Såg en...hrm....märklig dokumentär på Femman om kvinnor som gifter sig och har sex med...hrm....byggnader och saker. (!)

Kvinnorna i filmen hade en kärleksrelation med Empire State Building, Golden Gate-bron, Berlinmuren, en åkattraktion på en nöjespark, Eiffeltornet (som en av kvinnorna hade sex med i filmen) ("Don´t ask!!"), en kyrkorgel, ett staket, en pilbåge, ett japanskt svärd och en altarring.

Nu är jag väldigt förstående när det gäller sexuella avvikelser.

Men...låter det inte lite....tråkigt! (?)

Eiffeltornet känns så kallt. Och stelt.

 Eiffeltornet är GIFT. Bara så ni vet!

Källa

Det konstiga var att "objektssexualitet" - som det hette - hade sitt ursprung I SVERIGE!!

I Norrland!!

(Finns plats här för massor med skämt, men jag avstår. Fast det är svårt. Haha)

VECKANS FRÅGA: Vilken byggnad/sak skulle DU gifta dig med om du var tvungen?

Själv skulle jag gifta mig med.....*tänker så det knakar*.....en gammal engelsk riddarborg. Kanske. Har faktiskt någon form av romantisk koppling till dom. Kan nog utvecklas till kärlek. Kanske.

Annika - som inte har NÅGRA fördomar. ABSOLUT inte!!

Ha ha, den här var ju rolig!
Är det Sverige som spelar???!

Kom just hem efter en lunch på Tin Tin (Engelbrektsgatan, denna gång) med min kollega Monica.

Att vara organisationskonsult är väldigt ensamt.

Det kan ju låta konstigt eftersom jag har folk omkring mig jämnt när jag jobbar. Men jag har ju inga arbetskompisar, ingen att sätta mig och fika med, inga jag kan dela vardagens "ups and downs" med.

Som konsult är man alltid "femte hjulet" och oftast bara något nödvändigt ont som ibland är med på middagar och fester. 

Jag har vant mig. Men jag saknar VERKLIGEN det där med arbetsgemenskap.

Därför är det roligt att träffa kollegor under mer informella former ibland.

Monica och jag jobbade för många år sedan med ledarskap för Skanska.

Vi hade t o m en kurs uppe i Sundsvall, minns jag.

Numera försöker vi få till en lunch så där en gång om året.

Vilket borde vara oftare, för vi har så HIMLA kul tillsammans!
(En del kollegor vill man ju träffa ofta, en del vill man inte träffa alls....)

Annika - laddar upp för en powerwalk i den gassande solen

Vi har blivit erbjudna att anmäla vår film "Spirits for Sale" till Native Spirit Filmfestival i London i oktober.

Det roliga är att de inte annonserar om anmälningar - vilket de flesta filmfestivaler gör - utan själva skickar ut förfrågningar. Vi är alltså väldigt glada att dom har hört talas om "Spirits for Sale"!

Om vår film kommer med ska jag definitivt åka till London.

Hade tänkt åka dit snart ändå :)

Annika - har inte varit i England på två år...HEMSKT länge sedan!