Jag har blivit plåtad många gånger när jag föreläser.

Det är hemskt. Fotona blir sällan bra.

Ofta har jag munnen i en konstig grimas eftersom jag håller på att prata. Inte så sällan håller jag på att säga "o" just när dom knäpper.

Dessutom gestikulerar jag som en galning när jag står där framme.

Och visar känslor. Och "spelar" ut.

(Ska man ha med sig publiken så får man ju ge ALLT!)

I alla fall - här kommer de SÄMSTA bilderna från i går.

De jag absolut inte tänker visa er. (ha ha)

 "Alltså...jag SÅG det där spöket, jag lovar....jag blev SKITRÄDD!"

"Kolla, kolla...där är det!! På bilden! Såg ni??!"

"Jag SPYR! Jag DÖR!"

"Och kolla, nu har jag blivit alldeles KNÄPP! Jag ser spöken överallt...ooooiieeehhhh.....!"

Fast ibland får jag ju till det! :)

Agneta och jag tog det väldigt lugnt i morse - sov ut och åt frukost.

Sedan ville Agneta visa mig Kalmars slott. 

Det är SÅ fint där det ligger precis vid stranden.

Slottet byggdes för 800 år sedan, då gränsen till Danmark gick bara några mil söderut.  Både Skåne och Blekinge var danskt på den tiden.

Vasakungarna Gustav Vasa och Erik XIV byggde om det medeltida slottet och gav borgen det utseende det har idag. 

Agneta siktar....och skjuuuuter....(nästan)

1676 kantrade och sjönk skeppet Kronan under ett slag med den dansk-holländska flottan. 850 personer fanns ombord. Endast ett 40-tal överlevde. Kronans förlisning är en av de största fartygskatastroferna i Sverige.

Vraket har lokaliserats och man har lyckats få upp tusentals fynd. Bl a dessa kanoner. 

Och där ute i horisonten ser ni - Öland! 

Det var en underbart solig dag.

Men Kalmar har en sak gemensamt med Göteborg: det blåser! Alltid! (nästan)

Och vindarna var kalla. (Märkte vi när vi slog oss ner på en bänk.)

Så vi travade iväg tillbaka till biblioteket där vi var i går kväll och högg in på deras underbara salladsbuffét! 

Jag försökte ge Agneta ett nytt ansikte med hjälp av Orreforsglaset (hihi)

(Eller är det Kosta-Boda?)

Sedan var det dags för mig att ta adjö av Kalmar och styra kosan mot Eksjö, c:a två timmars bilresa nordväst om Kalmar.

Min kollega Jan, som jag jobbat med i många år, skryter alltid om sin otroligt vackra, underbara stad.

Så nu tänkte jag han skulle få upp till bevis :) 

Och han hade ju alldeles rätt!
Eksjö är fantastisk!

Speciellt de gamla kvarteren som gör Eksjö till en av de finaste trästäderna i Sverige.

Jans pappa var en välkänd fastighetsägare och entrepenör och Jan själv är kommunalpolitiker med sitt hjärta djupt i Eksjös mylla. Han gör allt han kan för att stan ska förbli så här vacker som den redan är. 

Det här är en av de tre ursprungsgårdarna.

Huset är från 1400-talet.

Har ni hört talas om Borgmästare Munte?

"Borgmästar Munte, han red på sin Brunte...lalalalala....."

Här bodde han! Vem visste väl det?! (Inte jag!)

Det var mycket hästskit överallt förr i tiden, så borgmästaren fick sina egna större och upphöjda stenar för att slipa skiten.

Ser ni hur dom leder fram till dörren? :)

Jan bjöd på kaffe och vi travade runt i de gamla kvarteren och njöt av solen.

Och sedan var det dags att hoppa in i bilen igen.

Jag hade ju tre timmar kvar. 

Från Eksjö till Nässjö. Och från Nässjö till Jönköping.

Och DÄR ligger ju stan vid Vätterns fot. :)

Nu har jag kommit hem och packat upp och slängt mig på soffan.

Aaaah....borta bra men hemma bäst. Som alltid!

Annika - jättenöjd med de två härliga, soliga dagarna!