasbinda? (Fniss)

Det här var jobbigt....

Men jag tycker faktiskt mitt förra inköp var snyggare.

Den till höger, alltså.

Den röda - som jag köpte idag - har en urringning ner till magen ungefär. (Skratt) Ja, ni ser var knuten är. Dit ner är det öppet. Men man får väl ha ett linne under.

Den högra är ju inte precis "business" med allt rysch och pysch.

Hur mycket "business" måste man vara?
Fast den kan ju vara svensk "business".

Tja...vet inte....Gud, vad jag är velig.

Annika - som inser att det här kommer att gå många varv innan jag bestämt mig

Det superjobbiga beslutet närmar sig med stormsteg: "VAD ska jag ha på mig på galan i Hollywood??!" "Business attire" står det på inbjudan. Alltså ingen galaklänning, bara...."business"? Vad är DET?!

Hade jag varit 17 år hade det här varit urkul.

Nu är det bara - som sagt - jobbigt.

Eftersom jag är föreläsare har jag ju ett antal "lagom snygga plagg" i garderoben. Behöver inte köpa något nytt. Men hur kul är det att åka till Hollywood med "samma gamla trasa" man haft hundra gånger tidigare?

Jag är LITE inne på en enkel men färgglad klänning.
Sedan kan jag ha en snygg svart "negligé" ovanpå - för den hänger redan i mitt skåp. Men jag knallade runt på Frölunda Torg hela dagen och hittade ta mig katten ingenting.

Det var bara EN enda klänning som hoppade ut och försökte grabba tag i mig:

Man ser det inte riktigt men hängena som hänger från bysten glittrar. Väldigt tjusigt.

ÄLSKAR sådana här draperingar!! ÄL-SK-AR!!!

Den var nedsatt från sisådär 2500:- till 1250:-.

Men jag insåg genast att den var för snygg. Har nämligen bestämt mig för att "klä ner mig". Jag vet hur filmproducenter och regissörer klär sig.  (Och därmed var veckans grövsta generalisering avgjord.)

Hittade till slut tre klänningar i en boutique och testade dom. Kom inte ens i storlek 40! Men oooehhhh...nä, HERREGUD, vad jag måste gått upp i vikt!

Fick ett depressionsanfall.

Bestämde mig för att åka till Hollywood klädd i burka.

Hängde tillbaka klänningarna och försökte dränka sorgen med en fika med bulle istället.

På väg mot spårvagnen gick jag förbi Lindex och....DÄR....!! Woooeh...INTE DUMT.

Stärkt av koffeinet gjorde jag ett nytt försök och provade klänningen.

Storlek Large. Den var som ett femmannatält.

Medium. För stor!

Kände livsandarna återvända. Nej, det blir nog inte burka.

Köpte med mig en styck klänning storlek SMALL. Haha!

Känns mycket bättre.

Jag har den till påseende i 30 dagar.

(30 dagar? Då är jag ju hemma igen från Hollywood. Alltså kan man ha den och....hmmm....)

(Små djävulshorn växer upp som knölar i pannan)

Annika - ska försöka få till en bild på klänningen senare

Vad ska jag göra idag?

Ta mina nya böcker till Myrorna. Har läst ut allihop!

Jag läser aldrig böcker mer än en gång. Det är bättre att dom inbringar några ören för behövande än står och samlar damm i min bokhylla.

Sedan ska jag skicka iväg några av mina egna böcker till min distributör. Dom har slut på lagret av indianböcker.

Och sedan.....ingen aning! "Time will tell"

Annika - inget kaffe än, så det går lite segt....

Känner mig faktiskt rätt deppig idag.

Mitt ex, d v s pappan till min son, är döende i cancer. Han kommer hit en sista gång för att ta adjö nästa månad.

Fixar inte det, känner jag, men jag måste ju....

Min kompis har fått cancer.

Min kollega och kära vän har också fått cancer.

En annan kollega dog i cancer för ett tag sedan, bara 45 år.

Plötsligt blev det mycket.

Väldigt mycket.

Det bara trillar på en....allt på samma gång.....

Kanske var det tårarna på Jacksons begravning i går som gjorde att den resterande sorgen också kom upp till ytan.

Ibland kan en enda tår utlösa ett vattenfall - ett behövligt vattenfall.

Jag är så tacksam för varje dag och att jag och min son och mina övriga nära och kära mår bra!

Sorgen får oss ibland närmare meningen med livet. Eller kärnan i livet.

Varenda dag är en Gåva och vi kan aldrig ta något för givet.

Just därför måste vi leva.

NU!

Annika - glömmer aldrig att vara tacksam....