Sån här vägg ska jag skaffa mig!
Blir så trött på alla sladdar som ligger överallt.

Idag har jag samlat ihop allt skräp som står i trappuppgången, satt det utanför hissen och skrivit en stor lapp om att ägaren ska ta hand om sakerna. Givetvis underskriven eftersom jag inte gillar anonyma meddelanden.

Får väl se om något händer.....ha ha!

Annika - ordningsam! Ibland....

SHIIIIIT, vad varmt det är!
Varför kan vädergudarna aldrig lära sig ordet "lagom"?

Har varit hos tandläkaren. Nu är jag KLAR! Hurra!

Behövde en krona på en kindtand, så det har tagit några gånger.

Nu hoppas jag jag slipper gå dit på ett tag.

Firade denna lättnadens dag genom att käka glass på Avenyn.

Fast där på glassätarbänkarna stog jag bara ut i tre minuter.

Det var som en bastu!

Hade tänkt köpa några linnen och tunikor, men när man är genomsvettig  känner man liksom inte för att gå in i provhytten.

Det får bli nån annan dag...

Annika - som har svidat om till linne och shorts

Jag grubblar så det knakar om resan till Hollywood.

Ska jag resa eller inte?
Jag måste lämna ett besked till Hollywood-folket senast 30 juni.

Ska jag verkligen lägga 20.000:- (eller något sådant) på att åka och hämta någon anskrämlig plåtbit?! (Har ingen aning om vad man får, men dom där statyetterna brukar ju vara rätt fula....)

Folke vill inte åka med.

Min son vill inte heller följa med.

Arvol Looking Horse har en Sundance-ceremoni, annars hade han nog kommit. (Men han och sambon tyckte jag skulle åka)

Jag vill inte åka ensam! 

Det där med att landa i USA, helt DÖD efter en gräsligt lång resa (jag kan bara inte sova på flygplan), försöka hitta sin hyrbil, ta sig ut i en storstad med sex filer, leta sig fram till ett hotell när man inte har en aning om var man är och hjärnan känns som äggröra....urrrrrrrk! 

Jag har gjort det förut.

Jag har rest ensam massor med gånger.

Men då har jag alltid haft vänner jag ska besöka. Eller varit på väg till en kurs - har gått på kurs i San Fransisco några gånger.

Nu känner jag INGEN....

Allt det där funderar jag på.

Jag kan göra SÅ mycket roligare saker med dom där pengarna....

(Kommer inte riktigt på VAD)

MEN - sedan tror jag på ödet. Och tillfälligheter.

För bara några veckor sedan satt jag på ett fik med en kompis och pratade om en möjlig Minya-film.

"Jag tror inte det funkar med en film här i Sverige." sa jag. "Jag har hela tiden sett filmen i USA eller England. Men HUR ska jag få in den i Hollywood?" 

Tre dagar senare får jag en inbjudan till Hollywood.

Hur stora är oddsen att något sådant skulle hända?

Annika - grubblar vidare. Har några dagar kvar att bestämma mig....