Oj, så det snöar!

Jag sitter här i receptionen medan kursdeltagarna jobbar med ledarskap och utanför är det total snöyra.

Vi har nog hunnit igenom alla årstiderna under de här fyra dagarna.

I går satt några deltagare utomhus och jobbade!

Ikväll är vi lediga eftersom det är sista kvällen.

Fredrik är som vanligt jättegullig och låter mig bestämma vad alla andra gäster - inklusiva mig själv - ska få till efterrätt. (Haha, här har man MAKT)

Så det blev panacotta med glass.

Perfekt avslutning på veckan.

Till helgen ska jag bara äta filmjölk och knäcke....

Nu är jag mätt så det räcker för en vecka :)

Måste tillbaka till kurslokalen, så bye bye for now.

Annika - på upploppet

Här kommer veckans matreportage.

(Jag har ju redan tjuvstartat)

Please let me introduce to you: Sveriges bästa kock!

(Nu vet jag att massor med kockar blir sura på mig, speciellt alla kockar jag KÄNNER. Alla två. Men, sorry girls and guys, jag har min favvis....)

Fläskfilé har aldrig smakat så gott!

Här är den serverad med baconinlindad potatisbakelse och champinjoner.

Jag är SÅ svag för efterätter!

I LOVE them!

Men det ska vara små efterrätter som slinker ner lätt...glass och sorbet och fromage och sådant.

Och Fredrik (kocken) vet att jag älskar Creme Brulé, så jag får den varje gång. Här med en kula sorbet.

Kolla, vad lycklig jag blir när jag får äta efterrätt!

Jag blir lycklig för nästan allt....

Kaffe, creme brulé, vackra solnedgångar, mer kaffe, trevligt sällskap...

NOW, follow me in to the kitchen.....

...och DÄR hittar vi.....

...nä, det här är inte kocken, det är Christina som äger stället.

Hon måste ju hålla koll på att middagen fungerar.

Men var är kocken?
"Hallå, Fredrik.....dags för köksreportage!"

Här har vi Fredrik.

Han måste få på sig kockjackan först.

Okej, här har vi äntligen min superduperfavoritkock!

(Och då har jag ätit mig igenom massor med konferenshotell i Sverige!)

Fredrik är otroligt duktig.

Det säger ALLA som varit här och fått njuta av hans proffsighet.

Han har verkligen den där extra "touchen" på allt han gör.

Dessutom är han så snäll och go och behandlar mig som en Drottning (Ler)

Jan säger att jag flirtar med kockarna så att jag ska få bästa maten.

Fast så är det ju inte, jag är bara ute i köket av och till och TACKAR!

Det ska man ju göra när man uppskattar något!

Jag har varit på det här hotellet i mer än tio år, så jag känner ju personalen utan och innan :)

Fredrik (vars favoritmat är lasagne) har varit kock i 12 år men gjorde uppehåll ett år för att utbilda sig till massör, vilket han nu pysslar med en gång i veckan.

Och sedan rymde Jan och jag från kursgården.

Till Stenungsund.

I solnedgång.

Här spankulerar vi längs med kajen.

I horisonten går bron över till Tjörn och därefter kommer man över till Orust.

Och SEDAN hittade vi ett fikaställe, Espresso House.

Det var ju flera minuter sedan vi åt mat, menar jag....

Jan står och filosoferar och tittar ut över vattnet.

Nu är vi tillbaka igen och 2/3 av gruppen jobbar fortfarande.

De är SÅ duktiga och mogna och seriösa - vilket gäng!!

Tänk, i morgon är det torsdag.

Så FORT dagarna går!

Annika - som önskar er en trevlig kväll

Här jobbar vi så svetten lackar.... :)

Fast det är ju mest gruppen som jobbar.

Jag och min kollega Jan ser på.

Här är ett av våra grupprum.

Det är en helt fantastisk utsikt, som tyvärr inte syns på den här bilden.

Men där utanför är HAVET....

Och så var det dags för lunch.

Underbar mat som alltid.

Kolja med vitvinssås och musslor, blev det idag.

Jan älskar god mat, så jag vet inte varför han ser så allvarlig ut här.

Kanske är det denna högtidliga stund, då han får lov att äta tillsammans med mig SAMT få det hela förevigt på bild. (Skratt)

Nu ska vi snart äta middag.

Det är lite svårt att hinna med att ha kurs mellan alla måltider och kaffestunder.

Och sedan, efter maten, ska Jan och jag RYMMA!

Han ska köra mig till Stenungsund och bjuda mig på kaffe vid kajen.
Fatta vad spännande....hela vägen in till civilisationen! (Skratt)

Annika - med kameran i högsta hugg för att föreviga såväl middag som kvällsutflykten

7 april har jag föreläsning och boksignering på Vattumannen, Drottninggatan i Stockholm.

Evenemangen ligger nu uppe på deras hemsida:

http://www.vattumannen.se/Evenemang.aspx

Kom gärna förbi och säg "hej" om du är i närheten.

Annika - som tycker det ska bli KUL att komma ut och prata om Minya

Den här nya UGL:n är rena semestern för oss handledare.

Förut stod vi där framme och höll låda en stor del av tiden. Nu är det grupparbeten som gäller och deltagarna får ta mycket större ansvar att själva genomföra sin inlärning. Vilket får till följd att vi bara sitter nånstans och väntar. Och väntar.

Just nu är det tre timmars väntan tills vi startar igen 19.00

Man får nog ta med sig nån hobbyverksamhet - börja brodera eller nåt. (Kanske kan skriva en bok medan jag kör UGL....haha).

Men materialet är bra och vi kan nog få "studs" på den här kursen också när vi kört in oss. 

Det här är MIN säng.

Oj, så många gånger jag sovit i den.... 

06.40 i morse drog jag upp rullgardinen.

Mitt emot mig ligger matsalen..... 

...och åt andra hållet har jag havsutsikt. (Skratt)

Ser ni den lilla fliken hav? 

In i duschen, på med kläder och smink. En skvätt "lukta gott" - och sedan är man klar för dagens övningar.

Just nu är det Calvin Klein som gäller.

Okej, nu ska jag ta en runda i grupprummen och se hur jobbet går. Och sedan....tja, vad ska jag göra sedan....

Annika - som fördriver tiden med allt möjligt 

Hallå alla vänner!

Nu har vi slutat för dagen.

Det trådlösa nätverket räcker inte in i mitt rum - jag bor längst bort i korridoren. Alltid i samma rum. Det är MITT rum. (Hihi)

Så nu har jag satt mig i receptionen med min laptop.

"Visst är det skönt på det här hotellet?" sa jag till mina kursdeltagare som kom förbi. "Ingen TV. Ingen tidning. Man är totalt borta från omvärlden. Härligt!"

"Men du sitter ju där med DATORN!" sa dom. "Vilken dubbelmoral!!"

Tänk vad blind man kan bli på vad man gör! (Skratt)

Allt har gått bra. Nio stycken härliga människor. Och som alltid världens bästa mat, lagad av världens bästa kock. Tycker JAG. Han slår säkert Gordon himself!

Idag fick vi varm chokladsufflé med hemmagjord glass och lingon till efterätt. Garanterat inga kalorier. Suck! Måste ta foton på maten så får ni se hur den ser ut. Så kan ni sitta där och dregla. Hihi....

Återkommer i morgon när jag har lite tid över.

Annika - som ska krypa ner i sängen och läsa Vetenskapens Värld som finns i massor här. Älskar den tidningen!

Idag har jag varit på Hakefjordens Konferens bara för att slänga in alla prylar. Men Christina - som äger stället - har världens största hjärta och vägrade släppa ut mig därifrån om jag inte åt lunch. Eller åtminstone kaffe med smörgås :)

Hotellet hade haft stor fest till fyra på morgonen, så hela personalen var lindrigt trötta. Och nu väntade den stora städningen.

I morgon bitti åker jag och hämtar deltagare på Centralen och sedan bär det av tillbaka till Hakefjorden och UGL-kursen.

UGL är ju väldigt intensiv med långa, långa dagar. Den här gången blir det ännu värre p g a det nya konceptet. Jag måste plugga teori och upplägg alla lediga stunder som finns.

Och DÄRFÖR - kära bloggläsare - finns det risk att jag lyser med min frånvaro vissa dagar. Jag ska verkligen försöka göra åtminstone ett inlägg per dag, men om jag försvinner beror det bara på att jag håller på att jobba ihjäl mig.

See you when I see you :)

Annika - blommorna vattnade, kylskåpet tömt, väskorna packade...

Jag hade inte tänkt berätta mer om Prinsen, men på allmän begäran får jag väl göra det då.....(Ler)

Efter äventyret i Egypten flyttade jag hem till Sverige och blev ensamstående mamma på socialbidrag i Bergsjön, en av Göteborgs förorter.

Prinsen gjorde det som han alltid gjorde: flög land och rike runt och försökte spela bort pengarna lika fort som dom kom in. Vilket var omöjligt. Varje månad fick jag samtal från världens alla metropoler.

När Prinsen kom till London ville han ha sällskap och då skickade han mig en flygbiljett. Vi bodde alltid på Londons lyxhotell. Det var två ändar på en skala: förorten i Göteborg och ett sjukt lyxliv i London.

För "sjukt" var det! Riktigt sjukt!

Prinsen vaknade vid tretiden på eftermiddagen, beställde upp frukost (lunch?) och sedan såg vi på TV några timmar tills Playboyklubben öppnade. Resten av kvällen och natten spenderade vi vid olika spelbord. Jag var "kuttersmycke" medan han spelade bort hundratusentals kronor varje natt.

Vi kom tillbaka till hotellet vid fyratiden på morgonen. Och då skulle han ha middag på rummet. Sedan sov vi oss igenom dagen.

En syn jag aldrig glömmer var den blinda arabprinsen som alltid satt vid spelborden bredvid oss tillsammans med sina fyra fruar som satsade pengar åt honom. År efter år satt han vid samma bord! Jag tror inte ens han var medveten om ifall han vann eller inte. Han tycktes i alla fall inte bry sig.

Efter några nätter vid spelborden blev jag himla trött på att kolla in tjejer med kaninöron och svansar.

"Tag mitt VISA-kort och shoppa upp Harrods!" sa Prinsen.

Jag kunde köpt vad som helst!

Men det enda jag köpte var en gigantiskt stor nallebjörn till min lilla son. (Jag ville inte utnyttja någon annan för pengarnas skull. Tro det eller ej, men vår vänskap var totalt platonisk!)

Jag minns att vi fick massor med problem på flygplatsen eftersom björnen var för stor som bagage, varpå Prinsen helt sonika köpte honom en egen flygbiljett! 

Allt går att lösa för pengar.

Ibland gick vi på nattklubbar. Märkliga klubbar dit man behövde en magisk nyckel. Jag insåg snart att dessa klubbar endast var för dubbelVIP:arna, politiker, filmstjärnor - och arabiska prinsar. Där bugade ALLA för en. T o m för mig som inte begrep mycket av nånting. Men jag lärde mig spelet och snart bugade jag högtidligt tillbaka till alla dom där bugarna.

På väg till Londons inneklubb - Talk of the Town. Jag minns att vi hamnade bakom scenen och pratade med alla stjärnorna i showen.

Prinsen kände dom, varenda en.

Och den där klänningen var så vacker. Jag fick många sådana arabiska klänningar av Prinsen. Men jag hade inte så mycket användning för dom i Bergsjön...

Prinsen himself spenderade större delen av tiden i sin arabmundering.

Men när vi gick ut klädde han sig i de dyraste kostymer han kunde hitta.

Roligaste minnet

Jag hade precis köpt en fuskpäls för 300:- på Ellos. Det var INTE lätt att försöka smälta in i överklassens överklass när man var socialfall från Bergsjön! Kanske lurar pälsen någon, tänkte jag....

När jag skulle åka hem den där gången stod limousinen väntande på mig utanför hotellet. Eftersom man ABSOLUT inte fick bära sina egna väskor - det fanns det tjänare till - stod jag tålmodigt och såg hur minsta lilla väska bars ned till bilen. Och där - sist i raden - kom tjänarnas tjänare.

Han gick långsamt och försiktigt samtidigt som han höll båda armarna rakt framför sig. Draperad över armarna låg min päls. Han behandlade den som om den vore en lyxpäls från Dior istället för en fuskpäls från Ellos.

Det var så hysteriskt roligt!!
Jag funderade på om jag skulle vika mig dubbel av skratt eller fortsätta spela spelet. Så jag valde det sista.

"Put it there!" sa jag och pekade på limons baksäte med en gest som var värdig Drottningen av England.

Han la in den såååå försiktigt. Jag lutade mig in i bilen och puffade till några pälsstrån som låg snett (låtsades jag) samtidigt som jag nickade och gav honom min bästa VIP-blick.

Ellospälsen à la 300:- fick ett eget säte i en limousine.

Jag satt och log hela vägen till flygplatsen.

Mina dagar i London tillsammans med Prinsen gav mig inblick i ett liv som var så totalt bizarrt och SJUKT! Det var HANS liv. Och det var vansinnigt roligt att byta ut min tuffa tillvaro av och till. Men jag skulle aldrig någonsin stå ut med ett sådant liv. Det är bara inte JAG.

Jag undrade ofta vem Prinsen var....längst där inne?

Vad drömde han om?

Fanns det några drömmar över huvud taget?

Han kunde ju köpa ALLT för pengar.

Allt utom mig.

Och det var nog därför han  frenetiskt fortsatte att uppvakta mig i sju år!

Var det kärlek?
Nej, jag tror inte det.

Han kunde bara inte smälta att det fanns något som hans pengar inte kunde ge honom....

Del III: Prinsen i Sverige.

Kommer snart!

Annika - aaah, ljuva minnen....