Jag tillhör det utdöende släktet (tror jag) som alltid svarar på personliga mail. I alla fall de två, tre första. Det handlar helt enkelt om respekt och artighet, tycker jag!

Jag får ofta mail från folk jag inte känner - sådana som läst mina böcker, sett min film och hört mina föreläsningar. Ibland får jag från skolungdomar som undrar hur man skriver en bok eller frågar om indianer. Eller vill ha en roll i mina filmer (ha ha!). Det är ju jättegulligt!! Speciellt som 99 % av mailen är trevliga.

Sedan har vi dom där en-procentarna. Men jag svarar på dom också. Glömmer aldrig filmproducenten som haft flera filmer på TV. Han hade kollat min hemsida för Banfield Consulting och sett att jag angav SÄPO som kund. (Jag har föreläst i ledarskap några gånger för dom.) Eftersom jag dessutom varit verksam i Flygvapnet utnämnde han mig genast till spion. Jag jobbade på att infiltrera och förstöra för indianerna, påstod han. Och nu hade han röjt min identitet. ("Just call me Mata Hari!")

 Verklighetens Mata Hari

Jo, jag får en del sådana där knäppisar på mig. Jag brukade svara artigt men kom på att dom klippte och klistrade vad jag sa och la in det på olika hemsidor. I fel ordning, så att säga. Som fan läser Bibeln...... Så jag är försiktig med att konversera med dom. (Vilket får till följd att dom kallar mig diverse namn för att jag INTE svarar dom....)

Varför denna tanke plötsligt slog mig är att jag skrivit till sju svenska filmbolag - snyggt och proffsigt och enligt regelboken. Men inte fått ett enda svar. Jo, ett av dom har svarat två gånger att dom är intresserade. Men sedan blir det tyst.

Kan det vara så gruvligt jobbigt att bara skriva: "Tack för intresset men just nu har vi inte....o s v." Skicka ett standardmail, för katten! Bara att trycka på en knapp! Hur svårt kan det vara?

Men, som sagt, jag är väl en utdöende ras. Suck!

Annika - som tycker att det inte skadar med lite mer artighet i samhället. Finns det ordet fortfarande kvar, förresten.....?

 

marieg

14 februari 2009 22:02

Spion eller inte spion, annika!
Enligt mig så kan man se vem personen är om man utgår ifrån den personens handlingar och intentioner.
Det spelar ingen roll, "i vems namn" man gör det, den dagen då man inte finns till längre, så är det ingen annan som man skall stå till svars inför, än skaparen själv.
Det är bara mellan honom/henne och en själv som man skall ställas till svars inför.
(Moder Teresas ord, men mycket kortfattat)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När jag startade denna blogg för drygt två år sedan hade jag som mål att skildra produktionen och tryckningen av min bok "Kvinnan i Klippan." När boken kom ut skulle jag sluta blogga. Trodde jag. Ha ha. Men bloggen ville annorlunda. Dessutom ...

  Kunde inte sova i natt. Kände mig  "konstig" och svettig. Men speciellt varmt var det ju inte.   Vid halv fyra tiden var jag uppe och funderade på att kanske ta en nattlig promenad. Till slut, vid femtiden, gled jag in i dimmornas land och ...

  Lade mig i Slottsskogen med min lilla picknick och försökte få färg på de kritvita benen. Och ansiktet. Där låg jag i två timmar - tills jag kände hur det började göra ont på läppen, precis där jag brukar få munsår. Neeeeeej!! Nejnejnejnejnej! Ja...

  Flås...flås...flås...flås...   Har powerwalkat runt Slottsskogen och tittat på resterna av midsommarfesten. Vi var dock en hel hög med hurtiga motionärer som forsade fram mellan träden :)   Lagom varmt just nu. Men hettan kommer nog a...

         God morgon!Hoppas ni vaknar utan baksmälla :)   Himlen är knallblå! Men i går kväll var det svarta moln på himlen och en kraftig blåst. Och KALLT. Så jag vet inte hur det gick för utomhusfirarna.   Läste att det förr i tiden ...