Oooiiiih, vad jag är glad.

I går fick jag ett frustrationsanfall. Ett till. Så jag gick ut i mörkret, ut bland träden.

"Snälla, ge mig ett tecken i morgon!" sa jag. "Vad som helst. Inget händer, jag drar och drar i saker och ting men dom sitter fast. Är jag på rätt väg? Är "Kvinnan i klippan" det jag ska lägga min energi på? Kan jag få ett tecken på vilken väg jag ska gå, för nu börjar det kännas tungt."

Idag fick jag ett mail från filmbolaget som jag var i kontakt med för längesedan. Jag trodde dom hade "dumpat mig", men istället rörde det sig om för mycket jobb och sjukdom.

Men NU var dom redo!

26/2 fick jag tid för ett möte med filmproducenterna. Då får jag pitcha min idé. Åh, vad roligt!!! Jag ska verkligen förbereda mig.

TACK TACK för det tecknet! Tusen tack!
Jag är på rätt väg, alltså......

Annika - som tror på tecken!

En gyllene väg mot horisonten 

Jag håller på att ringa pensionärsföreningar i Bohuslän. Jag var ute och föreläste om indianer för flera PRO föreningar och det var URtrevligt!! Dagens pensionärer är ungdomliga, smarta och vetgiriga! Så DÄR kan jag ju föreläsa om boken, tänkte jag. (Måste hitta NÅT att göra innan klösmärkena på tapeterna blir för många!)

ETT napp har jag fått och det är i Uddevalla, dit jag ska 20 mars.

Alltså, Uddevalla är bara så bäst. Dom tar alltid emot mig med öppna armar, vad jag än gör. Och mina indianvänner också.

I Arizona finns Guds Gåva till mänskligheten (EN av dom!), en stad som heter Sedona. Åååh, så vackert det är där! Området är/VAR heligt för indianerna. Men sådant larv har ju vi vita ingen förståelse för. Så vi "tog" Sedona och gjorde stan till New Agarnas "Kiviks marknad" - fast lite värre.

Allt skräp du kan drömma om - och inte drömma om - säljs där. Själv tycker jag det är gräsligt. Jag blir nästan tårögd när jag ser förstörelsen.

Så indianerna har flytt stället och de flesta hatar Sedona. De har sett förfallet av det heliga.

Jag bodde där en gång. Gick upp sex på morgonen, innan  kommersen började.

Satt på en klippa och tittade ut över landskapet - så otroligt kraftfullt och  magiskt! Tyst & lugnt innan alla turister vällde in.

Varför måste vi kommersialisera, explotera och förstöra allt vi lägger våra händer på? tänkte jag. Varför kan vi inte bara VARA på ett ställe, njuta av skönheten och tystnaden och Gåvorna??!

På en indiansk chatsajt hittade jag följande uttalande av en Cherokeeindian: "There are people disrespecting us and our cultures everywhere! No, not everywhere. It´s like a scale. Sedona on one end and Uddevalla in Sweden on the other end."'

 Uddevallabron

"Oj, två tipis!" sa en Creeindian som jag körde över bron

Sug åt er berömmet Uddevalla-bor!

Ni är erkända utomlands för er respektfullhet och er gästfrihet!

Annika - som tänker att det måste få finnas områden (själsliga och fysiska) som inte har koppling till pengar!

Oj, vad tiden rusar iväg. Nu kan jag se vilka inlägg jag gjorde för ett år sedan. Vilket inte är helt korrekt. Jag startade bloggen 12 april men bakdaterade - så det är inte RIKTIGT ettårsjubileum ännu. :)

För ett år sedan var jag inbjuden av samerna i Umeå att visa och föreläsa om filmen. Eftersom ingen av indianerna från filmen kunde komma hit föreslogs det att jag skulle be Arvol Looking Horse säga några ord som jag kunde läsa upp som en hälsning till de församlade samerna. Jättebra idé, tyckte jag!

Sagt och gjort, jag kontaktade Looking Horsarna varpå jag fick till svar att dom inte hade tid. "Skriv ihop något själv!" sa Paula. "Om du vill kan du skicka över det, så kan vi kolla."

Jag blev helt förstummad! Kanske jag skulle blivit hedrad, men reaktion blev tvärtom. Skulle JAG hitta på något i Arvols namn?!

Lösningen blev att jag klippte och klistrade i filmintervjun med Arvol och skrev ihop ett tal. Det var alltså hans ord, men inte riktigt i samma ordning. Talet blev fantastiskt bra, publiken var väldigt nöjd och flera hörde av sig efteråt och ville ha talet i skrift.

Men jag tänker - hur många stora män och kvinnor har sagt det dom ska ha sagt?

Vilka skriver talen?

Vilka skriver orden?

Är förgrundsfigurerna bara skickliga "estradörer" och talare?

Kanske är det dom anonyma "bakgrundsfigurerna" som egentligen borde bli hyllade?

Ja, så är det nog.

Det är den vanliga, anonyma lilla människan som har de stora orden!!

Annika - som aldrig i livet skulle kunna talat i någon annans namn

Det här fotot är SÅ härligt!! :)

Tack igen, kära Umeåsamer. Jag minns mitt besök med stor glädje!