Jag sov inte till 12....(det har jag nog aldrig lyckats med, faktiskt....)

Men till 09.30

Är så död av den här envetna förkylningen.

Jag tror Sarah Dawn Finer har samma skit. "Det är inte en vanlig förkylning", säger hon i en intervju.

Nej, just det, Sarah....vi ska vara hedrade som fått en sådan ovanlig och speciell förkylning. (Skratt)

Just nu VRÄKER snön ner.

Men den ser inte ut att stanna kvar. Som vanligt här i Göteborg blir det väl bara slask och sen är den väck.

Idag ska jag lassa in allt kursmaterial, alla pärmar, alla ramar - och allt annat - i bilen och köra iväg med det till kursstället i Jörlanda. För i morgon bitti, då kursen börjar, måste jag hämta fyra personer på Centralen och då kan jag inte ha bilen full av bagage.

Och sedan ska jag bara vila och ta det himla lugnt så att jag orkar med den kommande veckan.

Annika - som inte ätit frukost, inte duschat, inte klätt på sig. Med andra ord, inte gjort ett skit! (Skratt)

Nu är jag hemma igen. Gud, vad skönt.

Jag har duschat och sedan kom jag på att jag inte ätit sedan 12, så jag fixade en snabb supé till mig själv:)

Här kommer några foton från dagarna i Stockholm.

Tillbaka i Gamla Stan. Härligt!
Jag älskar gränderna i Gamla Stan.

Och det var just i Gamla Stan, på Järntorget, som jag träffade

Nikeisha och hennes mormor Dagmar för en fika.

Alltid lika roligt att träffa dessa superpositiva och trevliga människor!

Sedan gick jag tillbaka till hotellet och la mig i sängen och zappa....

Kunde inte bestämma mig för Let´s Dance eller Så ska det Låta, så jag såg på båda två. Väldigt förvirrande. (Skratt)

Idag (lördag) var det dags att bege sig till Moderaternas kontor som också  ligger i Gamla Stan.

Den här gången jobbade jag med kvinnliga politiker som kom från hela Sverige.

Dom här utbildningsdagarna är SÅ kul.

Positiva och nyfikna tjejer, massor med frågor och en härlig stämning!

 Så här glad blir man när man får KAFFE.....

 ....och KOLLA så många kakor vi får!

Gunnar Hökmark tittade förbi lagom till kaffet.

Och sen var det dags att åka hem.

Nu ligger jag på soffan och kollar på Wallander.

I morgon är jag ledig. Nästan. Då ska jag sova till....tolv...(skratt).

Annika - nöjd med dagen

Jaha, här är jag ÄNDÅ. Hittade en dator här på hotellet, så jag tar mig några minuter och kollar mailen.

Bonniers sa "nej". Och jag är pissed off.

Inte för att dom sa "nej" - man får massor med "nej" under sin livstid och förlaget kunde lika gärna hoppat av efter det att jag skrivit hela boken.

Det jag är sur på är SÄTTET det gjordes på.

Jag skickade 2 A4-sidor som en synopsis i början av november. Och sedan har jag väntat och väntat och väntat. Och ringt och mailat och väntat. Fått till svar: "Håll ut!" Så då gjorde jag det. Höll ut. I TRE månader!

Om dom sagt "nej" då i december hade jag letat vidare bland andra förlag. Eller börjat skriva. Nu har jag suttit och väntat och kastat bort all den här tiden.

Orsaken var att "det produceras för många böcker i personlig utveckling."

(Jaha, gjorde det inte det i november....?) Men ska jag vara ärlig så har jag tappat gnistan för idén som jag brann för i november. Just nu känns det mer som livet cirklar runt Minya - kvinnan i klippan.

Och HENNE har jag precis träffat! Då blir man glad igen!

Nikeisha och hennes mormor kom in till Stockholm för att fika med mig här i Gamla Stan. SÅ KUL att träffa dom igen.

Jag går vidare. Framåt. Eller uppför spiraltrappan.....all the way up! :)

Annika - som nu ska lägga mig på hotellrummet och zappa

Nu försvinner jag ett tag.

Ja, inte så att jag går upp i luft, precis.

Men i morgon bitti åker jag till Stockholm för ett möte på Bonniers 13.30

Då kommer utlåtandet. Spännande......!

Men jag har full tillförsikt till att det som jag ska göra av alla dom där olika projekten kommer att bli verklighet. Det kanske inte är boken, det kanske är filmen. Och då ordnar det sig. Inget att oroa sig för.

Sedan, i morgon eftermiddag, ska jag träffa min älskade Minya/Nikeisha och hennes mormor. Vi ska ta en fika i Gamla Stan där jag ska tillbringa natten på hotell Reisen.

På lördag jobbar jag med Moderaterna - ledarskap och teamutveckling.

Tar sista tåget hem och lär väl vara tillbaka vid tiotiden.

Jag tar inte med mig datorn. Orkar inte släpa runt på den i Stockholm och dessutom är det ju bara två dagar.

Därför försvinner jag från bloggen ett par dar och vi hörs igen lördag kväll. Men jag lämnar er med en underbar bild - ljuset kommer tillbaka! Och flyttfåglarna! 

Annika - som just varit på ett kundbesök och nu ska packa för morgondagens resa

Här kommer en liten tur i mitt indianmuséum igen :)

(D v s i min hall) 

En helt vanlig drömfångare.

Men den här är så vacker och den gjordes till mig av en Navajokvinna. 

En helt vanlig sköldpadda.

Sköldpaddor kan man ha till mycket.

T ex till skallror.

Den här är en gåva från en Creeindian 

Och så här ser den ut på andra sidan....

Den här masken älskar jag.

Den är gjord av Hopiindianer och har faktiskt samlarvärde.

Varje år gör dom ett begränsat antal av en specifik mask, nästa år byter dom till en annan. Vissa personer samlar på alla maskerna.

Just den här heter "Companion" - följeslagaren och är inköpt i Arizona.

Under ceremonier ikläder sig dansare och medicinmän olika typer av masker och blir därmed en viss ande. Dom får inte ta av sig masken annat än i ett inhägnat område där dom kan äta och dricka.

Dessa masker är kopior av de masker som används inom Hopistammen.

Annika - som får många minnen när jag tittar på saker som jag fått eller köpt

Så här går det till i min bloggvärld:

Varje morgon sitter jag här och tänker

"Jag måste skriva något. Och jag har INGENTING att säga. Äh, jag lägger ner bloggen.  Hur kan dom läsa det här tråkliga svamlet??"

Sedan skriver jag NÅGOT. Bara för att skriva NÅGOT.

Och sedan går dagen och på kvällen har jag sisådär 50 saker att skriva om och kan inte bestämma vad jag ska ta med. Ibland funderar jag på att ha två bloggar....

Nästa morgon börjar det om igen: "jag har INGET att skriva om."

Om jag var en aning förnuftig hade jag liksom bunkrat upp allt från föregående kväll och kunde skrivit det på morgonen, men alla goda idéer försvinner under natten.

Sammanfattningsvis så är det här antagligen en väldigt bra beskrivning för hur jag funkar - på morgon är min hjärna död. Min kreativitet är på noll. Jag har visserligen inte svårt att komma upp ur sängen, men jag är mer zombie än människa fram till lunch.

Däremot på KVÄLLARNA...ojojojoj, vad jag blir kreativ. Det är på kvällarna/nätterna alla mina böcker har kommit till. På nätterna händer underverk. (Skratt)

Jag skulle behöva gå upp vid tolv och lägga mig framåt tre på natten, så skulle jag nog få en normal dygnsrytm. Suck.

Annika - som fick ihop ett inlägg genom att säga att jag inte får ihop något...haha

Ibland drömmer vi om NÅGOT...

...något som finns där uppe, som ett hägrande mål.

Men vägen dit är nästan aldrig rak.

Trappstegen kan vara förrädiska.

Och vägen går ju bara runt, runt.

Händer det något? tänker man.

Jag kommer ju ingen vart!

Ibland krävs det många cirklar och mycket snubblande....

...men varje cirkel för dig en aning närmare målet.

Och bara för att vägen är krokig betyder det inte att målet är ouppnåeligt.

Annika - på evig färd i en spiraltrappa

Fick höra att projektet på Uddevallaskolan är på gång.

24 mars träffas rektorer och personal från Vitlycke museum, så nu ska det nog bli ordning på det här.

Tänk om ALLT trillar ner samtidigt.

Bonniers vill att jag skriver boken. Snabbt.

Filmbolaget gillar boken och vill skriva manus. På studsen.

Folke vill göra dokumentärfilmen. NU.

Uddevallaskolan vill att jag engagerar mig för fullt. Genast.

Då hade man fått säga nej till hälften. Ve och fasa!!

Haha, nä, jag står med fötterna på jorden.

Om en enda sak av ovanstående blev av hade jag blivit jätteglad!

Annika - med hoppet i behåll