Jag packar. Igen.

I morgon ger jag mig av till Kalmar och det ska bli JÄTTE-kul!

Ser verkligen fram mot föreläsningen - nu har jag ju ett bildspel med mig, så det blir lite extra roligt att visa de här vackra bilderna.

In med alla böckerna i bilen.

Inte bara ska det bli kul att föreläsa om Minya i morgon.

Det ska också bli roligt att träffa min kompis Agneta, som är vänlig nog att ge mig en sängplats :)

Agneta ska med på Tanum-resan i maj och då är det min tur att bjuda in henne.

Kul med vänner som man kan hälsa på och bli påhälsad av!

Tom-Tom säger att det tar fem timmar och tio minuter att komma till Kalmar - vilket innebär sex timmar eftersom jag stannar och äter.

Eniro.se säger att snabbaste vägen är över Jönköping.

Hitta.se säger att snabbaste vägen är att vika av vid Borås.

Vad Tom-Tom säger har jag inte kollat.

Känns lite förvirrande....?

Eftersom jag ska föreläsa 18.30 och behöver några timmars vila efter den långa bilturen kommer jag nog att ge mig iväg strax före tio.

Kalmar - gå nu man ur huse till biblioteket i morgon!
Så träffas vi där!
Okej?

(Skratt)

Annika - som har ont överallt efter träningsrundan på gymet i går. Shit, vad jag är otränad...suck...

Jag har hamnat i en STOR lekpark!

Den är vacker. Full av prunkande blommor och träd.

Till höger om mig klättrar ungar på en klätterställning.

Här gäller det att komma ÖVERST! Att vinna!

En del lyckas, en del kommer bara halvvägs.

”Ge mig din hand, jag kan hjälpa dig!” säger några av topparna. ”Men du får inte berätta för NÅN hur man tar sig fram i den här labyrinten!”

Till vänster om mig finns gungorna. Fram och tillbaka gungar barnen.

Alla de här barnen tycker att man ska leka tillsammans.

Ingen ska komma högre upp än någon annan.

Men plötsligt får några av barnen en rejäl knuff där dom sitter i gungan och flyyyyyger mot skyn.

Wooooeeeehhhh!

Vad HÄRLIGT det kändes!

Visst ÄR det okej om några kan gunga högre än dom andra?

På marken sitter en liten flicka som ramlat av gungan.

En fisk som heter Wanda. En tjej som heter Wanja.

Hon gråter och pekar finger. ”Det var HAN som var dum! Han knuffade av mig!”

Hon vill att ALLA skall ramla av gungorna nu eftersom hon själv har slagit sig.

I sandlådan sitter några gamla och bygger sandslott.

Det var dom som byggde lekparken. Det var dom som planterade blommorna.

Och de tänker på de där slotten de har drömt om och fantiserat om i mer än 40 år.

En dag, när lekparken är klar, ska deras slott bli verklighet!

Wanja slänger en sko rätt ner i sandlådan.  Slotten rasar samman igen.

Några uppgivna mammor och pappor stirrar på barnen i gungorna.

De vill också gunga. De vill gunga lika högt som Wanja.

Men de får aldrig tag i gungorna FAST alla hade bestämt att dela med sig.

KLONK – ett barn trillade ned från ställningen.

PJONG – ett annat barn föll ned från gungorna.

Alla skriker. Alla skyller på varandra. "Det var DITT fel!"

Barnen gräver i rabatterna så att blommorna blir förstörda.

De tar nävarna fulla av svart jord.

Leran flyger som stora svarta komockor – SLAFS – rätt in i ansiktet på de som bråkar.

Vid sidan om sitter alla de andra och ser på.

Alla de ensamstående föräldrarna....

...de sjuka....

...de arbetslösa...

...de som inte "passar in i mallen".

Alla de som inte får vara med och leka. Någonsin.

De undrar vad som hände med den vackra parken.

De gråter när dom ser att blommorna är nedtrampade.

De undrar varför de aldrig blev sedda....

...varför de aldrig blev lyssnade på?

Och i sandlådan ser De Äldre hur dyngan förstör ännu ett sandslott.

Det börjar förstå att lekparken inte alls var till för alla.

Och att sandslottet de drömt om bara var – ett luftslott.

Annika - som avgått som lekledare

Kom till flygplatsen strax efter 23.00 i går.

Här sitter jag och tar en kopp te.

Det är SÅ öde!
Hela flygplatsen känns nedstängd och mörk.

Men fortfarande ska ju tre plan komma in.

23.30 landade planet.

Några som satt bredvid mig var dösura - det hade verkligen stått 22.30 på biljetterna, alltså vintertid. Klantigt!  Sånt där måste ju finnas inlagt i systemet, precis som i datorn när tiden ändras automatiskt.

Sedan satt jag och väntade och väntade...

Om inte Dezi hade konverserat med mig på mobilen så hade jag nog trott han missat planet! Väskorna dröjde och dröjde. De andra två planen landade och väskorna levererades. Men inte från Thailandsplanet.

En timme senare fick resenärerna som väntade på sina väskor veta att flygbolaget glömt bagaget för mer än hundra passagerare!! Folk var rasande. Några hade lagt bil-och bostadsnycklarna i det incheckade bagaget och satt nu i rejäl knipa. (INGEN bra idé!! Kanske förstagångsresenärer??)

Alla dessa passagerare skulle sedan fylla i formulär. Puh!

Strax före ett kom Dezi äntligen ut - utan bagage.

Och 01.40 var jag hemna igen och i säng. Jättetrött.

Men då inträffade det där märkliga att jag blev klarvaken.

Jag låg och vred och vände mig till efter halv fyra!

Så idag blir en seg dag, men jag är ju ledig så det är ingen fara.

Stackars min son, däremot, som tänkte gå in och jobba.....!

Annika - som ändå tycker det är bättre att tappa bort bagaget när man flyger HEM istället för tvärtom....