Åsså var det dags för sista lunchen.

Vi började med ett härligt salladsbord och sedan fick vi rådjur.

Ytterligare en timme i kurslokalen och så var ännu en trevlig kurs med underbara kursdeltagare till ända.

Jag hade lovat köra Mariana till Göteborg, så vi stuvade in allt i bilen och körde iväg. Efter några mil såg jag hur det snöade framför mig.

"Vad är DET?!" utbrast jag.

Vi spärrade upp ögonen. MASSOR av papper singlade över vägbanan - och då menar jag MASSOR. Jag såg knappt vägen framför mig.

"Men herregud!" sa jag förskräckt. "Någon har tappat en massa papper."

Inte bara papper låg i stora drivor på vägen utan även saker. Svarta saker och vita saker, en del täckta av "snödrivorna".

Jag försökte förgäves låta bli  att köra över de där prylarna men jag såg inte vad som fanns UNDER papperna. Bitvis såg jag faktiskt ingenting.

När man ligger i 100 och massor av papper kommer flygande mot vindrutan är det INTE kul!

"Help, jag körde över något!" skrek jag.

"Men titta!" sa Mariana. "STACKARS karl!"

Till höger om mig, vid vägkanten, såg jag en Volvo stå parkerad med bakluckan öppen och en äldre man som förtvivlat jagade hundratals pappersark som ystert dansade runt i vinden.

Tydligen hade hans baklucka gått upp och det som fanns i bagaget hade trillat ut.

Kanske hela veckans arbete??

Viktiga dokument, åratal av slit...vem vet?

Vilken mardröm!!

Jag hade verkligen velat hjälpa till, men det är svårt att stanna så där plötsligt när man ligger i 100 och har en hel radda med bilar efter sig. Och när det inte ens finns en vägren att köra ut på.

Nästan framme i Göteborg satte jag på mobilen, upptäckte ett missat samtal och lyssnade:

"Hej, det är Jan." (Min UGL-kollega, alltså) "Bakluckan flög upp och UGL-pärmarna och datorn föll ut. Men nu har jag jagat rätt på alla papper!"

Men herre-gud!! Det var alltså JAN!!

Och det var hela UGL-konceptet som virvlade runt i fredagstrafiken några mil utanför Jönköping!!

"Nån körde över min dator!" sa Jan.

Ähm.....det....hmmm....ooops.....hmmm...ooooohhhhh
hh!

Av alla bilar på vägen - är det möjligt att det var just JAG som körde över Jans dator??!!

Jag DÖR!

Jag skäms ihjäl!

Nu har jag ringt honom.

Det låg många saker på vägbanan.

Och det var massor med bilar som körde förbi.

Vem som körde över vad kommer vi aldrig att kunna fastställa.

Men jag har en gnagande känsla av att den där "bumpen" under mina hjul var en lap top. 

Datorn är paj. Pärmarna är paj.

"Det gör inget, då får jag en ny dator. Allt ordnar sig!" säger Jan som ALLTID är positiv.

Den karln är fantastisk!

Själv hade jag gått i bitar.....

Annika - hemmaaaaa igen! SÅ skönt!