Flera av er har undrat om den nya film jag har planer på att göra.

Jag har börjat berätta om den - om kopplingen till den lilla tätorten Vallda tre mil utanför Göteborg, till kyrkoherden och till väckelserörelserna på 1800-talet.

Som jag tidigare nämnt tyckte jag den "tillfällighet" jag fick höra talas om var mycket mer än bara en tillfällighet. Hela historien är så osannolik att det MÅSTE finnas en mening.  En enda man har blivit satt på ett specifikt ställe för att fullfölja det som aldrig fick avslutas för 150 år sedan. Så spännande!

Jag har lovat berätta bakgrunden, men eftersom det är mycket fakta har jag lagt den på en hemsida.

Ni som är intresserade kan läsa här

Övriga kan gå vidare till nästa inlägg :)

(Göran, du kan väl rätta om jag fått något om bakfoten?)

Annika - som tror att vissa möten mellan människor inte heller är tillfälligheter

Så var vi då hemma igen efter en jättetrevlig dag!

Först åkte vi till Bohus-Malmön där vi träffade Ann-Gret, som ska guida oss runt på ön.

Ett av ställena vi ska ta oss till är det här.

Mitt emot kyrkan (var annars?) finns en domarring och några skålgropar.

Tyvärr har barnen lekt med stenarna och rullat bort dom, så domarringen finns inte riktigt kvar. Man kan ana sig till den och några få stenar är faktiskt orörda, speciellt en plats som ser ut som en tron. Kanske för hövdingen "himself"?

Från den här platsen ser man många av bronsåldersrösena, bl a den där Minyas mormor Ala är begravd.

Sedan måste vi rekognosera caféet också, vilket öppnades för mindre än ett år sedan. Här tänkte vi stanna till med gruppen efter det att vi "gjort" Malmön. En fika och smörgås kan väl sitta bra när vi sprungit i bergen.

Dessutom tycker jag det är kul om man kan gynna de lokala entreprenörerna, dom behöver all hjälp dom kan få med sina verksamheter.

Min bok håller på att gå runt bland befolkningen på Malmön och Ann-Gret tyckte SÅ mycket om den. Jag är så lättad - det känns alltid ansvarsfullt att skriva om andra människors hembygd och historia. Malmön är ju DERAS ö. Och jag ville verkligen hylla ön och dess invånare på rätt sätt!

Nu finns boken även till försäljning på Malmöns hembygdsmuséum och det är ju kul.

Så här fin utsikt är det på caféets altan.

Och sedan begav vi oss upp längs kusten, ut på E6:an, förbi Tanum och Vitlyckehällen, hejade på Minya och Skjöld (och Orm) och susade vidare till Grebbestad.

Jag har inte varit i Grebbestad sedan jag var barn.

Vi hade släkt här som vi brukade besöka, men nu är alla döda.

Vilket underbart litet samhälle! Jättemysigt!

Här ska vi bo andra natten på resan, efter ceremonin till Odens ära vid offersjön i Tanum.

"Långe-Pir´n".

Det är verkligen bohuslänska! :)

Det var dags för lunch.

Jag tog fjordlax med kokt potatis och Vivi gick loss på en grekisk sallad.

Det var SÅ mysigt att sitta på strandpromenaden, titta på folk och njuta av solen och värmen.

Sedan åkte vi och besökte pensionatet vi ska bo på, så nu är jag säker på att jag kommer att hitta rätt!

När vi var klara satte jag TomTom på "hem".

Helt plötsligt befann vi oss på en snirklig, märklig väg - rätt in i ödemarken. Jag fattade ingenting.

"Det här KAN inte vara rätt!" sa jag till Vivi.

Men TomTom gav sig inte, han SKULLE rätt in i skogen.

Och så helt plötsligt uppenbarade sig Världsarvets rödmålade stolpar som utmärker ett fornminne.

"Vad är det här?!" undrade jag och var tvungen att stanna.

Och ser man på.....!!

En ristning som jag letat efter!!

Det här är nämligen Skandinaviens - kanske världens - största hällristning!

En 2,5 m man som troligtvis förställer Oden, Guden med spjutet.

Den här hällen är speciell eftersom den även innehåller ristningar från järnåldern, d v s vikingatiden. Guden har ristats tvärs över gamla ristningar och kan därmed ha visat en ny "era".

Kanske var det då nya gudar som Oden och Tor dök upp?

Jag har sett den här ristningen på bild och alltid velat se den i verkligheten, men aldrig hittat dit.

Nu fixade TomTom att jag kom till Oden!
Det var väl helt fantastiskt!

Hit ska jag ta gruppen när vi åker till Grebbestad.

På så gott som alla hällristningar i Bohuslän rinner vatten ständigt ner över graniten. Även när det inte har regnat.

Efter 3000 år funkar "bevattningen" fortfarande.

Varför våra förfäder valde att rista på hällar där vattnet sipprade över ristningarna kan vi bara gissa oss till.

Vad gissar du på?

Kommentera gärna.

Ingen VET, så alla gissningar är okej.... :)

Annika - som vet att den här resan kommer att bli helt fantastisk! Bara solgudarna är med oss :)