Det var mycket dis idag.

Både utomhus och i min hjärna.

Men ser man på, det klarnade....

Jag smet inte från städningen.

Jag städade badrummet - på platser där "no man has ever gone before!"

Var riktigt stolt över mig själv.

Sedan läste jag på för att förbereda mig för mötet med prästen i morgon. Vi ska diskutera filmprojektet igen.

Därefter gick jag en härlig, lång powerwalk i Slottsskogen. SÅ skönt!!

Åt sallad till middag och bestämde mig sedan för att attackera resterna av Billy-röran. (Har blivit av med det mesta. D v s stuvat in i andra skåp!)

Alla mina smycken låg i en stor röra.

VAR ska jag hänga dom??!

I badrummet, som alla andra?
Men jag vill ju inte vara som alla andra. (Ler)

Jag tänkte och tänkte och tänkte...och...taraaaa!!
Plötsligt fick jag en snilleblixt!

Gallret i mitt hallskåp blev helt fantastiskt!

Jag står ju ändå i hallen och tar på mig smyckena.

KOLLA - vad fint och överskådligt!

Jag kan dra ut gallret också, så att jag kommer åt smyckena bättre.

T o m örhängena har jag krokat upp.

Jizzez, vad jag är SMART! Nästan skrämmande....puh....

Blev alldeles slut av all denna kreativitet.

Nu måste jag vila mig. (Skratt)

Annika - som ser ljuset i tunneln. Städa-hemma-tunneln, alltså....

Snart är det påsk....

Efter en seg start (kom inte i säng förrän två i går natt....jag "fastnade" i soffan när jag kom hem) så har jag nu dragit igång "Operation Rundringning".

Tillsammans med en konferensgård har vi gjort ett stort utskick om UGL-kurser och ska nu ringa upp alla kunder. "Har ni fått brevet?"  

17 sidor med namn. (svett, svett).

Jag jublar inte precis när jag måste ringa runt och sälja, men det tillhör mitt yrke. Och alla jobb har roliga och mindre roliga moment.

Efter en timma insåg jag att det hela var dödfött.

Folk har påsklov.

"Kommer på tisdag!" blev svaret.

Så jag lade ner till förmån för något annat. Typ städning.

Också ett "mindre roligt moment". (Suck)

Eller så kanske jag ska smita ut och leta efter en kökslampa.

Börjar bli trött på lampfästet som hänger ensamt och dinglar ovanför köksbordet.

INTE så snyggt!

(Eller så kan man ju ta ner det. Nån gång. Kanske.)

Annika - som försöker hitta orsaker att låta bli att städa....

"Skull and Bones" - tidigare kallad "The Brotherhood of Death" - är ett hemligt ordersällskap som grundades på Yale University 1832. Endast topparna i USA  får vara medlemmar vilket inkluderar presidenter och makthavare inom affärsvärlden och krigsmakten.

I många år har det gått ett rykte att "Skull and Bones", genom George Bush d ä, har grävt upp Geronimos ben och använder den f d Apachehövdingens skalle för initiationsriter.

"Skull and Bones" skall vid ett tillfälle ha medgivit att så är fallet. Och Apacherna rasar. I åratal har dom begärt att få tillbaka Geronimos - eller Goyathlays som han egentligen hette -  skalle men inte lyckats. Möjligheten att öppna graven för att se om skallen finns kvar går helt emot indianernas tro på att gravfriden inte får störas.

Harlan Geronimo

Nu har Geronimos sonsonson Harlan Geronimo beslutat sig för att stämma ordersällskapet. Och i släptåg med stämningen blossar familjefejderna upp. Apacherna är - som alla stammar - uppdelade i olika grupperingar och frågan är nu - VEM skall ha skallen? Var skall kvarlevorna begravas?

Apache Prisoners of Wars gravfält. Geronimos grav.

Geronimo, som föddes i norra Mexico (idag New Mexico) dog 17/2 1909 efter en lång fångenskap och är begravd i Fort Sill i Oklahoma på en gravplats för militärfångar. Hans familj har alltid kämpat för att få hem honom men har aldrig lyckats.

Annika - som ser striden mellan David och Goliath framför mig. Indianer stämmer Bush & Co. Häftigt!

"God middag och välkomna ombord! Det är jag som är piloten kaptenen tågföraren!"

Vilken sabla tajming jag hade!
Knäppte precis när tågnisse kikade ut....hihi.....

Längst fram, satt jag.

Nästan längst fram.

Tre timmar senare var jag framme i Stockholm.....

....och slutade som alltid på Böfhaus på Vasagatan.

Woooeeee, nu har jag mitt klippkort fullt!
Nu är det dags för min gratismiddag nästa gång :=)

Nä, de där efterätterna ska vi inte kika på.

Flås, flås, flås....

Upp för Drottninggatan med min stora väska.

Och HÄR, där jag står, ligger Vattumannen.

De hade smällt upp mitt foto på dörren och dukat så prydligt med en massa böcker. Väldigt fint.

Och KOLLA, vilka härliga, underbara vänner som dök upp.....

Nikeisha och hennes mamma.

Och så är det mormor som tar fotot.

Själv har jag blivit en Pytt...  he he....

De här fina fina bilderna visade jag för besökarna.

Sista timmen hade jag en mycket trevlig föreläsning i Vattumannens samlingsrum nere i källaren.

En av tjejerna som dök upp deltog på den sista Svarta Katten-resan till Omberg, så det var jättekul att ses igen.

Och TRE av deltagarna tänkte medverka 21/6 när vi firar sommarsolståndet i Tanum. Roligt!

19.30 var jag klar i butiken. Då hade dom redan haft stängt en halvtimme, men det blev så många frågor och diskussioner efteråt, så jag kom inte iväg.

Tillbaka på Centralen igen - hittade en gigantisk påskhare. Ha ha!

Och här sitter jag och väntar på mitt tåg....

Väntar och väntar och...gäsp....väntar....

Nu är jag hemma igen och tisdagen har övergått till onsdag.

Det var en härlig dag med många trevliga läsare att prata med.

Som författare måste man komma UT och träffa dom som läser det man skriver - annars blir det fasansfullt tråkigt. Då har man ju ingen ANING om vad folk tycker och tänker.

Sådana här små utflykter är jättekul och nu har det ju blivit en hel del de här senaste veckorna.

Och NU...väntar zzzzzzzängen :)

Annika - som njöt av  att gå hemåt i den LJUMMA nattluften.