Häromdagen fick jag ett brev från Taxi Göteborg.

De tackade mig å det varmaste för förbättringsförslaget jag bidragit med.

Som tack för att jag engagerat mig fick jag en taxicheck på 50:- 

 Nu är det så här - jag minns inte ett SKIT!

Vilket förslag?

Och när delade jag med mig av detta eminenta förslag? Som t o m var värt en belöning?!

Oh help, var det en tidig morgon när jag pladdrade med föraren på väg till Centralen? (Jag pladdrar alltid med föraren.)

Vad sa jag då?

Vilken TUR att jag inte är ute och festar längre, i så fall kunde det varit ett tips blandat med spritångor på väg hem från en nattklubb.

Men näää...."not guilty!" 

Jag vill veta vad det var jag tipsade om!

Gula rattmuffar till gula taxibilar?

En genväg till flygplatsen? Genom skogen?

Hur man hanterar "besvärliga" passagerare? (Oh my God, det har jag faktiskt pratat om...!)

Vad var det som var värt en belöning?

Och TÄNK om jag gör mer konstiga saker som jag inte känner till!

Undrar om dom också är värda en belöning?

Det kanske bor en liten bortglömd Einstein inom mig (skratt)

Annika - jizzez, vad jag är BRA som kommer på saker jag inte ens vet att jag kommer på!

Det blev en härlig promenad på Östra kyrkogården i dag.

Anette, som gjorde intervjun, var väldigt trevlig. Hon kom från strax utanför Lund och gick på Journalisthögskolan.

Vi pratade länge, länge om allt möjligt.

Det ska bli roligt att läsa vad hon skriver!

Sedan åkte jag upp till min sons lägenhet för att kolla posten och att allt var okej. Han är ju i Thailand två veckor.

Som ni ser har han en underbar utsikt över hela Göteborg.

I går ringde han mig och berättade att det var 35 grader varmt, de solar och badar, åker ut till öarna, äter gott, får massage en gång om dagen (för 45:-) och har det med andra ord VÄLDIGT bra!

Ja, det är han verkligen värd. Han har jobbat så himla hårt på sistone.

Sedan bar det av ner till stan för att kopiera kursmaterial.

Men då hade jag blivit hungrig, så jag slank in på Star of India.

När Star of Indian låg på Södra Vägen var den en av mina favoritrestauranter. Nu har dom flyttat till Drottninggatan och blivit mycket större. Maten är god, men det är stojigt och rörigt och lite "matbespisningskänsla". Fast ett stort plus går till personalen - dom är alltid så vänliga och serviceinriktade!

När jag kom till kopieringsstället var maskinen upptagen med att göra 2000 kopior, så jag fick "slå dank" i en timme.

Gick in på NK. Där är jag inte så ofta.

Det är inte riktigt i min prisklass även om man ibland kan göra fynd.

Fast det gjorde jag inte idag.

Köpte faktiskt ingenting nånstans....

Shit, vad en timme tar LÅNG tid när man väntar!

När man springer i stan i vanliga fall är en timme ingenting.

Hur kan tid vara så olika långt? (Ler)

Min kompis ringde och försökte lura ut mig på en fika vid havet. Jag fick riktigt stålsätta mig för att inte säga "jaaa, jag kommer!"

Jag har så mycket att göra inför nästa vecka och ibland är jag tidsoptimist, tror jag ska hinna allt ändå och så får jag panik i slutet.

Men idag var jag förnuftig.

Hem och jobba istället. Så duktigt av mig!! (Skratt)

Annika - som nog ska ta en powerwalk innan jag ägnar mig åt pappersarbete

För några dagar sedan blev jag kontaktad av en journalist som håller på att skriva ett reportage om Östra Kyrkogården. Hon frågade om hon fick intervjua mig eftersom jag har anhöriga där.

Östra Kyrkogården här i Göteborg är ett underbart ställe.

Det låter kanske konstigt för många eftersom det är en begravningsplats.

Men för mig har gravplatser aldrig varit svarta och hemska, tvärtom.

Det finns frid och ljus bland gravarna. Så känner i alla fall jag det.

Varför skräckfilmer har gjort alla "döingar" så ilskna och arga är märkligt. Skulle dom bli argare bara för att dom är döda?

Nä, jag tror det är tvärtom. Och just den friden känner man på en gravplats.

Alla dessa själar som äntligen har förstått det vi aldrig förstod när vi sprang i ekorrhjulet.

Annars kan man ju bara gå runt på Östra och fascineras av alla gravstenar med "konstiga" titlar från det förflutna.

Alla namn som inte används längre.

Att känna atmosfären av alla dessa människors livsöden, deras kunskap och visdom, deras tårar och glädje - det är ju dom här människorna som är LIVET, tänker jag ibland. Deras minnen lever kvar.

Och de där människorna VAR Göteborg en gång i tiden.

Precis som jag är en del av stadens liv idag.

Släktena som kommer och går...

Idag klockan elva ska jag förklara allt det där (om jag kan) för journalisttjejen. Och samtidigt säga några ord till min pappa.

Annika - som ser fram mot intervjun