Ibland drömmer vi om NÅGOT...

...något som finns där uppe, som ett hägrande mål.

Men vägen dit är nästan aldrig rak.

Trappstegen kan vara förrädiska.

Och vägen går ju bara runt, runt.

Händer det något? tänker man.

Jag kommer ju ingen vart!

Ibland krävs det många cirklar och mycket snubblande....

...men varje cirkel för dig en aning närmare målet.

Och bara för att vägen är krokig betyder det inte att målet är ouppnåeligt.

Annika - på evig färd i en spiraltrappa

Fick höra att projektet på Uddevallaskolan är på gång.

24 mars träffas rektorer och personal från Vitlycke museum, så nu ska det nog bli ordning på det här.

Tänk om ALLT trillar ner samtidigt.

Bonniers vill att jag skriver boken. Snabbt.

Filmbolaget gillar boken och vill skriva manus. På studsen.

Folke vill göra dokumentärfilmen. NU.

Uddevallaskolan vill att jag engagerar mig för fullt. Genast.

Då hade man fått säga nej till hälften. Ve och fasa!!

Haha, nä, jag står med fötterna på jorden.

Om en enda sak av ovanstående blev av hade jag blivit jätteglad!

Annika - med hoppet i behåll

Idag har jag rusat runt i stan.

Promenerade dit så jag fick lite luft.

Sedan kopierade jag upp kursmaterial och gick till Centralen och köpte tågbiljetter.

På väg till Drottningtorget.

Här är slussarna som byggdes på 1830-talet.

Jag har fått feber igen.

Det är helt sjukt.

Min kära frissa upplyste mig om att "inne-viruset" just nu startar om sig själv sisådär tre, fyra gånger. Man tror man är bra och så VIPS är man tillbaka på ruta ett igen.

DET viruset har jag åkt på. Jag är i gott sällskap, verkar det som.

Nu har jag suttit här hemma och förberett kursmaterial.

Ögona faller ihop, så det blir en tupplur på soffan innan jag ger mig på utkastet till månadens teambuilding.

Jag har inte tid att vara sjuk just nu! Shit, shit, shit!

Annika - som alltid blir förkyld i februari. Varje år! Varför är det så?!

När jag är ute och föreläser pratar jag ofta om feedback - såväl kritik och beröm. Och jag brukar säga: "Det bästa, billigaste, enklaste sättet att skapa bra relationer i arbetslag är att berömma varandra lite mer. För det är vi dåliga på!"

Spelar ingen roll om jag är på ett storföretag, ett litet företag, på en förvaltning eller ett nätverk eller en förening - men varje gång jag säger detta nickar alla och säger "Ja! Precis!"

Eftersom alla över hela Sverige tycks hålla med undrar jag varför vi inte gör precis det vi saknar: berömmer varandra lite mer?

Det är ju VI som kan åtgärda den där bristen.

Det är ju VI som kan ge andra det som alla vill ha.

Och det bästa sättet att få höra lite positiva saker från andra är att själv börja med att GE.

Man skapar ringar på vattnet.

Det är så lätt att glida med i "gnällstämningar" (alla andra gnäller och det känns som en sorts gemenskap, så då gnäller jag OCKSÅ). Men lika gärna som man skapar mönster av gnäll kan man skapa mönster av positivt tänkande.

Dagens förslag: ge någon du känner beröm idag!

Annika -  som undrar "hur svårt kan det va?"