Idag har jag varit på Hakefjordens Konferens bara för att slänga in alla prylar. Men Christina - som äger stället - har världens största hjärta och vägrade släppa ut mig därifrån om jag inte åt lunch. Eller åtminstone kaffe med smörgås :)

Hotellet hade haft stor fest till fyra på morgonen, så hela personalen var lindrigt trötta. Och nu väntade den stora städningen.

I morgon bitti åker jag och hämtar deltagare på Centralen och sedan bär det av tillbaka till Hakefjorden och UGL-kursen.

UGL är ju väldigt intensiv med långa, långa dagar. Den här gången blir det ännu värre p g a det nya konceptet. Jag måste plugga teori och upplägg alla lediga stunder som finns.

Och DÄRFÖR - kära bloggläsare - finns det risk att jag lyser med min frånvaro vissa dagar. Jag ska verkligen försöka göra åtminstone ett inlägg per dag, men om jag försvinner beror det bara på att jag håller på att jobba ihjäl mig.

See you when I see you :)

Annika - blommorna vattnade, kylskåpet tömt, väskorna packade...

Jag hade inte tänkt berätta mer om Prinsen, men på allmän begäran får jag väl göra det då.....(Ler)

Efter äventyret i Egypten flyttade jag hem till Sverige och blev ensamstående mamma på socialbidrag i Bergsjön, en av Göteborgs förorter.

Prinsen gjorde det som han alltid gjorde: flög land och rike runt och försökte spela bort pengarna lika fort som dom kom in. Vilket var omöjligt. Varje månad fick jag samtal från världens alla metropoler.

När Prinsen kom till London ville han ha sällskap och då skickade han mig en flygbiljett. Vi bodde alltid på Londons lyxhotell. Det var två ändar på en skala: förorten i Göteborg och ett sjukt lyxliv i London.

För "sjukt" var det! Riktigt sjukt!

Prinsen vaknade vid tretiden på eftermiddagen, beställde upp frukost (lunch?) och sedan såg vi på TV några timmar tills Playboyklubben öppnade. Resten av kvällen och natten spenderade vi vid olika spelbord. Jag var "kuttersmycke" medan han spelade bort hundratusentals kronor varje natt.

Vi kom tillbaka till hotellet vid fyratiden på morgonen. Och då skulle han ha middag på rummet. Sedan sov vi oss igenom dagen.

En syn jag aldrig glömmer var den blinda arabprinsen som alltid satt vid spelborden bredvid oss tillsammans med sina fyra fruar som satsade pengar åt honom. År efter år satt han vid samma bord! Jag tror inte ens han var medveten om ifall han vann eller inte. Han tycktes i alla fall inte bry sig.

Efter några nätter vid spelborden blev jag himla trött på att kolla in tjejer med kaninöron och svansar.

"Tag mitt VISA-kort och shoppa upp Harrods!" sa Prinsen.

Jag kunde köpt vad som helst!

Men det enda jag köpte var en gigantiskt stor nallebjörn till min lilla son. (Jag ville inte utnyttja någon annan för pengarnas skull. Tro det eller ej, men vår vänskap var totalt platonisk!)

Jag minns att vi fick massor med problem på flygplatsen eftersom björnen var för stor som bagage, varpå Prinsen helt sonika köpte honom en egen flygbiljett! 

Allt går att lösa för pengar.

Ibland gick vi på nattklubbar. Märkliga klubbar dit man behövde en magisk nyckel. Jag insåg snart att dessa klubbar endast var för dubbelVIP:arna, politiker, filmstjärnor - och arabiska prinsar. Där bugade ALLA för en. T o m för mig som inte begrep mycket av nånting. Men jag lärde mig spelet och snart bugade jag högtidligt tillbaka till alla dom där bugarna.

På väg till Londons inneklubb - Talk of the Town. Jag minns att vi hamnade bakom scenen och pratade med alla stjärnorna i showen.

Prinsen kände dom, varenda en.

Och den där klänningen var så vacker. Jag fick många sådana arabiska klänningar av Prinsen. Men jag hade inte så mycket användning för dom i Bergsjön...

Prinsen himself spenderade större delen av tiden i sin arabmundering.

Men när vi gick ut klädde han sig i de dyraste kostymer han kunde hitta.

Roligaste minnet

Jag hade precis köpt en fuskpäls för 300:- på Ellos. Det var INTE lätt att försöka smälta in i överklassens överklass när man var socialfall från Bergsjön! Kanske lurar pälsen någon, tänkte jag....

När jag skulle åka hem den där gången stod limousinen väntande på mig utanför hotellet. Eftersom man ABSOLUT inte fick bära sina egna väskor - det fanns det tjänare till - stod jag tålmodigt och såg hur minsta lilla väska bars ned till bilen. Och där - sist i raden - kom tjänarnas tjänare.

Han gick långsamt och försiktigt samtidigt som han höll båda armarna rakt framför sig. Draperad över armarna låg min päls. Han behandlade den som om den vore en lyxpäls från Dior istället för en fuskpäls från Ellos.

Det var så hysteriskt roligt!!
Jag funderade på om jag skulle vika mig dubbel av skratt eller fortsätta spela spelet. Så jag valde det sista.

"Put it there!" sa jag och pekade på limons baksäte med en gest som var värdig Drottningen av England.

Han la in den såååå försiktigt. Jag lutade mig in i bilen och puffade till några pälsstrån som låg snett (låtsades jag) samtidigt som jag nickade och gav honom min bästa VIP-blick.

Ellospälsen à la 300:- fick ett eget säte i en limousine.

Jag satt och log hela vägen till flygplatsen.

Mina dagar i London tillsammans med Prinsen gav mig inblick i ett liv som var så totalt bizarrt och SJUKT! Det var HANS liv. Och det var vansinnigt roligt att byta ut min tuffa tillvaro av och till. Men jag skulle aldrig någonsin stå ut med ett sådant liv. Det är bara inte JAG.

Jag undrade ofta vem Prinsen var....längst där inne?

Vad drömde han om?

Fanns det några drömmar över huvud taget?

Han kunde ju köpa ALLT för pengar.

Allt utom mig.

Och det var nog därför han  frenetiskt fortsatte att uppvakta mig i sju år!

Var det kärlek?
Nej, jag tror inte det.

Han kunde bara inte smälta att det fanns något som hans pengar inte kunde ge honom....

Del III: Prinsen i Sverige.

Kommer snart!

Annika - aaah, ljuva minnen....

Jag sov inte till 12....(det har jag nog aldrig lyckats med, faktiskt....)

Men till 09.30

Är så död av den här envetna förkylningen.

Jag tror Sarah Dawn Finer har samma skit. "Det är inte en vanlig förkylning", säger hon i en intervju.

Nej, just det, Sarah....vi ska vara hedrade som fått en sådan ovanlig och speciell förkylning. (Skratt)

Just nu VRÄKER snön ner.

Men den ser inte ut att stanna kvar. Som vanligt här i Göteborg blir det väl bara slask och sen är den väck.

Idag ska jag lassa in allt kursmaterial, alla pärmar, alla ramar - och allt annat - i bilen och köra iväg med det till kursstället i Jörlanda. För i morgon bitti, då kursen börjar, måste jag hämta fyra personer på Centralen och då kan jag inte ha bilen full av bagage.

Och sedan ska jag bara vila och ta det himla lugnt så att jag orkar med den kommande veckan.

Annika - som inte ätit frukost, inte duschat, inte klätt på sig. Med andra ord, inte gjort ett skit! (Skratt)