Det måste vara nån mobiltapparmånad.

Jag får mail efter mail från kompisar som tappat bort sina mobiler och därmed alla telefonnummer.

En av dom fick sin mobil överkörd!! (Hon tappade den på gatan.)

Så IFALL det är något mobiltapparvirus som går runt - håll hårt i era mobiler denna vecka!

Eller så är det mobiltrollet som äter upp dom (Fniss)

Annika - hrm....var är min mobil....?

Varje gång jag ser en dimma över ett fält tänker jag på min mormor.

"Titta, där dansarna älvorna!" sa hon.

Kanske hade hon rätt......

Jag läser Marie Söderqvists sista krönika i GT. Hon har skrivit krönikor i sju år men har nu bestämt sig för att sluta. Och därför har hon sammanställt alla klagomål, frierier, snuskiga förslag och spännande livshistorier hon fått.

Så vilka ämnen genererar mycket klagomål? Gud och Kungahuset kan skapa mejldrivor, skriver hon. Men det som skapar MEST klagomål och det fulaste man kan anklaga någon för i Sverige är att ha det bra! Då blir folk döarga. För vi svenskar vill lida och försaka.

Alltså, nu blir JAG arg. Vi har det så JÄKLA (ursäkta) bra här i Sverige! Okej, inte alla, men en stor, stor majoritet.

Att ha det dåligt innebär t ex att vakna varje morgon och undra varifrån maten - och vattnet - ska komma och om bakterierna i vattnet kommer att döda dig så småningom.

Att ha det dåligt innebär att se dina barn, dina släktingar, dina grannar bli nedmejade av granater och kulor och veta att om du själv överlever så överlever du bara för att vara offret i  en gruppvåldtäkt.

Att ha det dåligt är att vara fruktansvärt sjuk, men - sorry - du har fel hudfärg för att få den medicin som finns tillgänglig. Eller så blir du hotad, jagad, lemlästad och dödad för att du råkar ha "fel" religion.

Jizzez, var glada och tacksamma för allt vi HAR, svenskar!!

För att inte tala om den här fantastiska naturen i ett av de vackraste länder på vår jord! (jo, jag tycker det!), allemansrätt, jämställdhetstänkande, inga krig eller farliga jordbävningar eller yttre hot. Listan kan göras lång.

Gör det ont att vara tacksam? Är det farligt att känna glädjen över det vi HAR? Jag förstår inte. Många tycks tro att om man är tacksam, då slutar man kämpa för att saker och ting ska bli bättre. Näää, absolut inte. Det ena tar inte ut det andra. Men vi måste kunna stanna på trappsteget ibland och njuta av allt vi HAR istället för att gnälla över allt vi INTE har.

Bitterhet äter upp dig från insidan. Tacksamhet ger dig kraft att sträva vidare. Och allt skapar ringar på vattnet. Ringar av bitterhet - eller ringar av lycka. Det är ditt eget val.

Så nu säger jag det som man tydligen inte får säga - vi svenskar har det överlag ENORMT bra!

Annika - som blir så trött på allt svenskt gnäll!

DAGENS MÅL:  att skärpa mig!

- ringa säljsamtal

- gå till gymet

- ta en långpromenad

- återgå till nyårslöftet: att sluta äta kakor

DAGENS UTFALL: åkte till IKEA

- ringde inte ett enda samtal

- var inte i närheten av gymet

- gick några få steg på IKEA

- blev återigen attackerad av gröna cheesecakes

Alltså, nu är det så här, jag skulle bara ringa ett samtal till min kompis i morse. Ja, innan jag började med säljsamtalen, för att sedan trava iväg till gymet. (Hade redan träningskläderna på mig).

Och då var det så att min kompis "var på rymmen" från tråkiga "måsten." Och det är ju mycket roligare att rymma tillsammans!

"Ska du inte till IKEA snart?" sa hon.

"Jo, idag!" sa jag.

Så snabbt gick det!

 Ja, då stog vi ju där i matkön och plötsligt hoppade de där cheseecaksarna på mig igen - RÄTT ner på min bricka. OCH på min kompis bricka också.  Vad ska man göra, liksom??!!

Men jag köpte bara ETT enda paket! En Färja. (Skratt)

Alltså, detta är min nya skrivbordslampa till mitt kontor.

Och då är det ju faktiskt en jobb-grej, så IKEAbesöket var ju faktiskt a-r-b-e-t-e!

Sedan på väg hem började det snöstorma!

Och då kunde jag ju inte köra till gymet, för tänk om jag skulle snöa inne där och inte komma hem!

När jag kom innanför dörren var klockan nästan fem och det var för sent att ringa säljsamtal.

SHIT, vad synd!!!!

Jag känner att jag har en "förtappad" vecka.

Det är liksom ingen idé att ens försöka....

Ska man vara "förtappad" ska man vara det rejält, tycker jag!

Annika - som lagt munkavel på den där lilla dvärgen som tjatar om skärpning.

Fick ett mail idag om en skoltjej som läst "Kvinnan i Klippan" och nu ville göra ett arbete i skolan om - mig. Jag blir så jätteglad inombords när ungdomar gör olika former av projekt på det som jag skrivit. Tänk att man kan nå fram till den unga generationen och ge dom ett ord på vägen. Det är HÄRLIGT.

För några år sedan gjorde en skola i Uddevalla en helt fantastisk utställning baserad på min bok "De kallar oss indianer".

Jag var ditbjuden på invigningen. De hade satt upp en tipi, hade ett bildspel som gick kontinuerligt och en röst som gav information om hur indianerna blivit utrotade.

Det var så enormt bra gjort och jag blev SÅ rörd!! Skickade över bilder till mina indianvänner som också blev djupt rörda. Visst är det härligt?!

Sedan hörde Uddevalla lokalradio av sig, så jag fick komma dit i ett morgonprogram och svara på frågor om indianernas situation. Uddevalla är verkligen på hugget!! :)

Annika - som hoppas på fler ungdomsprojekt i framtiden

Igår pratade jag med arkeolog-Lasse och han kunde ställa upp helgen 9-10 maj. Hurra, hurra! Nu har jag fått med mig båda mina fantastiska killar :)

I morgon ska jag boka in vandrarhemmet i Hunnebostrand.

Jag ska lägga upp en resa till, men funderar på hur jag skall göra. Det är i så fall helgen 13-14 juni som är aktuell. Men är folk sugna på att åka iväg då? Å ANDRA sidan kan man ju kombinera med några soliga regniga dagar på västkusten. (Fniss)

Mitt andra alternativ är att göra något bara över en enda dag - 21/6. Sommarsolståndet. Frejas egen dag. Muséet ordnar aktiviteter (hoppas jag) och då kan vi vara med på deras offerceremoni på kvällen. Och Lasse kan guida oss på dagen.

Hmmmm.....vilket ska jag göra??

Tyvärr har Vitlycke muséum gjort en omstrukturering och sparkat ut alla underbara människor jag kände där uppe. Folk med LÅNG erfarenhet ersätts med studerande, vikarier och extrapersonal. Som inte kan så mycket.

Jag får försöka ringa muséet för att se OM och VAD dom tänker göra den 21/6, nu när min "favoritshaman" Benjamin inte är kvar.

Jag grubblar vidare....

Annika - som har mycket att tänka på men det kommer att bli kanonbra!

Freja - en medeltidsmålning.

Såg hon ut så där? :)

Åkte iväg till Uddevalla (c:a 9 mil norr om Göteborg) tio i morse och trodde jag skulle vara tillbaka innan två. Ha ha. Halv fem var jag hemma igen :)

Jag besökte Östrabo gymnasiet, som alltså fått pengar från en fond för att aktivera eleverna i kulturella sammanhang, framförallt fornnordisk historia. Projektet ska göras tillsammans med Vitlycke muséum i Tanum. Men inget händer och läraren jag pratade med suckade: "I så fall får vi väl lämna tillbaka pengarna igen!"

NEJ, NEJ, NEj - Gode Gud......låt oss slå våra kloka huvuden ihop!!

Stort tack till läraren Donald som tog mer än två timmar av sin dyrbara tid och satte mig in i de projekt som gjorts och vad som krävdes för att gå vidare. Nästa steg är att prata med överheten på Vitlycke. Det är dom som har pengarna och måste trycka på startknappen, så att säga. Funkar det tidsmässigt så ska jag få följa med på DET mötet.

Så vi får ta ett steg i taget. Det skulle vara så oerhört roligt att få dra igång ett sådant här projekt! Att hjälpa nästa generation att ta del av våra förfäders budskap är bara så underbart kul!

Stort tack till bibliotikarien Anna, som följt mig sedan Svarta Katten-böckerna och som lyssnat på mig några gånger när jag föreläst på Bohusläns museum. Hon har varit vänlig nog att kasta in mitt namn i det här projektet på skolan :) Anna och jag satt och pratade i över en timme.

Anna, jag tror du är en viktig kugge i detta maskineri som nu ska sättas igång. :) Tack för att du engagerat dig!

 Bohusläns museum från kajkanten

Så här ser det ut åt andra hållet

Sedan åkte jag ner till Bohusläns museum där jag och mina indianvänner framträtt många gånger. Där har jag även visat "Spirits For Sale". Tänkte boka in en ny föreläsning om "Kvinnan i Klippan", men Inger - som håller i programmet - var ute för tillfället.

Och DÅ upptäckte jag att dom hade ugnspannkaka på matsedeln - och jizzez, vad längesedan jag åt DET! Mmmm, vad gott. Och sedan var jag bara tvungen att kolla runt på alla fina böcker och kort som finns på muséet.

På väg hem - den gamla Göteborgsvägen ut från Uddevalla.

Här är en vidunderlig utsikt.

Längs ute vid horisonten ser ni den fina bron som nu leder E6:an bort från stan. Den öppnades 20/5 2000.

Tänk, varje gång jag gör något som är kopplat till Minya eller hällristningarna eller forntiden så känner jag den där magneten som bara draaaaar i mig. Det är helt klart det här jag ska syssla med. På något sätt.

Annika - som är nöjd med dagen och med spänning ser fram mot fortsättningen på det här projektet....

Okej, jag erkänner!
Istället för att gå till gymet åkte jag och.....shoppade!!

Vilken HIMLA dålig karaktär jag har ibland!

Fast nu är det så att jag shoppade prylar till mitt nya kontor. Och det är ju en sorts jobb. Så riktigt så allvarligt är det inte, tycker jag. Jag prioriterade jobbet framför träningen helt enkelt.

Alltså....det är inte klokt!
Jag har överlevt i 18 år utan alla dom här prylarna.

Hur gick det till??

Jag visste inte ens att jag behövde dom. Inte förrän nu!

Pärmar har jag ju, men dom är vita. Kan inte använda vita pärmar i ett rum som är svart och grönt. Någon ordning får det ju vara. Så jag köpte nya pärmar också när jag ändå var i gång. :)

Observera dom enormt viktiga ingredienserna i kontoret: kaffe och stearinljus!

Nu behöver jag bara en skrivbordslampa och en förlängningssladd till telefonen så är allt i stort sett klart.

Oj, pust, nu ska jag slänga mig på soffan med en kopp te. Så hårt jag jobbat idag! (Fniss)

Annika - som är sååå nöjd med min lilla kontorshörna