På tal om "Sparven" som jag nämnde i förra inlägget - JAG vet faktiskt en hemlighet om Johnny Depp! En officiell hemlighet och en hemlig hemlighet som jag fick veta av Johnny förra gången vi pratades vid. (Hrm. Host, harkel...host...)

Officiell hemlighet:

Johnny Depp har blivit erbjuden 414 miljoner för en ny piratenfilm!

Fyrahundrafjorton miljoner! (Kan knappt räkna så långt!)

I förskott!
Därmed glider han upp som högst förskottsbetalda skådespelare någonsin och slår därmed Tom Hanks som fick 375 miljoner i förskott för "Änglar och Demoner".

Hemlig hemlighet:

Johnny Depp följer i de traditionella indianernas fotspår och håller väldigt tyst om de donationer han gör. Men jag råkar veta att han har skänkt stora summor av pengar till teaterskolor för indianska ungdomar.

Indianska tonåringar har det tufft och en stor del av dom hamnar i kriminalitet och drogmissbruk. Johnny vill hjälpa de indianer som kanske inte har läshuvud, men som har intresse av att bli skådespelare. Om dessa ungdomar kan få hjälp att utöva sina talanger är sannolikheten stor att dom håller sig borta från destruktiva beteenden.

Det är ett tillfälle för Johnny att hedra sina indianska förfäder (han är själv Cherokeeindian) och att återgälda all hjälp han fick när han själv kämpade sig upp från total fattigdom.

Inte många som går på de här teaterskolorna vet vem som ligger bakom, inte ens lärarna. En gåva skall - enligt indianska traditioner - aldrig skrytas om. Man ger från hjärtat utan att förvänta sig något i retur.

Men nu vet ju JAG, som sagt :)

Fast jag ljög....

Det var faktiskt inte Johnny som berättade det här (surprise!) utan en indiankvinna jag känner. Hennes unga släkting går nämligen på en av dessa teaterskolor.

Annika - inte ofta man kan stoltsera med en nästintill hemlig hemlighet om en Hollywoodstjärna!

Hemma igen! Borta bra men hemma bäst, som sagt....

Mitt Göteborg är så soligt och härligt och grönt! Jösses, det har blivit så mycket grönare bara under de här dagarna jag varit borta.

I vintras köpte jag en fröautomat så att sparvarna inte skulle lida av hunger under de mörka, kalla månaderna. Men de dumma fåglarna hittade inte vägen till min balkong! Inte ens en skata eller fiskmås försökte riva ner automaten!

Hur skulle jag få dom att fatta, tänkte jag!

Snirklad bana?

Lägga ut en rad frön: från Skansberget, över gatan, genom porten och upp till min balkong?

Spela en liten glad fågeltrudelutt med lockande kvitter?

Plantera ett träd i min lilla rabatt, så att dom har nånstans att mellanlanda?

Stå på balkongen och ropa: "Fåglar! Fåglar! Maaaaat!"

Nä, inget hjälpte.

Men nu när jag kom hem slog jag upp dörren till min balkong och....woooee!!

Halva fröautomaten var tom!
Dom hade hittat vägen! Taraaaaa!!

Jag hurrade högt i en plötslig glädjedans.

Sedan tittade jag NER. På balkongens golv.

Det fanns frön precis överallt!

Fy f-n så det såg ut!

Okej, man får ta det onda med det goda.

(Varför måste fåglar sprätta UT allt dom ska äta? Jag har haft undulater och papegojor, så jag känner till sprättbehovet!)

Äh, sprätt på, mina små vänner.

Jag sopar!
Vi fixar det här tillsammans! :)

Annika - djurvän!

Typisk ordinär "sparrow" - kan ses på min balkong.

Källa

Annan typ av "Sparrow"

Sitter dock TYVÄRR inte på min balkong!

(Och hade han gjort det hade han då inte suttit DÄR ute speciellt länge, kan jag säga....)

Nej, jag är inte i Göteborg än :=)

Driver omkring som en hemlös här på konferensgården utan rum.

Gänget jobbar med ledarskap medan Jan och jag terroriserar personalen.

Fast dom tycker ju om oss! (Tror jag, ha ha)

Och Jan var ju förståndig nog att inte packa ner datorn, så nu snyltar jag på hans lap top och säger "hej" till er alla. Bara för att ha något att göra medan vi väntar.

Nu är vi verkligen på upploppet. Om tre timmar bär det av hemåt.

Annika - som trillat ner i godisskålen och just nu prövar salta fiskar